Kontinentalavdrift | en historisk, vetenskaplig teori
Kontinentaldrift är en historisk, vetenskaplig teori. Teorin föreslogs först av Abraham Ortelius 1596. Den utvecklades fullt ut av den tyske geologen och meteorologen Alfred Wegener 1915.
Enligt teorin rör sig delar av jordskorpan långsamt ovanpå en flytande mantel med högre densitet. Teorin har nu inkluderats i den bredare teorin om plattektonik.
Fossila fynd som tyder på att kontinenter som nu är separerade en gång var tillsammans: se Pangaea.
Den första kända illustrationen av Atlantens öppnande av Antonio Snider-Pellegrini, 1858.
Bevis
Teorin stöddes av att man hittade samma mineraler och fossiler i Västeuropa och östra Nordamerika. Det finns också liknande fossiler på Afrikas västkust och i östra Sydamerika. Formen på dessa kontinenter passar nästan ihop. Teorin var rimlig (trovärdig), men det fanns ingen känd mekanism som drev dessa stora rörelser. Detta problem löstes senare genom plattektonik.
Mönstret för vulkanisk aktivitet, bergsbildning (orogenes) och jordbävningar förklaras av kontinentaldriften. Förekomsten av identiska bergarter som ligger långt ifrån varandra stöder teorin.
Exempel (det finns hundratals):
- Fossil av ormbunken Glossopteris finns i stenar från Australien, Sydamerika, Antarktis, Indien, Afrika och Madagaskar. Dessa fanns alla tillsammans i superkontinenten Gondwana, efter att den globala kontinenten Pangaea splittrades.
- Taffelberget vid Kap det goda hoppet i Sydafrika och bergen söder om Rio de Janeiro består av identiska stenar. Detta motsvarar Afrikas och Sydamerikas anpassning till Pangaea.
- Giant's Causeway i Nordirland och Fingal's Cave på Staffa, inre Hebriderna i Skottland är samma klippformation.
Mekanism
Den grundläggande mekanismen som driver kontinentala rörelser är värme som rör sig från jordens mantel genom jordskorpan och ut ur planeten. Detta leder till konvektion och plattrörelser.
Särskilt två händelser är av stor betydelse:
- Produktion av ny skorpa på platser som den mellanatlantiska ryggen.
- Avlägsnande av jordskorpan genom subduktion (underflyttning) vid de punkter där plattor kolliderar.
Fotnot
- ↑ USGS Denna dynamiska jord [1]
- ↑ Värmen orsakas av en kombination av jordens långsamma avkylning från dess tidiga höga temperatur och värme som frigörs genom sönderdelning av radioaktiva isotoper i jorden. Se diskussionen i avsnittet Jordens ålder.
| Myndighetskontroll: Nationella bibliotek |
|
Frågor och svar
Fråga: Vad är kontinentaldrift?
S: Kontinentaldrift är en historisk, vetenskaplig teori som föreslår att delar av jordskorpan rör sig långsamt ovanpå en flytande mantel med högre densitet.
F: Vem föreslog teorin om kontinentaldrift?
Svar: Teorin föreslogs först av Abraham Ortelius 1596 och utvecklades fullt ut av den tyske geologen och meteorologen Alfred Wegener 1915.
F: Hur fungerar kontinentaldriften?
S: Enligt teorin rör sig delar av jordskorpan långsamt ovanpå en flytande mantel med högre densitet.
F: Är kontinentaldrift en del av plattektoniken?
Svar: Ja, teorin har nu inkluderats i den bredare teorin om plattektonik.
F: När lade Abraham Ortelius fram sin idé om kontinentaldrift?
Svar: Abraham Ortelius lade fram sin idé om kontinentaldrift 1596.
F: Vem utvecklade den fullständiga versionen av kontinentaldriften?
Svar: Den fullständiga versionen utvecklades av den tyske geologen och meteorologen Alfred Wegener 1915.
F: Hur länge har kontinentaldriften accepterats som ett etablerat vetenskapligt begrepp?
S: Kontinental drift har accepterats som ett etablerat vetenskapligt begrepp sedan 1915, då det utvecklades fullt ut av Alfred Wegener.
