Svininfluensa (SIV): symtom, smitta och viktiga stammar

H1N1 kommer från den spanska influensan, som orsakade en pandemi hos människor 1918 och 1919. Nya virus kom från den spanska influensan. Dessa virus blev vanliga hos grisar. Då och då spreds virusen från grisar till människor. Detta har hänt under 1900-talet. (De skedde dock samtidigt som de influensaepidemier som sker varje år. På grund av detta är det svårt att se skillnad på "vanlig" influensa och svininfluensa). Infektioner som sprids från grisar till människor är sällsynta. Forskarna känner bara till 12 kända fall i USA sedan 2005.

Det är mycket svårt att förebygga influensaviruset. Detta beror på att viruset förändras hela tiden. Om en person får influensa bildar kroppen antikroppar för att bekämpa viruset om det inträffar igen. Men eftersom influensaviruset förändras hela tiden känner en persons antikroppar inte igen viruset nästa gång det inträffar, eftersom det är annorlunda. Samma sak händer med vacciner.

Förändringarna i influensaviruset kan orsaka en influensapandemi. Till exempel kan viruset bara förändras lite på två till tre år. Efter ungefär tio år har de flesta människor utvecklat antikroppar för att bekämpa dessa små förändringar. Men om viruset sedan förändras mycket kan det uppstå en pandemi. Hundratals miljoner människor inser plötsligt att de antikroppar de utvecklat är värdelösa. Även under den spanska influensapandemin var den första vågen av sjukdomen relativt mild, medan den andra vågen var mycket dödlig.

1957 smittade en asiatisk influensapandemi omkring 45 miljoner amerikaner och dödade 70 000. Elva år senare, 1968-1969, smittade influensapandemin i Hongkong 50 miljoner amerikaner och orsakade 33 000 dödsfall. Den kostade också omkring 3,9 miljarder dollar. År 1976 smittades cirka 500 soldater av svininfluensa under några veckor. I slutet av månaden konstaterade dock utredarna att viruset hade "försvunnit på ett mystiskt sätt" och att det inte fanns några fler tecken på svininfluensa någonstans på stationen. Det fanns ett litet antal isolerade (långt ifrån varandra liggande) fall runt om i USA. Dessa gällde dock personer som tros ha fått viruset från grisar.

Forskare fruktar att svininfluensaviruset kan mutera, eller förändras, till en pandemi som är lika dödlig som pandemin 1918/1919. De såg på utbrottet 2009 och gjorde upp planer för vad de ska göra om en global pandemi bryter ut.

Huvudsymptomen på svininfluensa är i stort sett desamma som på vanlig influensa. Symtomen omfattar kräkningar, illamående, rinnande näsa (aptitlöshet), slöhet (trötthet), frossa, feber, värk i kroppen, halsont, hosta, diarré och magsmärtor.

Fågelinfluensaviruset H3N2 är endemiskt hos grisar i Kina. Det har nyligen påträffats hos grisar i Vietnam. Specialister tror också att detta kan leda till nya varianter av influensaviruset. Grisar kan bära på influensavirus hos människor. Dessa virus kan kombinera sig på nya sätt och utbyta vissa gener med H5N1. Genom mutation skulle detta skapa en form av viruset som lätt kan överföras bland människor. H3N2 har utvecklats från H2N2 genom antigena förändringar. I augusti 2004 hittade forskare i Kina H5N1 hos grisar.

År 2005 upptäckte man att H5N1 kunde smitta upp till hälften av grispopulationen i vissa områden i Indonesien, men utan att visa några symptom. Chairul Nidom, virolog vid Airlangga Universitys centrum för tropiska sjukdomar i Surabaya på östra Java, gjorde en oberoende undersökning: han testade blodet från tio till synes friska grisar som hållits nära fjäderfäfarmar på västra Java där fågelinfluensa hade brutit ut, rapporterade Nature. Fem av grisproverna innehöll H5N1-viruset. Den indonesiska regeringen har sedan dess funnit liknande resultat i samma region. Ytterligare tester av 150 grisar utanför området var negativa.

Centers for Disease Control and Prevention (CDC), ett amerikanskt regeringsorgan, rapporterar att symtomen och överföringen av svininfluensan från människa till människa liknar säsongsinfluensan. Vanligtvis är symptomen feber, letargi (trötthet), aptitlöshet och hosta. Vissa personer med svininfluensa har också rapporterat om rinnande näsa, ont i halsen, illamående, kräkningar och diarré. Man tror att den sprids mellan människor när en smittad person hostar eller nyser och sedan rör vid något. En annan person kan sedan röra vid samma sak med viruset på sig och sedan vidröra sin egen näsa eller mun. Svininfluensan hos människor är mest smittsam under de första fem dagarna av sjukdomen även om vissa personer, oftast barn, kan vara smittsamma i upp till tio dagar. Diagnosen kan ställas genom att skicka ett prov (prov), som samlats in under de första fem dagarna, till CDC för analys.

Svininfluensan är känslig för fyra godkända läkemedel i USA: amantadin, rimantadin, oseltamivir och zanamivir. För 2009 års utbrott rekommenderas dock behandling med oseltamivir och zanamivir. Vaccinet mot säsongsinfluensa hos människor skyddar inte mot svininfluensa. Även om virusstammarna är samma specifika sort är antigeniciteten mycket olika.

Viruset har utvecklats under de senaste årtiondena. Detta har gjort svininfluensan till ett större problem, främst på grund av att traditionella vacciner mot influensa inte alltid fungerar mot svininfluensa. Det finns särskilda vacciner mot svininfluensa, men de fungerar bara om virusstammen i viss mån liknar varandra. I de fall som är svårare att behandla tillverkas särskilda vacciner. Dessa är mycket likartade, eftersom de görs för att matcha den specifika virusstammen.

De nuvarande vaccinationsstrategierna för kontroll och förebyggande av SIV på svinfarmer omfattar vanligtvis användning av ett av flera bivalenta SIV-vacciner som finns kommersiellt tillgängliga i Förenta staterna. Av de 97 nyligen undersökta H3N2-isolaten hade endast 41 isolat starka serologiska korsreaktioner med antiserum mot tre kommersiella SIV-vacciner. Eftersom influensavaccinernas skyddsförmåga i första hand beror på hur nära överensstämmelsen mellan vaccinviruset och det epidemiska viruset är, tyder förekomsten av icke-reaktiva H3N2 SIV-varianter på att de nuvarande kommersiella vaccinerna kanske inte skyddar grisar effektivt mot infektion med majoriteten av H3N2-virus.

Det nuvarande vaccinet mot säsongsinfluensan H1N1 anses inte ge något skydd. Chefen för CDC:s nationella center för immunisering och luftvägssjukdomar sade att de amerikanska fallen visade sig bestå av genetiska element från fyra olika influensavirus - nordamerikansk svininfluensa, nordamerikansk fågelinfluensa, humant influensavirus A av subtyp H1N1 och svininfluensavirus som vanligen förekommer i Asien och Europa. I två fall hade en fullständig genomsekvens erhållits. Hon sade att viruset är resistent mot amantadin och rimantadin, men mottagligt för oseltamivir (Tamiflu) och zanamivir (Relenza).

En ny stam av svininfluensa A, kallad H1N1, var ansvarig för utbrottet av svininfluensa hos människor 2009. Den kom från en kombination av flera stammar av influensa hos människor, influensa hos fåglar och svininfluensa. Tester utfördes. Testarna fann att hemagglutinin-genen (HA) liknade den hos svininfluensavirus som redan hade hittats hos svin i USA sedan 1999, men generna för neuraminidas (NA) och matrisprotein (M) liknade versioner hos europeiska svin. Virus som var uppbyggda på detta sätt hade inte tidigare hittats hos människor eller svin. Det finns inget program för att övervaka vilka virus som cirkulerar hos grisar i USA, men det började i Mexiko, Nordamerika.

År 2009 beordrade den egyptiska regeringen att över 300 000 grisar skulle avlivas för att förhindra spridning av H1N1, trots att experter sa att grisarna ändå inte skulle sprida H1N1. De flesta av grisarnas ägare fick inte betalt för sina döda grisar.

År 2015 fastställde Världshälsoorganisationen vissa regler för namngivning av virus: Inget officiellt namn får hänvisa till en plats, en person eller ett djur. Detta för att förhindra stigmatisering eller skuldbeläggning. I WHO:s regler anges "svininfluensa" som ett exempel på vad man inte får göra när man namnger ett virus eller en sjukdom.

• Fågelinfluensa
• Pandemisk
• Förteckning över epidemier
• Infektionssjukdomar