Ernst Theodor Amadeus Hoffmann (född Königsberg 24 januari 1776, död Berlin 25 juni 1822) var en tysk författare, kompositör, musikkritiker, målare, karikatyrist och jurist. Han gillade Wolfgang Amadeus Mozarts musik så mycket att han ändrade sitt tredje namn från Wilhelm till Amadeus. Han är alltid känd som E. T. A. Hoffmann. Han var en man med många talanger, men hans största betydelse är som romantisk författare. Han skrev fantasy- och skräckberättelser som hade ett mycket stort inflytande på den tyska litteraturen på 1800-talet. Hans berättelser hade ett stort inflytande inom musiken. Han är hjälten i Jacques Offenbachs berömda opera Hoffmanns berättelser. Hans fantasier användes i andra musikaliska verk som Delibes balett Coppélia och i operor av Busoni och Hindemith.

Liv och karriär

E. T. A. Hoffmann föddes i Königsberg 1776 och utbildade sig till jurist. Parallellt med sitt juridiska arbete ägnade han sig åt konst, musik och litteratur. Under sin karriär kombinerade han tjänstgöring som jurist och ämbetsman med en rik kreativ verksamhet som kompositör, musikkritiker, målare och karikatyrtecknare. Hans breda intressen gjorde att han rörde sig i både musikaliska och litterära kretsar, och han fick under sin livstid ett rykte som en originell och något excentrisk konstnärsfigur.

Litterärt uttryck och teman

Hoffmanns författarskap kännetecknas av en blandning av verklighet och övernaturlighet, grotesk humor, satir och en stark känsla för det musikaliska. Han använde ofta ramar och berättelser i berättelser ("novell-i-novell") och lånade motiv från drömmar, dårskap och dubbelgångare. Många av hans texter leker med gränsen mellan fantasi och verklighet och utforskar konstnärens roll, galenskapens estetik och musikens förmåga att uttrycka det outtalbara.

Som musiker och kritiker

Som kompositör skrev Hoffmann bland annat sånger, kammarmusik och pianosaker; mer bestående blev hans insatser som musikkritiker. Hans essäer och recensioner försvarade den nya romantiska musiken och framhöll musikens berättande och poetiska sidor. Hans figur Johannes Kreisler — en excentrisk, lidelsefull musiker som återkommer i flera texter — inspirerade senare tonsättare och blev en symbol för den romantiske konstnären.

Viktiga verk

  • Der Sandmann (”Sandmannen”) — en av hans mest kända korta skräckberättelser, ofta diskuterad i psykologiska och litteraturvetenskapliga sammanhang.
  • Nussknacker und Mausekönig (”Nötknäpparen och råttkungen”) — sagan som senare låg till grund för Tjajkovskijs balett Nutcracker via bearbetningar.
  • Die Elixiere des Teufels (”Djävulens elixir”) — roman med gotiska och psykologiska inslag.
  • Die Serapionsbrüder (”Bröderna Serapion”) — en samling berättelser i ramberättande form.
  • Nachtstücke (”Nattstycken”) — samlingar som visar hans förkärlek för det dunkla, musikaliska och fantastiska.
  • Klein Zaches genannt Zinnober (”Lille Zaches, kallad Zinnober”) — satirisk novell med allegoriska drag.

Påverkan och eftermäle

Hoffmanns inflytande sträcker sig långt utanför Tyskland och hans egen epok. Hans kombination av musik, fantasi och skräck kom att påverka senare författare inom både skräck och science fiction, och han har lyfts fram som föregångare till författare som Edgar Allan Poe och senare symbolister. Inom musiken inspirerade hans historier och gestalter flera tonsättare och librettoförfattare: förutom Jacques Offenbachs opera Hoffmanns berättelser har scener och idéer från hans berättelser använts i baletter och operor. Hans fiktiva musiker, särskilt Johannes Kreisler, präglade romantikens syn på konstnären och inspirerade kompositörer som hämtade dramatisk och psykologisk näring ur hans texter.

Betydelse idag

Idag läses Hoffmann fortfarande både för sin originella stil och för hur hans berättelser speglar romantikens idéer om konst, galenskap och det övernaturliga. Hans verk fortsätter att vara en rik källa för litterär och musikvetenskaplig forskning samt för sceniska bearbetningar — från opera och balett till film och teater.