Sir Malcolm Arnold (född Northampton 21 oktober 1921, död 23 september 2006) var en engelsk kompositör och dirigent. Han är känd för att ha skrivit symfonier, konserter och omfattande filmmusik. Kritiker och publik är oense om huruvida han står bland de allra största kompositörerna, men hans styrka ligger i hans melodiska gåva, hans skicklighet i orkestrering och hans förmåga att skriva effektfull, direkt musik. Han arbetade ofta snabbt; musiken till den berömda filmen Bron över floden Kwai komponerades till stor del på bara tio dagar.

1938 började Malcolm Arnold vid Royal College of Music för att studera komposition för Gordon Jacob. Han gjorde sig först ett namn som utövare: han började sin yrkeskarriär som trumpetare i London Philharmonic Orchestra och blev senare solotrumpet i samma orkester. Erfarenheten som orkestermusiker påverkade hans tonspråk starkt och gav honom en praktisk känsla för orkesterns klangfärger. I slutet av 1940‑talet övergick han i allt större utsträckning till en karriär som heltidskompositör.

Arnold verkade i en tid då många samtida kompositörer experimenterade med mer atonala tekniker, vilket kunde göra musiken svårbegriplig för en bred publik. I kontrast är Arnolds musik i huvudsak tonal, melodiskt tydlig och ofta direkt tilltalande; den rymmer både humor, dramatik och en ibland sentimental uttrycksfullhet. Han skrev nio fullängdssymfonier och ett stort antal konserter för olika instrument, även för ovanliga soloinstrument som munspel. Bland hans mest spelade orkesterverk finns danserna English Dances, Scottish Dances och Cornish Dances, som visar prov på folklig melodi, rytmisk energi och charm. Han komponerade också två operor, sju baletter och två stråkkvartetter. Uvertyren Tam O'Shanter (här benämnd uvertyr) skildrar i musik episoden ur Robert Burns' dikt och är ett ofta framförd, dramatiskt verk.

Arnolds orkestrala teknik kännetecknas av klart definierade melodier, effektfulla rytmer och en färgstark användning av orkestern. Många av hans senare symfonier visar ett större emotionellt djup och komplexitet jämfört med de lättare, populära orkesterverken. Han kunde skriva både lättsam underhållningsmusik och allvarliga, ibland mörka partitur som belyser hans konstnärliga bredd.

Arnold komponerade musik till 132 filmer. Den mest kända är Bron över floden Kwai (1957) för vilken han vann en Oscar. I och med detta blev han en av få brittiska filmmusikkompositörer som belönats med Academy Award. Filmen innehåller den berömda överste Bogey‑marschen, en melodi som ursprungligen skrevs av Kenneth J. Alford; Arnold skrev i filmen en egen motmelodi och orkestrering som tillsammans med den klassiska marschen blev mycket effektfull. Hans egen originalmusik för filmen innehåller också den karakteristiska River Kwai March (som inte är densamma som Colonel Bogey March). Andra filmprojekt där hans musik har blivit ihågkommen är The Belles of St Trinian's (1954), The Inn of the Sixth Happiness (1958) och Whistle Down the Wind (1961). Hans filmmusik visar ofta på samma melodiska talang och orkestrala klarsyn som hans konsertmusik.

Utmärkelser och erkännande:

  • Utnämnd till CBE 1970.
  • Adlades (Sir) 1993.
  • Vann en Oscar för musiken till Bron över floden Kwai.

Arnolds musik har länge varit populär bland ungdomsorkestrar och amatörorkestrar eftersom den förenar element från klassisk musik, jazz, populärmusik och folkmusik, samtidigt som många av verken är tekniskt tillgängliga för mindre erfarna ensembler. Detta har bidragit till att hans musik fortsätter att spelas flitigt utanför de stora professionella scenerna.

Privat hade Arnold perioder av dålig hälsa och personliga svårigheter. Han kämpade under perioder med alkoholism och depression, och de sista åren av sitt liv påverkades han av demens. Han flyttade till Dublin 1972, men återvände till England 1984 och bosatte sig i Attleborough, Norfolk. Under sina sista år fick han omfattande stöd av sin heltidsvårdare Anthony Day, som hjälpte till både praktiskt och med att möjliggöra fortsatt musikliv i den mån det var möjligt.

Efter att ha drabbats av en bröstinfektion avled Arnold i september 2006.

Eftermäle: Intresset för Malcolm Arnolds musik har bevarats genom många inspelningar, återkommande konserter och genom arbetet av anhängare och institutioner som verkar för att främja hans musik. Hans varierade produktion — från symfonier och konserter till lättsam dansmusik och filmisar — gör att han fortfarande når en bred publik. Hans stil, som förenar omedelbar melodikänsla med färgstark orkestrering, har påverkat både filmmusikkompositörer och generationer av orkestermusiker.