Tilia är ett släkte med mellan 30 och 45 arter av träd på norra halvklotet, i Asien (där den största artrikedomen finns), Europa och östra Nordamerika, men saknas i västra Nordamerika.

Träden kallas i allmänhet lind i svenska språket. På engelska förekommer flera namn: i Storbritannien används ofta lime (inte att förväxla med citrusfrukten), medan man i Nordamerika ofta talar om linden eller basswood. Båda de germanska namnen kommer från den germanska roten lind. De moderna formerna på engelska kommer från linde eller linne på anglosaxiska och fornnordiska, och i Storbritannien har ordet på senare tid omvandlats till den moderna brittiska formen lime. I USA blev det moderna tyska namnet Linde, från samma rot, vanligare, delvis för att undvika förväxling med eventuella andra användningar av namnet.

Tilia-arter är stora lövträd som vanligtvis blir mellan 20 och 40 meter höga, men vissa arter växer som buskar. Växter av detta släkte finns i de nordliga tempererade områdena.

Utseende

Lindar har ofta hjärtformade blad med ojämn tandning och en tydlig spets. Bladen är vanligen enkla och sitter på långa skaft. Blommorna sitter i täta klasar och är små, gula till vitaktiga och mycket doftande. Varje blomklase har en bred, platt återbildad bladliknande brakt som hjälper till att sprida fröna genom vinden. Frukten är en liten, torr nötliknande kapsel.

Ekologi och pollinering

Blommorna är rika på nektar och är mycket attraktiva för bin och andra pollinatörer. Linden är därför viktig för biodling; det betydligt aromatiska lind/honung är högt värderat. Träden ger också skugga och fungerar som värdväxter för en rad insekter och fåglar.

Användning

  • Medicinskt: Blommor (lindblomma) används i örtmedicin och som té mot förkylningar, hosta och för att lugna nervsystemet.
  • Honung: Lindblomman ger en eftertraktad sorthonung med rik smak och doft.
  • Virke: Lindved är mjuk, lätt och lättbearbetad — uppskattad för snideri, musikinstrument, möbler och träarbete där finare detaljarbete krävs.
  • Kultur och parkbruk: Lindar planteras ofta i alléer, parker och torg; i många europeiska byar står äldre lindar som traditionella mötesplatser.

Taxonomi och arter

Antalet arter i släktet varierar mellan auktoriteter (cirka 30–45 arter) beroende på hur varianter och hybridformer bedöms. Många träd i odling är hybrider eller kultivarer, till exempel Tilia × europaea (hybrid mellan T. cordata och T. platyphyllos), som är vanlig i parker och stadsmiljöer.

Utbredning

Tilia finns naturligt i tempererade områden på norra halvklotet, med störst artrikedom i Asien. I Europa och östra Nordamerika förekommer flera vildväxande arter. Släktet saknas hos ursprunglig flora i västra Nordamerika.

Odling och skötsel

Lindar trivs i djup, näringsrik och fuktighetshållande jord men klarar ofta varierande jordtyper. De föredrar full sol till lätt skugga. För att etablera nya träd rekommenderas plantering av unga plantor eller ympade kultivarer; vissa arter kan även förökas med frö eller sticklingar. Regelbunden beskärning kan vara nödvändig i stadsmiljö för att hålla kronan välformad och säkerställa god luftcirkulation.

Sjukdomar och skadedjur

Lindar angrips ibland av bladlöss och andra sugande insekter som kan ge riklig honungsdagg och därmed svartmögel på nedfallande ytor. Rot- och kronssjukdomar (t.ex. svampangrepp och vissa stamrötor) kan drabba svaga eller felplanterade träd. I stads- och parkmiljö kan kompakterad jord och saltpåverkan försvaga träden.

Bevarande

Även om många lindarter är vanliga och utbredda, kan vissa lokala arter och populationer vara hotade av habitatförlust, förändrad markanvändning och klimatförändringar. Bevarandeinsatser inkluderar skydd av naturliga bestånd, återplantering och bevarande av genetisk mångfald i odling och fröbanker.

Lindens långa kulturhistoria, nytta för pollinatörer och attraktiva växtsätt gör den fortsatt värdefull både i naturen och i kulturlandskapet.