Teorin hade föreslagits tidigare, mer än en gång. Den första gången var av kartografen Abraham Ortelius på 1500-talet.
Wegeners teori
Wegener använde sig av geologiska, fossila och glaciala bevis från motsatta sidor av Atlanten för att stödja sin teori om kontinentaldrift. Han menade till exempel att det fanns geologiska likheter mellan Appalacherna i Nordamerika och det skotska höglandet. Han sa också att bergsskikten i Sydafrika och Brasilien var likartade.
Han trodde att dessa likheter endast kunde förklaras om dessa geologiska egenskaper en gång i tiden var en del av samma kontinent. Wegener menade att kontinenterna, eftersom de är mindre täta, flyter ovanpå den tätare berggrunden på havsbottnen och rör sig över den. Även om kontinentaldriften förklarade många av Wegeners observationer kunde han inte hitta vetenskapliga bevis för att göra en fullständig förklaring till hur kontinenterna rör sig.
Kritik
Den brittiske geologen Arthur Holmes förespråkade teorin om kontinentaldrift vid en tidpunkt då den var omodern. Han föreslog 1931 att jordens mantel innehöll konvektionsceller som avledde radioaktiv värme och flyttade jordskorpan vid ytan. Hans Principles of Physical Geology, som slutade med ett kapitel om kontinentaldrift, publicerades 1944.
De flesta geovetare och paleontologer trodde dock inte på Wegeners teori och tyckte att den var dum. Vissa kritiker ansåg att gigantiska landbroar kunde förklara likheterna mellan fossil i Sydamerika och Afrika. Andra hävdade att Wegeners teori inte förklarade de krafter som skulle ha behövts för att flytta kontinenter till så stora avstånd. Wegener trodde att de krafter som flyttade kontinenterna kunde orsakas av jordens rotation och stjärnornas precession och att samma krafter orsakade jordbävningar och vulkanutbrott.
Bevis
Under 1950-talet bevisade upptäckter av spridning av havsbotten och magnetisk omvändning på den medelatlantiska ryggen att Wegeners teori var verklig och ledde till teorin om plattektonik, även om de orsaker han föreslog var felaktiga. I dag säger geologer att kontinenterna i själva verket är delar av rörliga tektoniska plattor som flyter på asthenosfären, ett lager av delvis smält berg.
