Callisto
Kallisto är en måne till planeten Jupiter som upptäcktes 1610 av Galileo Galilei och som fick sitt namn efter Kallisto. Den är den näst största månen i Jupiters omloppsbana, efter Ganymedes, och den tredje största månen i solsystemet. Kallisto är nästan lika stor som planeten Merkurius, med 99 % av planetens diameter, men är mycket mindre massiv. Av Jupiters fyra Galileiska månar är Callisto den mest avlägsna, med en omloppsradie på cirka 1 880 000 kilometer. Den ingår inte i den banresonans som påverkar de tre inre galileiska satelliterna Io, Europa och Ganymedes. Precis som jordens måne roterar Callisto synkront med sin omloppstid. Detta innebär att ena sidan alltid är vänd mot Jupiter, medan den andra sidan aldrig ser planetens ansikte. Callistos yta påverkas mindre av Jupiters magnetosfär än de sju månar som ligger närmare planeten.
Callisto består av ungefär lika mycket sten som is och har en genomsnittlig densitet på cirka 1,83 g/cm³. Kemiska föreningar på ytan är bland annat vattenis, koldioxid, silikater och organiska ämnen. Rymdsonden Galileo gjorde undersökningar av månen och avslöjade att Callisto kan ha en liten silikatkärna och möjligen ett underjordiskt hav av flytande vatten som är mer än 100 kilometer djupt.
Callistos yta är kraftigt kraterad och extremt gammal. Ytan uppvisar inga tecken på processer som sker under ytan, såsom plattektonik, jordbävningar eller vulkaner, och man tror att den huvudsakligen har utvecklats under inflytande av meteoritnedslag. Bland de anmärkningsvärda ytdragen finns strukturer med flera ringar, nedslagskratrar i olika former och kedjor av kratrar (så kallade catenae) och tillhörande ärr, åsar och avlagringar. I mindre skala är ytan varierad. Den består av frost på kullarnas toppar, omgiven av ett slätt täcke av mörkt material i dalarna. Detta tros vara ett resultat av nedbrytning av små landformer, orsakad av sublimering. Detta stöds av de få små nedslagskratrarna och förekomsten av många små knölar som tros vara deras rester. Landformernas absoluta ålder är inte känd.
Callisto är omgiven av en extremt tunn atmosfär som består av koldioxid och förmodligen syremolekyler. Det finns också en ganska intensiv jonosfär. Man tror att det finns ett hav i Callisto. Detta kan betyda att det kan finnas liv. Detta är dock mindre troligt än på det närliggande Europa. Olika rymdsonder från Pioneers 10-11 till Galileo och Cassini-Huygens har studerat månen. Callisto anses vara den lämpligaste platsen för människor att bosätta sig på för framtida utforskning av det jovianska systemet.
Frågor och svar
Fråga: Vad är Callisto?
S: Callisto är en måne till planeten Jupiter, som upptäcktes 1610 av Galileo Galilei och fick sitt namn efter Kallisto. Det är den näst största månen i Jupiters omloppsbana, efter Ganymedes, och den tredje största månen i solsystemet.
F: Hur stor är Kallisto jämfört med Merkurius?
S: Kallisto är nästan lika stor som Merkurius, med 99 procent av planetens diameter, men den är mycket mindre massiv.
F: Var kretsar Callisto runt Jupiter?
S: Av Jupiters fyra Galileiska månar kretsar Callisto längst ut med en omloppsradie på cirka 1 880 000 kilometer.
F: Vilka är några anmärkningsvärda drag på dess yta?
S: Bland de anmärkningsvärda ytdragen finns strukturer med flera ringar, nedslagskratrar i olika former och kedjor av kratrar (så kallade catenae) och tillhörande ärr, åsar och avlagringar. I mindre skala finns det frostade bergstoppar som omges av ett slätt täcke av mörkt material i dalar.
F: Vilken typ av atmosfär omger Callisto?
S: Callisto omges av en extremt tunn atmosfär som består av koldioxid- och troligen syremolekyler. Det finns också en ganska intensiv jonosfär.
F: Finns det någon möjlighet till liv på denna måne? S: Det kan finnas ett hav på Callisto, vilket skulle kunna innebära att det finns liv, men denna möjlighet är mindre trolig än på det närliggande Europa.
