Eric Patrick Clapton CBE (född 30 mars 1945 i The Green, Ripley, Surrey, England) är en engelsk gitarrist, sångare och kompositör. Clapton är son till den sextonåriga Patricia Clapton och Edward Fryer, en kanadensisk soldat stationerad i England. Tidskriften Rolling Stone rankade honom som nummer 2 på sin lista över de största gitarristerna genom tiderna 2003.

Tidiga år

Clapton växte upp i Surrey och fostrades till stor del av sina morföräldrar. Han lärde sig spela gitarr som tonåring och influerades starkt av amerikansk blues, särskilt av artister som Robert Johnson, B.B. King och Muddy Waters. Tidigt i karriären blev han känd för sin teknik och sitt känsliga uttryck på elgitarr, vilket så småningom gav honom smeknamnet "Slowhand".

Genombrott och band

Under 1960-talet kom Clapton fram som en av Storbritanniens främsta bluesgitarrister. Han spelade i flera betydande grupper, bland annat i The Yardbirds och senare i John Mayall & the Bluesbreakers. Han var även en av medlemmarna i supergruppen Cream, och senare i projekten Blind Faith och Derek and the Dominos. Med Derek and the Dominos släpptes det kritikerrosade albumet Layla and Other Assorted Love Songs (1970), som innehåller låten "Layla" — en av hans mest kända inspelningar.

Soloartist och kända inspelningar

Som soloartist har Clapton släppt en rad framgångsrika album. Bland höjdpunkterna märks skivor som Eric Clapton (1970), 461 Ocean Boulevard (1974) med hits som "I Shot the Sheriff", samt Slowhand (1977) med låtar som "Cocaine" och "Wonderful Tonight". Hans akustiska album Unplugged (1992) innehåller den starkt personliga balladen "Tears in Heaven", skriven efter den tragiska döden av hans son Conor 1991.

Spelstil och instrument

Claptons stil förenar bluesens uttryck med rockens dynamik. Han är framförallt känd för sin känsliga vibrato, melodiska frasering och förmåga att kombinera teknisk skicklighet med emotionell styrka. Bland hans mest kända instrument finns Fender Stratocaster-gitarren "Blackie", som han byggde av delar från flera gitarrer och använde under stora delar av 1970- och 1980-talen.

Samarbeten och inflytande

Under sin långa karriär har Clapton samarbetat med många framstående musiker, inklusive George Harrison (han spelar bland annat gitarrsolo på Harrison/Beatles-låten "While My Guitar Gently Weeps"), B.B. King och många andra. Hans inflytande på moderna gitarrister och på utvecklingen av bluesrock är stort, och han betraktas ofta som en av de mest betydelsefulla gitarristerna under efterkrigstiden.

Personligt liv och välgörenhet

Clapton har öppet talat om sina problem med alkohol- och drogmissbruk under delar av sin karriär, och han har genomgått behandling för att komma till rätta med missbruket. Han grundade Crossroads Centre, en behandlings- och rehabiliteringsklinik på Antigua, för att hjälpa människor med beroendeproblem. Händelsen kring förlusten av sonen Conor är en viktig och smärtsam del av hans livsberättelse och har påverkat både hans musik och engagemang i frågor kring välmående och beroende.

Utmärkelser och arv

Eric Clapton har fått ett stort antal utmärkelser under sin karriär, bland annat flera Grammy Awards och andra erkännanden inom musikbranschen. Han är en av få artister som blivit invald i Rock and Roll Hall of Fame tre gånger — som medlem i olika grupper och som soloartist — vilket understryker hans betydelse i populärmusikens historia. Han har även hedrats med titeln CBE.

Sammanfattning

Eric Clapton är en av de mest inflytelserika gitarristerna från Storbritannien med en karriär som sträcker sig över flera decennier. Hans kombination av blueskänsla, melodisk finess och personliga uttryck har gett honom en central plats i rock- och blueshistorien, och hans inspelningar fortsätter att beröra nya generationer lyssnare.