Sjätte tillägget till Förenta staternas konstitution

Text

Rättigheter

Till rådgivare

En av de viktigaste rättigheterna är rätten till juridisk rådgivning. Den är så viktig att en annan rättighet är kopplad till den. Alla som inte har råd att betala för juridisk hjälp kommer att få en advokat utsedd för sig på statens bekostnad. De federala, delstatliga och lokala rättssystemen har alla bestämmelser om att utse ett juridiskt ombud för indignerade svarande. Den utsedda advokaten bistår den tilltalade vid eventuella förhör av brottsbekämpande myndigheter. De bistår den tilltalade under rättegångsfasen, vid straffmätningen och vid det första överklagandet om det blir en fällande dom. Rättssystemen, inklusive USA:s rättssystem, är komplexa och inte lätta att förstå för den vanliga människan. Att ha en advokat är avgörande för att vägleda den tilltalade genom de rättsliga processerna. En advokat ger sin klient, den tilltalade, råd om hans eller hennes rättigheter och förklarar alla processer i brottmålsförfarandet. Advokaten skyddar den tilltalades konstitutionella rättigheter. En advokat kan också förhandla med åklagaren och domstolen vid förhandlingar om åtalsunderlåtelse.

Snabb rättegång

Rätten till en snabb rättegång har sitt ursprung i Clarendon-assessensen år 1166. Där står det att rånare, mördare och tjuvar måste få rättvisa "tillräckligt snabbt". De som skrev Bill of Rights ville inte att svarande skulle sitta fängslade under lång tid utan att få en rättegång. De ville inte att den anklagade skulle få sitt liv stört, särskilt inte när det femte och sjätte tillägget båda innehåller en oskuldspresumtion. Ju längre en rättegång fördröjs, desto mer sannolikt är det också att bevis kan gå förlorade och att vittnen glömmer eller inte kan hittas. Rätten till en snabb rättegång börjar inte gälla förrän en person har gripits eller formellt åtalats. Regeringen får utreda ett brott (inom ramen för eventuella tillämpliga preskriptionstider) så länge som de anser att det är nödvändigt. De har ingen skyldighet att väcka åtal inom en viss tidsperiod. Åklagarmyndigheten kan lägga ned eventuella pågående brottsanklagelser och inleda utredningen på nytt vid en senare tidpunkt utan att det sjätte tillägget åsidosätts. Om en svarande hävdar att hans eller hennes rätt till en snabb rättegång har kränkts kan domstolen titta på skälen till förseningen, eventuell skada eller skada för svaranden och hur långt åklagaren har gått i brottmålsförfarandet. Om en svarande inte hävdar rätten till en snabb rättegång tillräckligt tidigt kan han eller hon förlora sitt krav. Svaranden som orsakar onödiga förseningar förlorar också sin rätt till en snabb rättegångsanspråk. Om fördröjningen med att föra en anklagad inför rätta överstiger ett år efter gripandet, utlöser detta en presumtion om att rätten till en snabb rättegång enligt sjätte tillägget kan ha kränkts. Regeringen kan kontra om den har goda eller trovärdiga skäl för förseningen. Åklagarens begäran om ytterligare tid kan beviljas om den är trovärdig. Men om inga skäl erbjuds eller om domstolen anser att skälen inte är trovärdiga kan den avvisa åtalet, upphäva en fällande dom eller höra andra åtgärder som försvaret kan begära.

Offentlig rättegång

Denna rätt till en offentlig rättegång har sina rötter i engelsk common law. Den återspeglar den fientlighet och misstänksamhet som då rådde mot hemliga förfaranden som den spanska inkvisitionen, den franska Lettre de cachet eller Englands Star Chamber. De som utarbetade Bill of Rights trodde att offentliga rättegångar skulle bidra till att förhindra korruption bland domare och åklagare. Man trodde också att det skulle minska antalet vittnen som begick mened. USA:s högsta domstol har slagit fast att rätten till en offentlig rättegång gäller för federala, delstatliga och lokala myndigheter. Rätten är dock inte absolut. Även om allmänheten och pressen har ett intresse av öppna förfaranden enligt första tillägget, kan en anklagad under vissa omständigheter avstå från sin rätt till en offentlig rättegång. I fall där otillbörlig publicitet kan skada den anklagades sak kan allmänhetens tillgång till rättegången begränsas.

Opartisk jury

Rätten till en jury har alltid varit beroende av arten av det brott som den tilltalade anklagas för. Småbrott, dvs. brott som kan bestraffas med fängelse i högst sex månader, omfattas inte av kravet på jury. Inte ens när det gäller flera småbrott, där den totala fängelsetiden eventuellt överstiger sex månader, finns det någon rätt till en juryrättegång. I Förenta staterna ställs minderåriga, utom vid allvarliga brott (t.ex. mord), vanligtvis inför en ungdomsdomstol, vilket minskar det tillåtna straffet, men innebär att de förlorar rätten till en jury.

Ursprungligen ansåg Högsta domstolen att det sjätte tilläggets rätt till en rättegång med jury innebar en rätt till "en rättegång med jury enligt vad som förstås och tillämpas enligt common law". Detta innefattar alla väsentliga delar så som de erkändes i detta land och i England när konstitutionen antogs. Därför ansågs det att juryn måste bestå av tolv personer och att domarna måste vara enhälliga, vilket var brukligt i England.

När Högsta domstolen i enlighet med det fjortonde tillägget utvidgade rätten till en rättegång med jury till att även omfatta svarande i statliga domstolar, omprövade den några av normerna. Det har ansetts att tolv juryns antal kom att vara en "historisk tillfällighet" och att en jury på sex personer skulle räcka, men att mindre än så skulle beröva den tilltalade rätten till en rättegång med jury. Enligt det sjätte tillägget krävs enhällighet i en federal juryrättegång. Högsta domstolen har dock slagit fast att klausulen om rättssäkerhet i det fjortonde tillägget, som visserligen kräver att delstaterna ska tillhandahålla juryrättegångar för allvarliga brott, inte omfattar alla delar av en juryrättegång i den mening som avses i det sjätte tillägget. Staterna är således inte skyldiga att kräva enhällighet i juryn.

Konfrontera vittnen

Det sjätte tilläggets konfrontationsklausul ger svaranden rätt att möta sina anklagare. Den gör det möjligt för försvaret att bestrida vittnesmålen från åklagaren. Den ger också juryn möjlighet att avgöra om ett vittne är oärligt på något sätt. Detta gäller för uttalanden som görs i rätten och uttalanden utanför rätten. En domstol kan förhindra upprepade utfrågningar av vittnen om samma fråga eller trakassering av ett vittne. Men om en domare begränsar korsförhöret av ett vittne för hårt kan det leda till en kränkning av den tilltalades rätt enligt sjätte tillägget att konfrontera vittnen.

Att tillåta uttalanden utanför domstolen, ofta kallade hörsägen, kan också hindra en svarande från att konfrontera sina anklagare. Det finns några undantag. Om ett vittne till exempel är otillgängligt och vittnade mot den tilltalade i tidigare rättsliga förfaranden, och den tilltalade kunde korsförhöra vittnet, kan en utskrift av vittnesmålet användas som bevis.

Den obligatoriska klausulen gör det också möjligt för den anklagade att lägga fram vittnesmål som gynnar försvaret.