Kinesisk-Koreansk vokabulär
Kinesisk-koreansk vokabulär eller hanja-eo (hangul: 한자어, hanja: 漢子語) är kinesiska lånord i det koreanska språket. Liksom japanska är koreanska inte besläktat med det kinesiska språket. Kinesiskan är ett sino-tibetanskt språk medan koreanskan är ett språkisolat språk (vilket innebär att inga kända språk är besläktade med det), men kinesiskan har påverkat koreanskan så mycket att den har gjort många förändringar i det koreanska språket. Kinesiska låneord utgör cirka 60 % av språkets ordförråd, även om koreaner tenderar att använda inhemska koreanska ord mycket mer i vardagligt tal. Detta kan jämföras med att cirka 50 % av de engelska orden kommer från latin, franska eller grekiska, men engelsktalande personer tenderar att använda inhemska engelska ord i mycket större utsträckning. På samma sätt som i Japan är kinesiskan en av de tre viktigaste källorna till koreanska ord, de andra två är koreanska ord som kommer från koreanska modersmål och ord från andra främmande språk, särskilt engelska. När vissa kinesiska låneord ändrade betydelse på japanska ändrades deras betydelse även på koreanska eftersom Korea var en japansk koloni vid den tidpunkt då dessa ord ändrades. Eftersom koreanerna enligt lag var tvungna att tala japanska och förbjudna att tala koreanska antog de kinesiska låneorden de nya japanska betydelserna när koreanerna återigen fick tillåtelse att fritt tala sitt eget språk.
Sedan Koreahalvön delades upp i två olika länder, Nordkorea och Sydkorea, har de olika dialekterna utvecklats mycket olika från varandra.
Sydkorea
Idag skriver sydkoreanerna med en blandning av hangul (det koreanska alfabetet) och hanja 漢子 (den koreanska versionen av kinesiska tecken), även om de använder det sistnämnda i mycket mindre utsträckning än vad kineser och japaner gör. Eftersom kinesiska ord ofta låter lika varandra även på kinesiska blev de också homofoner när de kom in på koreanska, men eftersom koreanska saknar toner låter de ännu mer lika varandra på koreanska. Sydkoreaner skriver vanligtvis endast med hangul, men ibland när ett ord har många homofoner och ordets betydelse är oklar utifrån sammanhanget, skriver koreaner ibland ordet med hanja så att det inte blir någon förvirring mellan orden. Eftersom det koreanska ordet sudo (hanja: 수도) till exempel har många homofoner och kan ha betydelser som "andlig disciplin", "fånge", "vattenstad", dvs. Venedig eller Suzhou", "paddyris", "avlopp/flod/väg för ytvatten", "tunnel" eller "huvudstad", så för att undvika förvirring om vad sudo betyder, Dessa ord kan skrivas med deras hanja, som är 修道, 囚徒, 水都, 水稻, 水道, 隧道 och 首都. Koreaner skriver dock nästan aldrig koreanska ord med hanja som modersmål. Till exempel kan koreanska ord som Hananim (hangul: 하나님, hanja: 神, som betyder Gud), mul (hangul: 물, hanja: 水, som betyder vatten), mal (hangul: 말, hanja: 馬, som betyder: häst), nara (hangul: 나라, hanja: 國, land) och saram (hangul: 사람, hanja: 人, som betyder person) kommer nästan alltid att skrivas på hangul, även om många av dem kan skrivas på hanja. Detta skiljer sig från japanskan, som ofta skriver kinesiska tecken för att representera både japanska ord som är infödda och kinesiska låneord.
Nordkorea
I Nordkorea, där den koreanska nationalismen blev mycket stark, avskaffades hanja och många kinesiska lånord för att "rena" det koreanska språket, eller för att bli av med ord från andra språk och använda inhemska ord i stället. När nordkoreaner numera skriver på koreanska skriver de endast hangul.
Koreanska namn
Koreaner har vanligtvis ett efternamn med ett ord av kinesiskt ursprung och ett förnamn med två ord som också är av kinesiskt ursprung. Traditionellt sett är det ena ordet i förnamnet detsamma som för alla personens syskon, medan det andra ordet är unikt för personen själv. Exempel på detta är Park Geun-hye (hangul: 박근혜, hanja: 朴槿惠) och Kim Jong-un (hangul: 김정은, hanja: 金正恩). Vissa koreaner har dock ett tvåordigt efternamn av kinesiskt ursprung, som Namgung (hangul: 남궁, hanja: 南宮) och ett ettordigt förnamn av kinesiskt ursprung som i Namkung Do (hangul: 남궁도, hanja: 南宮道). I andra fall kan koreaner ha ett förnamn med ett ord och ett efternamn med ett ord. Ett exempel på detta är Go Soo (hangul: 고수, hanja: 高洙). Numera har det dock blivit vanligare att koreaner får sitt förnamn som ett koreanskt ord som är inhemskt, som Haneul (hanja:한을, som betyder "himmel"/"Sky"), Areum (hanja:아름, som betyder "skönhet"), Iseul (hanja:이슬 "dagg") och Seulgi (hanja:슬기, som betyder "visdom"). På officiella dokument måste koreaner skriva sina namn på hanja och hangul. För koreanska modersmålsnamn väljer koreaner hanja som bara har samma uttal som ordets stavelser snarare än hanja som har samma betydelse.
Frågor och svar
F: Vad är kinesisk-koreansk vokabulär?
S: Kinokoreansk vokabulär, eller hanja-eo (hangul: 한자어, hanja: 漢子語), är kinesiska låneord i det koreanska språket.
F: Hur är koreanska relaterat till kinesiska?
S: Kinesiska är ett sino-tibetanskt språk medan koreanska är ett språkisolat språk (vilket innebär att inga kända språk är besläktade med det), men kinesiska har påverkat koreanska så mycket att det har gjort många förändringar i det koreanska språket.
F: Hur stor andel av det koreanska språkets ordförråd består av kinesiska lånord?
Svar: Cirka 60 procent av språkets ordförråd består av kinesiska lånord.
Fråga: Hur kan detta jämföras med engelska ord från latin, franska och grekiska?
S: På samma sätt som på engelska, där cirka 50 % av orden kommer från latin, franska eller grekiska, men engelsktalande personer tenderar att använda engelska ord som är inhemska i mycket större utsträckning.
F: Vilka är de tre viktigaste källorna till koreanska ord?
S: De tre huvudsakliga källorna till koreanska ord är koreanska ord som är inhemska ord, främmande språk som engelska och kinesiska låneord.
F: Hur påverkade japanerna vissa betydelser av kinesiska lånord i Korea?
S: När vissa kinesiska låneord ändrade betydelse på japanska när Korea var under japanskt styre vid den tidpunkt då dessa ord ändrades; de antog nya japanska betydelser när koreanerna återigen fick tillåtelse att fritt tala sitt eget språk.
F: Hur har dialekterna utvecklats på olika sätt i Nord- och Sydkorea sedan de delades upp?
S: Sedan uppdelningen i två olika länder - Nordkorea och Sydkorea - har deras respektive dialekter utvecklats mycket olika från varandra.
