Johannes Rau – Tysk SPD-politiker, president 1999–2004, NRW-ministerpresident
Johannes Rau – tysk SPD-ledare, NRW-ministerpresident 1978–1998 och Tysklands president 1999–2004. En engagerad förespråkare för demokrati, social rättvisa och försoning.
Johannes Rau (16 januari 1931 i Wuppertal - 27 januari 2006 i Berlin) var en tysk politiker från SPD. Han var Förbundsrepubliken Tysklands åttonde president från den 1 juli 1999 till den 30 juni 2004 och ministerpresident i Nordrhein-Westfalen från 1978 till 1998.
Tidigt liv och bakgrund
Johannes Rau föddes i Wuppertal 1931 och växte upp i en tid präglad av efterkrigstidens återuppbyggnad. Inför sin politiska bana utbildade han sig i socialt arbete och engagerade sig tidigt i fack- och ungdomsrörelser samt i kristet socialt arbete. Hans bakgrund och värderingar kom att prägla hans politiska inriktning med fokus på utbildning, social rättvisa och dialog mellan grupper i samhället.
Politisk karriär i Nordrhein-Westfalen
Rau var en långvarig företrädare för SPD på delstatsnivå. Under sin tid som ministerpresident i Nordrhein-Westfalen (1978–1998) ledde han den största tyska delstaten under två decennier. Hans styre kännetecknades av satsningar på utbildning, arbetsmarknadspolitik och ekonomisk modernisering i syfte att möta strukturförändringar i industriregioner. Han arbetade också för att stärka delstatens universitet, forskningsmiljöer och små och medelstora företag.
Presidentperioden 1999–2004
Som Tysklands president var Johannes Rau framför allt en symbolisk statsöverhuvud med fokus på ett enande och representativt uppdrag. Han framträdde ofta som en brobyggare mellan olika samhällsgrupper och betonade vikten av minne, försoning och demokratiska värderingar. Under sin mandatperiod lyfte han frågor som utbildning, social sammanhållning och Tysklands ansvar i internationella relationer, särskilt i förhållande till det judiska samfundet och staten Israel.
Politisk stil och profil
Rau var känd för sin pragmatiska och folkliga stil. Han uppfattades som varm, kommunikativ och villig att föra samtal över partigränser. Denna profil gjorde honom populär bland många väljare och bidrog till bilden av honom som en politiker som betonade etik, ansvar och dialog.
Privatliv, senare år och död
Efter att ha lämnat presidentämbetet 2004 drog Johannes Rau sig tillbaka från den aktiva politiken. Han avled i Berlin 2006. Hans bortgång uppmärksammades i hela Tyskland och många politiker och samhällsdebattörer hyllade hans långa insatser för delstaten Nordrhein-Westfalen och förbundsrepubliken.
Arv och betydelse
Johannes Rau lämnar efter sig ett arv som en av efterkrigstidens mer framträdande SPD-politiker, med lång erfarenhet både på regional och nationell nivå. Han minns för sitt arbete för utbildning, social rättvisa och dialog samt för en försonande hållning i frågor om Tysklands historia och internationella ansvar. Många institutioner och minnesinitiativ i Tyskland hänvisar idag till hans insatser för samhällssammanhållning och politisk kultur.
Utbildning och arbete
Han föddes i Barmen, Wuppertal. Hans familj var protestantisk och han var aktiv i den bekännande kyrkan, en del av den tyska protestantiska kyrkan som var emot nazismen.
Rau slutade skolan 1949 och arbetade som journalist och förläggare.
Politisk biografi
Rau var medlem i det alltyska folkpartiet (GVP), som grundades av Gustav Heinemann, som också blev Tysklands president. Detta parti existerade endast från 1952 till 1957.
1958 gick Rau och Heinemann med i det socialdemokratiska partiet SDP, där Rau var aktiv i Wuppertal-avdelningen. Han satt i stadsfullmäktige (1964-1978), där han var ordförande för SDP-gruppen (1964-1967) och senare borgmästare (1969-1970).
År 1958 valdes Rau in i Nordrhein-Westfalens delstatsparlament. År 1967 blev han ordförande för SPD-gruppen i delstatsparlamentet och 1970 minister för vetenskap och utbildning i ministerpresident Heinz Kühns kabinett. Han grundade fem universitet i Nordrhein-Westfalen under 1970-talet. Han startade också Tysklands första universitet för distansundervisning i Hagen (med Open University i Storbritannien som förebild).
År 1978 blev Rau ministerpresident i Nordrhein-Westfalen, där han stannade till 1998 och vann fyra val för SPD, som blev största parti i delstatsparlamentet varje gång och fick absolut majoritet tre gånger, 1980, 1985, 1990 och 1995. Från och med 1995 ledde Rau en koalition mellan SPD och de gröna i NRW.
1987 försökte Rau bli Tysklands förbundskansler för SPD, men förlorade mot Helmut Kohls kristdemokrater (CDU). År 1994 försökte Rau för första gången bli förbundspresident, men förlorade mot Roman Herzog.
Rau var två gånger ordförande i Bundesrat 1982/83 och 1994/95 och var vice ordförande för förbundspresidenten. År 1998 avgick Rau från sina poster som SPD-ordförande och ministerpresident och den 23 maj 1999 valdes han av Tysklands förbundsförsamling till förbundspresident efter Roman Herzog (CDU). Den 1 juli 2004 efterträddes han av Horst Köhler.
År 2000 var Rau den första tyska statschefen sedan Förintelsen som talade på tyska inför Knesset, det israeliska parlamentet. Några israeliska delegater gick ut, men Israels president Moshe Katsav stödde honom och berömde honom för att han överbryggade klyftan mellan de två staterna.
Efter en lång historia av hjärtsjukdomar dog han några dagar efter sin 75-årsdag.

Rau's grav på dagen för hans begravning.

Johannes Rau på Schloss Bellevue 2002.
Privatlivet
Johannes Rau var en praktiserande kristen.[] Han kallades ibland på tyska Bruder Johannes, "Broder Johannes", för att göra narr av sin starka kristna övertygelse, men ibland använde han själv denna term.
Den 9 augusti 1982 gifte han sig med statsvetaren Christina Delius (född 1956). Christina Rau är ett barnbarn till Gustav Heinemann, Tysklands tidigare president. Paret fick tre barn: Anna Christina, född 1983, Philip Immanuel, född 1985 och Laura Helene, född 1986.
Efter att ha lämnat sitt ämbete bodde Rau med sin familj i den federala huvudstaden Berlin. De hade dock även ett hus i Wuppertal.
Johannes Rau avled den 27 januari 2006 i Berlin i en hjärtsjukdom.
| · v · t · e Tysklands presidenter | ||
|
| Friedrich Ebert - Kanzler Hans Luther (skådespelare) - Domare Walter Simons (skådespelare) - Paul von Hindenburg |
|
|
| Paul von Hindenburg - Adolf Hitler (som Führer och Reichskanzler) - Karl Dönitz |
|
| Bundesratspräsident Karl Arnold (tillförordnad) - Theodor Heuss1 - Heinrich Lübke - Gustav Heinemann - Walter Scheel - Karl Carstens - Richard von Weizsäcker2 - Roman Herzog - Johannes Rau - Horst Köhler - Jens Böhrnsen (tillförordnad) - Christian Wulff - Joachim Gauck - Frank-Walter Steinmeier |
| 1 President vid tidpunkten för föreningen med Saar2 President vid tidpunkten för föreningen med Östtyskland | |
| · v · t · e | |
| Karl Arnold - Hans Ehard - Hinrich Wilhelm Kopf - Reinhold Maier - Georg August Zinn - Peter Altmeier - Kai-Uwe von Hassel - Kurt Sieveking - Willy Brandt - Wilhelm Kaisen - Franz-Josef Röder - Franz Meyers - Hans Ehard - Kurt Georg Kiesinger - Georg Diederichs - Georg August Zinn - Peter Altmeier - Helmut Lemke - Klaus Schütz - Herbert Weichmann - Franz-Josef Röder - Hans Koschnick - Heinz Kühn - Alfons Goppel - Hans Filbinger - Alfred Kubel - Albert Osswald - Bernhard Vogel - Gerhard Stoltenberg - Dietrich Stobbe - Hans-Ulrich Klose - Werner Zeyer - Hans Koschnick - Johannes Rau - Franz Josef Strauß - Lothar Späth - Ernst Albrecht - Holger Börner - Walter Wallmann - Bernhard Vogel - Engholm - Walter Momper - Henning Voscherau - Alfred Gomolka - Berndt Seite - Oskar Lafontaine - Klaus Wedemeier - Johannes Rau - Edmund Stoiber - Erwin Teufel - Gerhard Schröder - Hans Eichel - Roland Koch - Kurt Biedenkopf - Kurt Beck - Klaus Wowereit - Wolfgang Böhmer - Dieter Althaus - Matthias Platzeck - Peter Harry Carstensen - Harald Ringstorff - Ole von Beust - Peter Müller - Jens Böhrnsen - Hannelore Kraft - Horst Seehofer - Winfried Kretschmann - Stephan Weil - Volker Bouffier - Stanislaw Tillich - Malu Dreyer - Michael Müller - Daniel Günther - Dietmar Woidke |
|
| · v · t · e Ordföranden för det socialdemokratiska partiet i Tyskland | ||
| SPD (1890-1933) | Paul Singer/Alwin Gerisch - August Bebel/Paul Singer - August Bebel/Hugo Haase - Hugo Haase/Friedrich Ebert - Friedrich Ebert - Friedrich Ebert/Philipp Scheidemann - Otto Wels/Herman Müller - Arthur Crispien/Otto Wels/Herman Müller - Arthur Crispien/Otto Wels - Arthur Crispien/Otto Wels - Arthur Crispien/Otto Wels/Hans Vogel |
|
| SPD i exil (SoPaDe) (1933-1945) | Otto Wels/Hans Vogel - Hans Vogel | |
| SPD (sedan 1946) | Kurt Schumacher - Erich Ollenhauer - Willy Brandt - Hans-Jochen Vogel - Björn Engholm - Johannes Rau - Rudolf Scharping - Oskar Lafontaine - Gerhard Schröder - Franz Müntefering - Matthias Platzeck - Kurt Beck - Franz Müntefering - Sigmar Gabriel | |
Sök


