Operation Shingle: Landstigningen vid Anzio och Nettuno 1944
Operation Shingle: dramatisk berättelse om landstigningen vid Anzio och Nettuno 1944 — taktiska beslut, hårda strider och vägen mot Rom.
Slaget vid Anzio, även kallat Operation Shingle (22 januari 1944), var en allierad sjölandstigning under den italienska kampanjen med syftet att kringgå den tyska försvarslinjen och öppna en snabb väg mot Rom. Landstigningen skedde vid kusten i närheten av städerna Anzio och Nettuno och var riktad mot de tyska styrkorna i området i Italien.
Bildgalleri
10 Bilder
Bakgrund och mål
Operationens huvudmål var att underminera den tyska vinterförsvaret (Gustavlinjen) genom att landstiga bakom fiendens linjer i Pontinska träskmarkerna och därigenom tvinga tyskarna att omdisponera styrkor, underlätta en framryckning för de allierade och slutligen inta Rom. En snabb landstigning i den svårgenomträngliga träskland ansågs nödvändig för att undvika långvariga försvarsstrider.
Genomförande
Anfallet leddes initialt av den amerikanske generalmajoren John P. Lucas, som kommenderade US VI Corps. Landstigningen den 22 januari överraskade tyskarna och de allierade lyckades tidigt etablera ett strandhuvud som hotade förbindelserna norrut mot Rom. Tyskarna reagerade dock snabbt och började förstärka området för att isolera och beskjuta de nyanlända styrkorna.
Motåtgärder och stagnation
Tyska befälhavare, under övergripande ledning av fältherre Kesselring, organiserade kraftiga motangrepp och förstärkte försvarslinjerna kring landstigningsområdet. Vid kusten placerades batterier som kunde beskjuta stranden, och tyskarna försökte även försämra terrängen genom att manipulera vattennivåer i träskmarkerna — bland annat genom att släppa in saltvatten i kanaler och diken — för att försvåra allierad framryckning. Lucas valde inledningsvis att konsolidera och säkra strandhuvudet i stället för att omedelbart avancera mot Rom, ett beslut som senare kritiserades av vissa allierade befäl och som ledde till att han i februari ersattes av generalmajor Lucian Truscott.
Långvarig belägring och utbrott
Efter landstigningen följde flera månader av hårda strider och ett statiskt frontavsnitt där de allierade blev mer eller mindre inlåsta i Anzio–Nettuno-området. Först i maj 1944, i samband med den bredare allierade offensiven mot Gustavlinjen (Operation Diadem) vid Monte Cassino och inre tryck norrifrån, lyckades styrkorna vid strandhuvudet göra ett avgörande utbrott. De allierade bröt sig då ut från Anzio-stränderna och sammanlänkade sina framryckningar med krafter som pressade fram från söder.
Efterspel och betydelse
De allierade gick därefter nordväst mot Rom, som intogs den 4 juni 1944. Tyskarna drog tillbaka stora delar av sin tionde armé från Cassino-området norrut för att omgruppera och försvara den så kallade Gotiska linjen längs Apenninerna. Slaget vid Anzio blev mycket kostsamt för båda sidor och har blivit föremål för omfattande historisk debatt — både vad gäller planering, genomförande och de taktiska val som gjordes efter landstigningen. I efterhand ses Anzio som en viktig, om än blodig, komponent i den allierade kampanjen för att befria Italien.
Bakgrund
I slutet av 1943, efter den allierade invasionen av Italien, satt de allierade styrkorna fast vid Gustavlinjen. Det var en försvarslinje som gick tvärs över Italien. Landet i centrala Italien hjälpte försvaret.
Operation Shingle planerades av Winston Churchill i december 1943. Han planerade att landsätta två divisioner vid Anzio och erövra Rom.
General Harold Alexander hade tänkt sig en plan med fem divisioner. Den femte armén hade dock inte tillräckligt med trupper och inte heller något sätt att transportera dem.
Stränderna i Anzio och Nettuno ligger på myrmark. När Truscotts 3:e division valdes ut för anfallet sa han att alla skulle dö. Lucas fick veta att han skulle leda den femte arméns amerikanska VI:e kår vid en landstigning i Anzio/Nettuno-området.
Planera
Planerarna trodde att om de tyska styrkorna lämnade Gustavlinjen för att försvara sig mot den allierade attacken skulle de allierade styrkorna kunna bryta igenom linjen. Om trupper lämnades kvar på Gustavlinjen kunde de allierade försöka inta Rom.
De allierade planerade att anfalla söderifrån. De ville erövra en strand nära Anzio, gå vidare och vara redo att gå till Rom.
Tillgänglighet av marina styrkor
Ett av problemen med planen var att det inte fanns tillräckligt med landstigningsfartyg. Det fanns bara tillräckligt många stridsvagnslandningsfartyg (LST) för att landa en enda division. Senare såg Churchill till att det fanns tillräckligt många för att landa två divisioner.
Slagordning
De allierade styrkorna i denna attack bestod av 5 kryssare, 24 förstörare, 238 landstigningsfartyg, 62+ andra fartyg, 40 000 soldater och 5 000+ fordon.
Attacken bestod av tre grupper:
- Den brittiska styrkan ("Peter Beach"): Den här styrkan attackerade kusten 10 km norr om Anzio.
- Den nordvästra amerikanska styrkan ("Yellow Beach"): Denna styrka attackerade hamnen i Anzio.
- Den sydvästra amerikanska styrkan ("X-Ray Beach"): Den här styrkan attackerade kusten 10 km öster om Anzio.
Attack från söder
Femte arméns attack mot Gustavlinjen inleddes den 16 januari 1944 vid Monte Cassino. Attacken misslyckades med att bryta igenom. Tyskarna förde in nya trupper från Rom.
Battle
De första landningarna
Landstigningarna inleddes den 22 januari 1944. Tyskarna attackerade inte landstigningen förutom några få maskingevärsattacker från Luftwaffe. Vid midnatt hade 36 000 soldater och 3 200 fordon landstigit på stränderna.
Två allierade divisioner landsteg. Det fanns två eller tre gånger så många tyska försvarare.
Svar från axelkrafterna
Tyskarna fick reda på landstigningen klockan 03.00 den 22 januari. Klockan 05.00 beordrade tyskarna Kampfgruppe från 4:e fallskärmsdivisionen och Hermann Göring Panzerdivisionen att försvara vägarna som leder från Anzio till Albanbergen. Tyskarna hade 40 000 soldater i försvarspositioner.
Tre dagar efter landstigningen var stranden omringad av tre divisioner: Fjärde fallskärmsdivisionen i väster, tredje pansargrenadjärdivisionen i mitten och Hermann Göring-pansardivisionen i öster.
Von Mackensens 14:e armé tog befälet över försvaret den 25 januari. Delar av åtta tyska divisioner placerades runt stranden. Ytterligare fem divisioner var på väg till Anzioområdet.
Allierad offensiv
När den amerikanska 45:e infanteridivisionen och den amerikanska 1:a pansardivisionen anlände, uppgick de allierade styrkorna på stranden till 69 000 man, 508 kanoner och 208 stridsvagnar den 29 januari. De totala försvarande tyskarna hade stigit till 71 500.
De allierade anföll den 30 januari. En grupp flyttade till Cisterna. En andra grupp gick nordost mot Campoleone.
Tyska motattacker
I början av februari hade de tyska styrkorna i fjortonde armén 100 000 soldater. De allierade styrkorna var vid den här tiden 76 400. De tyska styrkorna inledde ett fullskaligt angrepp klockan 23.00.
Den 16 februari inledde tyskarna en ny attack. Båda hade haft 20 000 förluster vardera sedan de första landstigningarna. Den 18 februari, när den lätta kryssaren HMS Penelope återvände till Anzio, träffades av två torpeder och sänktes med en förlust av 417 man. []
Planering av Operation Diadem
Båda sidor insåg att inget resultat kunde uppnås förrän på våren. Tyskarna byggde en ny försvarslinje, Caesar C-linjen. De allierade planerade ett anfall i maj. Det skulle bland annat omfatta ett angrepp på Gustavlinjen, vilket kallades operation Diadem.
I mars skickades den andra italienska SS-bataljonen "Vendetta" och den 29:e italienska SS-skyttebataljonen för att slåss mot de allierade styrkorna vid Anzio/Nettuno-stranden. USA:s 34:e infanteridivision anlände till Anzio samma månad. I maj hade den amerikanska 36:e infanteridivisionen anlänt till Anzio. I slutet av maj fanns det 150 000 allierade trupper.
Det fanns fem tyska divisioner. Tyskarna hade förberett försvar, men de saknade officerare.
Den allierade planeringen av deras angrepp var detaljerad. Brittiska 5:e divisionen och 1:a divisionen skulle anfalla längs kusten. Den amerikanska 45:e infanteridivisionen, 1:a pansardivisionen och 3:e infanteridivisionen skulle attackera de tyska 362:a och 715:e infanteridivisionerna.
Breakout
Klockan 05:45 den 23 maj 1944 började 1 500 allierade artilleripjäser bomba. Därefter ryckte allierat infanteri och pansar fram. Den första dagens strider var hårda: 1:a pansardivisionen förlorade 100 stridsvagnar och 3:e infanteridivisionen hade 955 förluster. Tyskarnas 362:a infanteridivision förlorade 50 procent av sin stridskraft.
På eftermiddagen den 25 maj intogs Cisterna av 3:e divisionen. På kvällen vände de allierade nittio grader åt vänster. Vid det nya anfallet gjordes små framsteg tills 1st Armored anlände den 29 maj. Den 2 juni bröts Caesarlinjen och den 14:e armén drog sig tillbaka genom Rom. Hitler beordrade inget försvar av Rom.
Därefter
Efter kriget ansåg vissa experter att Anzio-planen inte var bra. Den använde bara två infanteridivisioner utan pansar.
Operation Diadem (under vilken USA:s 5:e och brittiska 8:e arméer hade 44 000 förluster) misslyckades med sitt mål att förstöra den tyska 10:e armén.
Frågor och svar
F: Vad var slaget vid Anzio?
S: Slaget vid Anzio var en allierad landstigning till sjöss i den italienska kampanjen mot de tyska styrkorna i Anzio och Nettuno i Italien.
F: Vem var befälhavare för anfallet i slaget vid Anzio?
S: Den amerikanske generalmajoren John P. Lucas var befälhavare för anfallet i slaget vid Anzio.
Fråga: Vad var målet för anfallet i slaget vid Anzio?
S: Målet med anfallet i slaget vid Anzio var att ta sig förbi de tyska styrkorna vid vinterlinjen och anfalla Rom.
Fråga: Varför måste landstigningen ske snabbt i slaget vid Anzio?
S: Landstigningen behövde ske snabbt i slaget vid Anzio eftersom den skedde i ett kärr.
F: Hur överraskade landstigningen tyskarna i slaget vid Anzio?
S: Landstigningen överraskade tyskarna i slaget vid Anzio eftersom de inte väntade sig den.
Fråga: Vad gjorde tyskarna som svar på de allierades landstigning i slaget vid Anzio?
S: Som svar på de allierades landstigning i slaget vid Anzio placerade tyskarna sina kanoner runt stranden och översvämmade träsket med saltvatten.
F: När intogs Rom under det italienska fälttåget?
Svar: Rom intogs i den italienska kampanjen den 4 juni efter att de allierade hade tagit sig förbi stränderna i maj.
Relaterade artiklar
Författare
AlegsaOnline.com Operation Shingle: Landstigningen vid Anzio och Nettuno 1944 Leandro Alegsa
URL: https://sv.alegsaonline.com/art/9430