Kinesisk–koreansk vokabulär (hanja-eo)

Idag skriver sydkoreanerna med en blandning av hangul (det koreanska alfabetet) och hanja 漢子 (den koreanska versionen av kinesiska tecken), även om de använder det sistnämnda i mycket mindre utsträckning än vad kineser och japaner gör. Eftersom kinesiska ord ofta låter lika varandra även på kinesiska blev de också homofoner när de kom in på koreanska, men eftersom koreanska saknar toner låter de ännu mer lika varandra på koreanska. Sydkoreaner skriver vanligtvis endast med hangul, men ibland när ett ord har många homofoner och ordets betydelse är oklar utifrån sammanhanget, skriver koreaner ibland ordet med hanja så att det inte blir någon förvirring mellan orden. Eftersom det koreanska ordet sudo (hanja: 수도) till exempel har många homofoner och kan ha betydelser som "andlig disciplin", "fånge", "vattenstad", dvs. Venedig eller Suzhou", "paddyris", "avlopp/flod/väg för ytvatten", "tunnel" eller "huvudstad", så för att undvika förvirring om vad sudo betyder, Dessa ord kan skrivas med deras hanja, som är 修道, 囚徒, 水都, 水稻, 水道, 隧道 och 首都. Koreaner skriver dock nästan aldrig koreanska ord med hanja som modersmål. Till exempel kan koreanska ord som Hananim (hangul: 하나님, hanja: 神, som betyder Gud), mul (hangul: 물, hanja: 水, som betyder vatten), mal (hangul: 말, hanja: 馬, som betyder: häst), nara (hangul: 나라, hanja: 國, land) och saram (hangul: 사람, hanja: 人, som betyder person) kommer nästan alltid att skrivas på hangul, även om många av dem kan skrivas på hanja. Detta skiljer sig från japanskan, som ofta skriver kinesiska tecken för att representera både japanska ord som är infödda och kinesiska låneord.

I Nordkorea, där den koreanska nationalismen blev mycket stark, avskaffades hanja och många kinesiska lånord för att "rena" det koreanska språket, eller för att bli av med ord från andra språk och använda inhemska ord i stället. När nordkoreaner numera skriver på koreanska skriver de endast hangul.

Koreaner har vanligtvis ett efternamn med ett ord av kinesiskt ursprung och ett förnamn med två ord som också är av kinesiskt ursprung. Traditionellt sett är det ena ordet i förnamnet detsamma som för alla personens syskon, medan det andra ordet är unikt för personen själv. Exempel på detta är Park Geun-hye (hangul: 박근혜, hanja: 朴槿惠) och Kim Jong-un (hangul: 김정은, hanja: 金正恩). Vissa koreaner har dock ett tvåordigt efternamn av kinesiskt ursprung, som Namgung (hangul: 남궁, hanja: 南宮) och ett ettordigt förnamn av kinesiskt ursprung som i Namkung Do (hangul: 남궁도, hanja: 南宮道). I andra fall kan koreaner ha ett förnamn med ett ord och ett efternamn med ett ord. Ett exempel på detta är Go Soo (hangul: 고수, hanja: 高洙). Numera har det dock blivit vanligare att koreaner får sitt förnamn som ett koreanskt ord som är inhemskt, som Haneul (hanja:한을, som betyder "himmel"/"Sky"), Areum (hanja:아름, som betyder "skönhet"), Iseul (hanja:이슬 "dagg") och Seulgi (hanja:슬기, som betyder "visdom"). På officiella dokument måste koreaner skriva sina namn på hanja och hangul. För koreanska modersmålsnamn väljer koreaner hanja som bara har samma uttal som ordets stavelser snarare än hanja som har samma betydelse.