Den ogräsrika havsdraken, Phyllopteryx taeniolatus, är en havsfisk som är släkt med sjöhästar och andra näbbfiskar i familjen Syngnathidae. Det är den enda medlemmen i släktet Phyllopteryx. Arten förekommer i kustvatten på ungefär 3 till 50 meters djup längs södra Australiens kust, från Port Stephens i New South Wales västerut till Geraldton i Western Australia, och i vattnen runt Tasmanien. Namnet kommer av de bladliknande utväxter som liknar ogräsliknande växtdelar på kroppen — ett effektivt kamouflage när djuret rör sig bland tång och sjögräs. Den ogräsrika havsdraken är också delstaten Victorias vattenemblem.
Utseende och kamouflage
Phyllopteryx taeniolatus har en lång, smal kropp med ett rörformat huvud och en lång näbb som används för att suga upp små byten. På kroppen finns eleganta, bladliknande utskott som bryter upp konturen och efterliknar tång och sjögräs. Färgteckningen varierar — ofta rödbrun, gul, orange eller rosa med ljusare eller mörkare fläckar — vilket gör att enskilda individer kan vara svåra att upptäcka i sin omgivning. Vuxna kan bli upp till omkring 30–45 cm långa beroende på källa.
Föda och beteende
Arten lever av små kräftdjur, främst mysidkräftor (s.k. mysids), samt andra små planktoniska byten. Havsdraken rör sig långsamt och styrs med små pektoral- och dorsalfenor som ger bra manövrerbarhet bland tångbäddarna. Den är oftast ensam eller i små grupper och förlitar sig på sitt kamouflage för att undvika rovdjur.
Fortplantning
Som hos andra medlemmar av familjen är det hanen som tar hand om äggen. Honan överför äggen till hanens rugghud (en specialiserad yta under hans stjärt) där de kläcks. Hanen vaktar och försörjer äggen tills ungarna är redo att frigöras som små, fullt självständiga individer. Utvecklingstiden beror på vattentemperaturen men räknas i veckor.
Hot, status och skydd
Den ogräsrika havsdraken påverkas av förlust och försämring av tång- och sjögräsbäddar, kustutsläpp, klimatförändringar (t.ex. temperaturökningar och förskjutningar i tångsamhällen) samt ibland av insamling för akvarier. Arten har uppmärksammats i bevarandekretsar och omfattas av skyddsbestämmelser i delar av Australien. Internationellt listas arten som hotad eller känslig i olika rödlistor (se aktuell IUCN-bedömning för uppdaterad status). Forskning och uppfödningsprogram i fångenskap syftar till att öka kunskapen om arten och underlätta bevarandeåtgärder.
Forskning och människans intresse
Havsdrakarna är populära i naturfotografering och dykning på grund av sitt spektakulära utseende och intressanta beteende. Samtidigt är det svårt att hålla dem i akvarier eftersom de kräver specialanpassad kost och miljö. Många bevarandeinsatser kombinerar vetenskaplig övervakning med information till allmänheten för att skydda arten och dess livsmiljöer.
