Titans sjöar

Sjöarna på Titan, en av Saturnus månar, består av flytande metan. Sjöarna upptäcktes av rymdsonden Cassini-Huygens. De större sjöarna kallas maria (hav) och de mindre sjöarna lacūs (sjöar).

Det var möjligt att det fanns hav av flytande metan på Titan, vilket först föreslogs efter att ha läst information från Voyager 1 och Voyager 2 som visade att Titan hade en tjock atmosfär som kunde bära sjöar, men exakta bevis hittades inte förrän 1995 då bilder från Hubble-teleskopet och andra teleskop redan hade visat bevis för flytande metan, möjligen i sjöar eller oceaner över hela planeten, liknande oceanerna på jorden.

Cassini-uppdraget visade att det finns flytande sjöar på Titan, men inte i början. När sonden anlände till Saturnusystemet 2004 hoppades forskarna att man skulle kunna se sjöar eller hav av kolväten i det reflekterade solljuset från ytan, men inga reflektioner hittades.

Forskarna trodde fortfarande att flytande etan och metan skulle finnas nära Titans poler, där de förväntade sig att hitta mycket vätska. Vid Titans sydpol var ett stort mörkt område med namnet Ontario Lacus den första sjö som identifierades, möjligen skapad av regn eftersom moln ofta syns i området. En möjlig strandlinje identifierades också vid polen i radarbilder. När Huygens-Cassini-sonden flög förbi den 22 juli 2006 och dess radar tog bilder av planetens norra del (som befann sig i sin vintertid), hittades ett antal stora, släta områden på ytan nära nordpolen. På grundval av dessa uppgifter meddelade forskarna i januari 2007 att det fanns "definitiva bevis för sjöar fyllda med metan på Saturnus måne Titan". Cassini-Huygens-teamet beslutade att de släta områdena är de kolväte sjöar som de hade letat efter, de första sjöar som hittats utanför jorden. Vissa dalar verkar ha haft floder.

Satelliten kunde inte visa bilder av sjöar som rör sig i vinden. Den kraftiga fukten och molnen av metan nära Titans yta kan vara ett tecken på avdunstning från sjöar. Sjöarna täcker 0,002-0,02 procent av Titans yta.

Cassini-Huygens-sonden flög förbi i februari 2007 och tog radar- och kamerabilder av några stora områden nära nordpolen som kan vara stora områden med flytande metan och/eller etan, inklusive ett hav som är större än 100 000 km² (större än Lake Superior) och ett annat område som är ungefär lika stort som Kaspiska havet. Bilder som togs nära Titans sydpol i oktober 2007 visade liknande, men betydligt mindre, områden som ser ut som sjöar.

Cassini-Huygens-sonden flög mycket nära Titan i december 2007 och tog infraröda bilder av kemikalier på ytan och fann en sjö som kallas Ontario Lacus nära sydpolen. Forskare som studerade de infraröda bilderna beslutade att en eller flera av de stora sjöarna på bilderna av Saturnus måne Titan innehåller vätska och att vätskan består av kolväten. De har också hittat etan på Titan. Detta uppdrag bevisar att Titan är den enda andra planet som man vet har vätska på sin yta. Sjöarna gör Titan till en mycket viktig planet för att studera vädervetenskap. Vätskor, gaser och temperaturer spelar in på Titan. Detta borde hjälpa vetenskapen om väderprognoser.

Sjöar hittades inte i närheten av Titans centrum, vilket undersöktes den 14 januari 2005. En del av Huygens-Cassini-sonden landade där. De bilder som sonden tog när den föll visade inga öppna områden med vätska, utan visade floder som hade torkat. Man trodde först att mörka områden nära Titans centrum kunde vara en sjö av en vätska eller tjärliknande substans, men sonden landade på det mörka området, och det är fast utan någon vätska. En anordning som kallas penetrometer studerade ytan när sonden landade och verkade hitta våt lera. Forskarna tror att penetrometern kan ha landat på en stor sten, och de säger att ytan liknar sand gjord av is. Bilder som togs efter att sonden landat visar ett stort platt område täckt av småsten. Stenarna kan vara gjorda av vattenis och är delvis rundade, vilket tyder på vätskor.

Den 13 februari 2008 meddelade forskare att Titans polarsjöar innehåller "hundratals gånger mer naturgas och andra kolväten än all känd naturgas på jorden". Öknarna nära planetens centrum är inte flytande men innehåller mer organiska ämnen än jorden. I juni 2008 bekräftade Cassinis synliga och infraröda kartläggningsspektrometer utan tvekan förekomsten av flytande etan i en sjö på Titans södra halvklot.

Förutsägelser om Titans moln är att under ett Saturnusår rör sig vätska från ekvatorn till polerna, i moln, och faller som regn.

Bild av Titan som togs under Huygens landning och som visar kullar, floder och stränder.

Storleken på Ligeia Mare och Lake Superior.

Sjöar av flytande etan, metan och kväve. Färgade i blått och brunt. Fotografier Kraken Mare, den stora sjön längst ner till vänster, är dubbelt så stor som den som syns här.

Namn på titans sjöar och hav

Titanian maria (stora kolvätehav) har fått sitt namn efter havsmonster från jorden.

Namn	Latitud	Longitud	Diameter (km)	Källa till namnet
Kraken Mare	68.0N	310.0W	1,170.0	Kraken, nordiskt sjöodjur.
Ligeia Mare	79.0N	248.0W	500.0	Ligeia, en av Sirenerna, grekiska monster

Områden med namnet Lacus tros vara metansjöar. De är uppkallade efter sjöar på jorden.

Namn	Latitud	Longitud	Diameter (km)	Källa till namnet
Abaya Lacus	73.17N	45.55W	65.0	Abayasjön, Etiopien
Bolsena Lacus	75.75N	10.28W	101.0	Bolsena-sjön, Italien
Feia Lacus	73.7N	64.41W	47.0	Feiasjön, Brasilien
Koitere Lacus	79.4N	36.14W	68.0	Koitere, Finland
Mackay Lacus	78.32N	97.53W	180.0	Lake Mackay, Australien
Mývatn Lacus	78.19N	135.28W	55.0	Mývatn, Island
Neagh Lacus	81.11N	32.16W	98.0	Lough Neagh, Nordirland
Oneida Lacus	76.14N	131.83W	51.0	Oneida Lake, USA
Ontario Lacus	72.0S	183.0W	235.0	Ontariosjön, på gränsen mellan Kanada och USA.
Sotonera Lacus	76.75N	17.49W	63.0	Sjön Sotonera, Spanien
Sparv Lacus	84.3N	64.7W	81.4	Sparrow Lake, Kanada
Waikare Lacus	81.6N	126.0W	52.5	Waikare-sjön, Nya Zeeland

Metansjöar på Titan: Cassinis radarbild, 2006

Relaterade sidor

Solsystem

Frågor och svar

F: Vad är rymdsonden Cassini-Huygens?

Svar: Rymdsonden Cassini-Huygens är ett gemensamt uppdrag av NASA, Europeiska rymdorganisationen (ESA) och Italiens rymdorganisation (ASI) som lanserades 1997 för att studera Saturnus och dess månar. Den har varit ansvarig för upptäckten av flytande metansjöar på Titan, en av Saturnus månar.

Fråga: Vad kallas de större sjöarna på Titan?

S: Titans större sjöar kallas maria, eller hav.

F: Hur kom forskarna fram till att Titan hade hav av flytande metan?

Svar: Forskarna kom först fram till att Titan hade hav av flytande metan efter att ha läst data från Voyager 1 och Voyager 2, som visade att Titan hade en tjock atmosfär som kunde ge upphov till sjöar. Det dröjde dock till 1995 innan man hittade definitiva bevis, då bilder tagna av teleskop som Hubble visade att flytande metan kan ha funnits i sjöar eller världshav som liknar de som finns på jorden.

F: När bevisade Cassini-programmet att Titan har flytande sjöar?

Svar: Cassini-uppdraget bevisade att Titan har flytande sjöar i januari 2007 när det flög förbi och tog radarbilder av dess sydpol och visade ett stort mörkt område som kallas Ontario Lacus - möjligen ett område med regnmoln - och en möjlig strandlinje.

F: Vilka kemikalier har hittats i Titans polarsjöar?

Svar: Forskare som studerar infraröda bilder tagna av Cassini-Huygens-sonden har upptäckt att en eller flera av Titans stora polarsjöar innehåller kolväten som etan och metan.

F: Hur mycket vatten täcker ytan på Titan?

Svar: Enligt data från Cassini-Huygens-sonden som passerade Titan i december 2007 täcker vatten 0,002-0,02 procent av Titans yta.

F: Baserat på de data som samlats in från Huygens-Cassinis landningsplats nära Titans centrum, vad tror forskarna att platsen är?

Svar: Forskarna tror att det kan finnas våt lera i närheten av Titans centrum eftersom de data som samlades in från landningsplatsen för Huygens-Cassinis inte visade på några öppna områden med vätskor, men däremot visade de på uttorkade floder och ett stort platt område täckt av stenar av vattenis, vilket tyder på att det en gång funnits vätskor på den här platsen.