Slaget vid Atlanta

Bakgrund

Militär

Kriget hade pågått i tre år när Ulysses S. Grant fick överbefälet över unionsarmén. Även om konfederationen var en mycket mindre armé hade den flyttat sina styrkor för att slåss mot vilken unionsarmé som helst som var aktiv för tillfället. Genom att göra detta hade de vunnit de flesta striderna. Grant bestämde sig för att samordna sina arméer och besegra konfederationerna. Hans fältarméer skulle alla angripa de konfedererade fältarméerna samtidigt. Detta skulle sätta fast de mindre sydstatsarméerna så att unionsarmén kunde besegra dem. Grant skulle personligen leda Potomac-armén mot den konfedererade generalen Robert E. Lee och hans armé i norra Virginia. Han skulle försöka inta konfederationens huvudstad Richmond. Sherman skulle flytta sina kombinerade arméer mot den konfedererade armén i Tennessee som leddes av general Joseph E. Johnston. Ett av Shermans mål var att erövra sydstaternas näst största stad, Atlanta. Om det lyckades skulle det förkorta kriget.

Politisk

ASKAN VAR HÄR!!!

)

År 1864 hade president Abraham Lincoln politiska problem. När Lincoln valdes 1860 hade han vunnit en majoritet av rösterna i elektorskollegiet. Men han hade bara vunnit 39,8 % av de folkliga rösterna. Han var förmodligen den minst populära presidenten när han tillträdde 1861. Sju sydstater hade brutit sig loss och bildat Amerikas konfedererade stater. Den 12 april 1861 började inbördeskriget. Kriget hade gått dåligt för unionen. Trots att de hade en mycket större armé hade de förlorat ett antal strider. År 1864 behövde Lincoln några segrar om han ville bli omvald i november. Om Atlanta-kampanjen var framgångsrik kunde den garantera att Lincoln skulle förbli president.

Atlanta-kampanj

Atlanta-kampanjen inleddes den 6 maj 1864. Sherman hade över 100 000 man som han delade upp i tre fältarméer. Johnstons armé var bara ungefär hälften så stor som unionsarmén som stod inför honom. Sherman använde sin större armé i en rad strider för att driva Johnston tillbaka. Han använde två av sina arméer mot Johnstons armé i Tennessee. Den tredje armén användes i flankmanövrer. Slutligen drog sig Johnston tillbaka till Atlanta den 9-10 juli. Johnstons strategi hade varit att "byta utrymme mot män och tid". Han skulle inte engagera sin armé i ett större slag utan fördröjde och trakasserade Sherman vid varje tillfälle han fick. Det tog Sherman 72 dagar att marschera sina arméer endast 100 mil. Johnstons plan var att sakta ner och trötta ut unionsarmén och göra dem trötta på att slåss. Men Jefferson Davis, konfederationens president, avskedade Johnston för att han inte stoppade unionsarmén. Han gav befälet till John B. Hood, Johnstons andreman.

Striden

När Hood tog över befälet över Tennessee-armén var Sherman bara fem mil från Atlanta. Hood var den mest aggressiva general som konfederationen hade. Han hade för avsikt att försvara Atlanta. Den 20 juli attackerade Hoods armé unionsgeneralen George Henry Thomas armé i Cumberland. John Schofields armé från Ohio och James B. McPhersons armé från Tennessee rörde sig båda runt den konfedererade högern och kunde inte hjälpa Thomas. Men Thomas armé stod fast. De konfedererade drog sig tillbaka efter att ha förlorat 2 500 dödade eller sårade. Hood anföll nästa gång den 22 juli. Han kastade hela sin styrka mot McPhersons Army of the Tennessee på Shermans vänstra flank. Slaget började vid middagstid och pågick till midnatt.

Under striderna kunde general Dodge (författaren) se en lucka i unionens linjer. Han skickade budbärare för att varna befälhavarna att agera för att stänga luckan, annars skulle konfederaterna bryta igenom. Tydligen såg general McPherson samma lucka. Han red ut med en stabsofficer för att täppa till luckan. Han stötte på konfedererade skärmytslare som beordrade honom att kapitulera. Han vände sig om och sporrade sin häst för att fly, men blev skjuten och dödad. Vid ett tillfälle bröt unionslinjen samman. Men kanoneld från Schofields armé i Ohio och en motattack drev tillbaka de konfedererade. Hood förlorade cirka 8 000 (dödade, sårade och saknade) mot 3 722 unionsförluster. Efter slaget drog sig Hood tillbaka för att försvara Atlanta. Han hade inte mycket att visa upp för sina attacker förutom en hög förlustfrekvens som konfederationerna inte hade råd med.

Sherman satte upp sina kanoner och inledde ett bombardemang av Atlanta som skulle pågå i en månad. Sedan drog Sherman tillbaka sina arméer och lämnade bara en liten styrka kvar. Som planerat följde Hoods armé dem till Jonesboro i Georgia. Shermans armé förstörde järnvägsspåren tillbaka till Atlanta. Slaget vid Jonesborough varade i två dagar och avslutades den 1 september. Efter att ha tagit fler tunga förluster brände det som återstod av Hoods armé sina förnödenheter och sin ammunition och lämnade Atlanta. Sherman intog sedan Atlanta. Detta var en stor förlust för konfederationen. Den garanterade nästan Lincolns omval. Slaget vid Atlanta markerade halvvägs i Atlantakampanjen.