Chelonia mydas, allmänt kallad grön havssköldpadda, är en stor havssköldpadda som tillhör familjen Cheloniidae. Den är den enda nu levande arten i sitt släkte (Chelonia) och ingår bland de sju kända arterna av havssköldpaddor. Arten är globalt hotad och flera populationer är starkt påverkat av mänsklig verksamhet.

Utseende och storlek

Den gröna havssköldpaddan har ett kraftigt, ovalt skal (carapace) som varierar i färg från olivgrönt till brunt eller svart med olika mönster. Namnet "grön" kommer inte från skalet utan från den gröna fettvävnaden under huden, som beror på kosten. Vuxna individer är vanligtvis mellan 70 och 120 cm i skalets längd och kan väga från cirka 70 kg upp till över 200 kg i ovanliga fall. Honorna blir ofta större än hannarna.

Utbredning och habitat

Chelonia mydas har en vidsträckt utbredning i tropiska och subtropiska hav över hela världen. Den förekommer i kustnära områden, vid seagrassängar, laguner och korallrev. Viktiga häckningsstränder och födosöksområden finns bland annat i Karibien, Östra Stilla havet, västra Afrika och i norra Australien (till exempel Raine Island).

Föda och ekologi

Ungdjur är mer allätande och kan äta små ryggradslösa djur, maneter och alger. När de mognar blir vuxna gröna havssköldpaddor till största delen herbivora och lever främst på sjögräs och alger. Denna kost gör dem viktiga för sjögräsängarnas hälsa – genom bete och trampning stimuleras tillväxt och återväxt av sjögräs. Arten kan genomföra långa migrationer mellan födosöksområden och häckningsstränder.

Fortplantning och livscykel

Honorna återvänder ofta till samma strand där de kläcktes för att lägga ägg, en beteendestyrd navigation som kan innefatta magnetisk orientering. De lägger flera kullar per häckningssäsong (vanligtvis 1–7 kullar) med i genomsnitt omkring 80–120 ägg per kull. Äggen kläcks efter ungefär 45–75 dagar beroende på temperatur. Hos gröna havssköldpaddor bestäms kön av inkubationstemperaturen i boet: varmare sand ger fler honor och kallare sand ger fler hannar.

Sexualmognad inträder sent, ofta mellan 20 och 50 års ålder, vilket gör populationerna känsliga för höga dödlighetsnivåer bland unga djur.

Hot

  • Oavsiktligt bifångst i fiskenät (bycatch) — en av de största orsakerna till dödlighet.
  • Habitatförlust och kustutveckling som förstör eller minskar lämpliga häckningsstränder.
  • Ljusföroreningar som desorienterar nykläckta ungar och hindrar dem att nå havet.
  • Illegal jakt och ägginsamling för mat eller handel.
  • Plastföroreningar och marina skräp som kan orsaka kvävning eller magsäckstopp.
  • Klimatförändringar som höjer havsnivån, förändrar sandtemperaturer (påverkar könsfördelning) och skadar viktiga habitat som sjögräsängar och korallrev.
  • Sjukdomar, exempelvis fibropapillomatos, som kan försämra hälsan hos individer.

Bevarandeåtgärder

Gröna havssköldpaddor är skyddade genom internationella avtal och nationell lagstiftning. Exempel på åtgärder som används för att bevara arten:

  • Skydd av häckningsstränder — bevakning, minskning av ljusstörningar och återställande av habitat.
  • Användning av turtle excluder devices (TEDs) i trål och andra fiskeredskap för att minska bifångst.
  • Övervakning och forskning, inklusive satellitspårning för att kartlägga vandringar och kritiska områden.
  • Hatcheries och insatser för att skydda ägg och nykläckta ungar när stränder hotas.
  • Utbildning och samhällsbaserade projekt som engagerar lokala samhällen i skydd och hållbar förvaltning.
  • Internationella skyddsåtgärder, bland annat CITES-listning och nationella förbud mot jakt och handel.

Vad du kan göra

  • Respektera skyltar och avspärrningar på stränder under häckningssäsongen och håll avstånd från häckande honor.
  • Minska användningen av engångsplast och delta i strandstädningar för att minska risken för att sköldpaddor får i sig plast.
  • Använd lokala guider och stöd bevarandeprojekt när du besöker häckningsstränder.
  • Sänk ljusnivåer vid kusten under häckningssäsongen och undvik att använda ficklampor riktade mot stranden.

Trots utmaningarna visar flera bevarandeprogram att populationer kan återhämta sig med långsiktig, målmedveten insats. Fortsatt skydd av häckningsstränder, minskad bifångst och globala åtgärder mot klimatförändringar är avgörande för arten framtid.