Social stigmatisering är en process där individer eller grupper uppfattas som avvikande eller mindre värda av omgivningen och därigenom får ett negativt socialt märke. Begreppet omfattar såväl attityder och föreställningar som konkreta handlingar som uteslutning, diskriminering eller nedvärderande språk. För en introduktion till ämnet se inledande information.

Vad kännetecknar stigmatisering

Stigmatisering bygger ofta på tre huvudmekanismer: etikettering (att sätta en negativ stämpel), stereotypisering (förenklade och generaliserande uppfattningar) och social utestängning eller maktutövning. Forskning och teoribildning kring detta finns bland annat hos sociologer och psykologer; en central gestalt i modern förståelse är Erving Goffman, vars arbete återfinns i klassisk litteratur om social interaktion och analys.

Goffmans tre typer av stigma

  • Fysiska skillnader: synliga kroppsliga kännetecken som kan leda till fördomar, exempelvis fetma, ärr eller sjukdomar som historiskt stigmatiserats, t.ex. spetälska.
  • Personliga egenskaper: drag hos individen som uppfattas som negativa, till exempel psykisk ohälsa, missbruk eller alkoholproblem.
  • ”Tribal” eller gruppbaserade stigma: sociala markörer knutna till identitet, såsom etnicitet, nationalitet eller religion.

Dessa typer överlappar ofta i praktiken och kan förstärka varandra. En person kan samtidigt mötas av flera stigmatiserande attribut, vilket ökar sårbarheten för social marginalisering.

Konsekvenser och exempel

Stigmatisering påverkar både individens psykiska och materiella liv: nedsatt självkänsla, svårare att söka vård, begränsade arbetsmöjligheter och social isolering är vanliga följder. Exempel där stigmatisering förekommer är bland annat i vård, utbildning och på arbetsmarknaden. Många samhällsproblem blir svårare att hantera om de omgärdas av stigma, eftersom människor undviker att söka hjälp eller diskutera sin situation öppet.

Förebyggande och minskning av stigma

Strategier för att motverka stigmatisering innefattar utbildning, kontaktbaserade insatser där människor möts och delar erfarenheter, policyförändringar som motverkar diskriminering samt attitydpåverkande kampanjer. Arbetsplatsåtgärder, inkluderande vård och lagstiftning kan också reducera praktiska hinder. För vidare läsning om tillvägagångssätt och interventioner, se relevant material via länkar ovan.

Notera: Stigmatisering är ett komplext sociokulturellt fenomen som varierar mellan tid och plats. För djupare teoretisk och empirisk förståelse rekommenderas texter av etablerade forskare och sammanställningar inom sociologi, psykologi och folkhälsa.