Kinesisk-koreansk vokabulär eller hanja-eo (hangul: 한자어, hanja: 漢子語) är kinesiska lånord i det koreanska språket. Liksom japanska är koreanska inte besläktat med det kinesiska språket. Kinesiskan är ett sino-tibetanskt språk medan koreanskan är ett språkisolat språk (vilket innebär att inga kända språk är besläktade med det), men kinesiskan har påverkat koreanskan så mycket att den har gjort många förändringar i det koreanska språket. Kinesiska låneord utgör cirka 60 % av språkets ordförråd, även om koreaner tenderar att använda inhemska koreanska ord mycket mer i vardagligt tal. Detta kan jämföras med att cirka 50 % av de engelska orden kommer från latin, franska eller grekiska, men engelsktalande personer tenderar att använda inhemska engelska ord i mycket större utsträckning. På samma sätt som i Japan är kinesiskan en av de tre viktigaste källorna till koreanska ord, de andra två är koreanska ord som kommer från koreanska modersmål och ord från andra främmande språk, särskilt engelska. När vissa kinesiska låneord ändrade betydelse på japanska ändrades deras betydelse även på koreanska eftersom Korea var en japansk koloni vid den tidpunkt då dessa ord ändrades. Eftersom koreanerna enligt lag var tvungna att tala japanska och förbjudna att tala koreanska antog de kinesiska låneorden de nya japanska betydelserna när koreanerna återigen fick tillåtelse att fritt tala sitt eget språk.
Sedan Koreahalvön delades upp i två olika länder, Nordkorea och Sydkorea, har de olika dialekterna utvecklats mycket olika från varandra.