Sångdrosseln (vanligtvis drossel, Turdus philomelos) är en medlem av familjen Turdidae, en sångfågel som är en passerarin. Den häckar i stora delar av Eurasien och har införts till områden utanför sitt naturliga utbredningsområde. I engelska dialekter förekommer namn som throstle eller mavis. Sångdrosseln har brunspräcklig ovansida och en cremefärgad till rödbrun undersida med tydliga, mörka fläckar; det finns tre erkända underarter i arten.

Utseende

Sångdrosseln är en medelstor drossel, normalt omkring 20–23 cm lång. Ovansidan är brun, ofta med olivtoner, och undersidan är ljus med mörka, ofta spetsiga fläckar på bröstet och sidorna. Näbben är gulaktig under häckningssäsongen, benen är rosa–bruna och ögonen omges av en tunn, ljus ring. Ungfåglar är mer fläckiga och kan vara mattare i färgerna än fullvuxna fåglar.

Läte och sång

Arten är känd för sin melodiska, upprepade sång som ofta består av flera korta, musikaliska fraser som upprepas i sekvenser. Sången framförs främst av hanen från framträdande utkiksplatser tidig morgon och kväll under häckningstiden. Lätet inkluderar också korta varningsläten, till exempel ett vasst "tchack". Sången är ofta omnämnd i poesi och litteratur på grund av sin klara, klingande karaktär.

Utbredning och habitat

Sångdrosseln häckar i skogar, trädgårdar och parker och finns över stora delar av Europa och delar av Asien. Den är delvis flyttfågel; många individer övervintrar i Sydeuropa, Nordafrika och Mellanöstern. Arten har också introducerats till Nya Zeeland och Australien. Typiska habitat är blandade och lövskogar, kantzoner, buskmarker samt etablerade trädgårdar och parker där det finns gott om markinsekter och bär.

Häckning

Sångdrosseln bygger ett välformat, lerklätt skålbo av gräs och mossa i en buske eller träd, ofta några meter över marken. Honan lägger vanligen fyra till fem blå ägg med mörka fläckar. Äggen ruvas i cirka 12–14 dagar och ungarna lämnar boet (flyger ut) efter ungefär 12–16 dagar. Båda föräldrarna matar ungarna och arten kan i gynnsamma år få två kullar per säsong.

Föda och beteende

Sångdrosseln är en allätare som letar föda främst på marken. Kosten består av daggmaskar, insekter och andra ryggradslösa djur under vår och sommar, samt frukt och bär på höst och vinter. En karakteristisk beteendefunktion är användningen av en fast "favoritsten" som ett städ där snäckor och sniglar krossas för att nå köttet inuti.

Predatorer, parasiter och hot

I likhet med andra fåglar som sitter på en stolpe (passerines) drabbas den av yttre och inre parasiter och är sårbar för rovdjur från katter och rovfåglar. Globalt bedöms arten inte som hotad, men lokala bestånd har minskat kraftigt i delar av Europa. De främsta orsakerna är förändrade jordbruksmetoder, intensifierad skötsel, förlust av häckningshabitaten som häckar och kantzoner samt ökande användning av bekämpningsmedel som minskar tillgången på insekter.

Bevarandeåtgärder och vad du kan göra

För att gynna sångdrosseln hjälper det att bevara och skapa lämpliga habitat: lämna kvar kantzoner och buskage, minska användningen av bekämpningsmedel, plantera bärbärande buskar och skapa små våtmarker eller komposter som gynnar daggmaskar och insekter. I områden med stora beståndsförluster behövs landskapsåtgärder för att återställa häcknings- och födosöksmiljöer.

Sammanfattningsvis är sångdrosseln en iögonfallande och ljudlig medlem i drossel‑familjen, lätt att upptäcka genom sin karakteristiska sång och sitt jordnära födosökande. Trots artens anpassningsförmåga är lokala beståndsminskningar ett allvarligt bekymmer som kräver åtgärder för att säkra arten i kulturlandskapet.