Kyrka (byggnad)

Kyrkobyggnadernas historia

Under kristendomens första tid möttes människor i privata byggnader. Kyrkobyggnader nämns för första gången omkring år 260 e.Kr. när kejsar Galienus beordrade att förföljelsen skulle upphöra och att gudstjänstlokalerna skulle återlämnas. På 300-talet hör vi talas om stora kyrkobyggnader. Vi vet inte hur dessa tidiga byggnader såg ut. Endast i Dura-Europos (Syrien) upptäcktes en byggnad som hade varit ett privat hus som hade ändrats för kristna gudstjänster.

Efter den romerske kejsaren Konstantins död 337 e.Kr. fick de kristna tillåtelse att ha byggnader för att fira gudstjänst. Dessa första kyrkor byggdes enligt en liknande plan som romerska basilikor. Denna plan användes senare för de fina gotiska katedraler och kyrkor som byggdes i slutet av medeltiden.

 
La Madeleine i Paris är en av de viktigaste sevärdheterna i Paris, Frankrike.  


Katedralen i Speyer, den största romanska byggnaden som fortfarande finns kvar.  


Inuti tvärskeppet i katedralen i Évora, Portugal  


Lindenbergkyrkan i närheten av Berlin i Tyskland är en kyrka från 1200-talet.  


Aberlady Church nära Edinburgh, Skottland  


En liten kyrka i Ohio  


En gammal engelsk kyrka med saxisk arkitektur (rundad ände)  

Delarna i en kyrka

Det finns flera delar i en kyrkas arkitektur. Alla kyrkor har inte alla dessa delar:

• Skovet är huvuddelen av kyrkan där församlingen (de som kommer för att fira gudstjänst) sitter.
• Sidorna är sidorna av kyrkan som kan löpa längs med sidan av skeppet.
• Korsarmen, om det finns en sådan, är ett område som korsar skeppet nära toppen av kyrkan. Detta gör att kyrkan har formen av ett kors, vilket är en symbol för Jesu död på ett kors.
• Kansliet leder upp till altaret högst upp i kyrkan. Altaret står i helgedomen. Ordet "helgedom" betyder "helig plats". Människor fick inte bli arresterade i helgedomen, så de var säkra. Altaret står vanligtvis i den östra änden av kyrkan. Människor i kyrkan sitter med ansiktet mot altaret. Vi säger att kyrkan "vetter mot öster".
• Kyrkorna har också ett torn eller en tornspira, vanligtvis i västra änden. Om kyrkan har ett tvärskepp kan tornet ligga ovanför tvärskeppets mitt.

I romersk-katolska kyrkor finns det alltid en skål med vigvatten vid ingången till kyrkan. Denna tradition kommer från det faktum att romerska basilikor hade en fontän för tvättning framför ingången. Fontänen är en skål där människor (ofta spädbarn) döps. Denna finns också nära kyrkans ingång. Detta är en symbol för att den välkomnar människorna in i den kristna kyrkan.

Traditionellt sett finns det långa bänkar i skeppet för församlingen att sitta på. Dessa kallas bänkar. Vissa kyrkor har nu ersatt sina bänkar med stolar så att de kan flyttas runt vid olika tillfällen. Längst fram i skeppet finns predikstolen där prästen predikar (dessa tal kallas "predikningar"). Det finns också en talarstol (som ett stort musikstativ) från vilken lektionerna (bibelläsningarna) läses upp.

Om det finns mittskepp längs sidorna av skeppet finns det pelare som håller upp taket. I stora kyrkor eller katedraler kan det finnas en rad små valv längs toppen av dessa pelare. Detta kallas triforium. Över triforiumet finns en klostergång som är en rad fönster högt upp i kyrkväggen.

Koret är den heligaste delen av kyrkan, och därför är det ofta avskilt från skeppet med en skärm, som kan vara av trä, sten eller ibland järn. Församlingen kan se genom skärmen. På toppen av skärmen kan det finnas ett kors. Detta kallas för en röd (uttalas som "rude") skärm. Prästerna brukade klättra upp för en trappa till toppen av den röda skärmen för att läsa episteln och evangeliet. Ibland sjöng folk därifrån.

Inne i koret finns bänkarna där kören sitter. Dessa kallas för körbänkar. De finns på båda sidor. De två sidorna av kören sitter med ansiktet mot varandra. De körmedlemmar som sitter till vänster (norra sidan) kallas "cantoris" (den sida där "kantorn" sitter) och de som sitter till höger (södra sidan) kallas "decani" (den sida där diakonen sitter). I vissa stora kyrkor eller katedraler tippas prästernas platser uppåt. När dessa stolar är tippade uppåt kallas de för misericords (från det latinska ordet för "barmhärtighet"). Detta beror på att prästerna eller munkarna kunde luta sig mot dem när de blev trötta om de var tvungna att stå upp länge.

Ibland finns det hål i skärmens väggar så att församlingen kan se igenom. Dessa kallas för skymningsrutor. Om det finns en fördjupning i väggen kallas den för en aumbry. Det är ett skåp för nattvardsvin och bröd som har vigts av en präst.

Altaret kan stå precis i kyrkans östra ände, men i större kyrkor och katedraler är det ofta mycket längre fram. I det fallet kallas den östra änden för absida. Ibland är det ett separat kapell som kallas "Lady Chapel".

 

Kyrkor genom tiderna

Kyrkornas utformning har förändrats mycket under historiens gång. Ofta gjordes kyrkorna större. När detta skedde kan det finnas en blandning av arkitektoniska stilar. Dessa stilar varierar mycket i olika länder.

Engelska kyrkor

De engelska kyrkorna har haft flera olika arkitektoniska perioder:

• Under den sachsiska perioden (700-1050) var kyrkorna mycket enkla. Kyrkans ände (helgedomens ände) var ofta rundad. Det finns knappt några kvar nu eftersom de oftast var gjorda av trä.
• Den normandiska perioden (1050-1190) är ett resultat av den romanska stilen som var populär i Europa. Bågarna hade ornament som kallades "lister". Pelarnas toppar såg ut som kuddar, så de kallades för "kuddkapitäl". Fönstren var smala och rundade i toppen.
• Den tidiga engelska eller gotiska arkitekturen (1190-1280) var inte lika solid och tung som den normandiska arkitekturen. Tornen var eleganta och höga, som tornet i katedralen i Salisbury.
• Den dekorerade arkitekturstilen (1280-1360) var populär vid en tid då pesten (den svarta döden) härjade och en tredjedel av befolkningen i England dog. Av den anledningen byggdes det inte så mycket då. Det gjordes många stenristningar i kyrkorna vid den tiden.
• Den vinkelräta stilen (1360-1540) var mycket storslagen. Den hade många raka uppåtriktade linjer och valv. Den kan ses i Westminster Abbey och King's College Chapel i Cambridge. Många kyrkor som kan ses i England byggdes under denna period.

På 1600-talet byggdes kyrkor i olika stilar. Ofta kopierade de några av de äldre stilarna. Efter den stora branden i London byggdes många nya kyrkor av arkitekten Sir Christopher Wren. De byggdes i klassisk stil. Kyrkor fortsatte att byggas under senare århundraden på detta sätt, men även den gotiska stilen fortsatte att användas.

Moderna kyrkor har ofta inte den traditionella korsformen. Det är svårt för församlingen att se och höra vad som händer i koret. Moderna kyrkor gör att församlingen, kören och prästerna kommer närmare varandra. Ett exempel på detta är den runda utformningen av Church of Christ the Cornerstone i Milton Keynes. Moderna kyrkor är ofta enklare men med en varmare karaktär än de gotiska kyrkorna. Många har vackra fönster i mosaikglas. Coventry Cathedral är ett berömt exempel på en modern kyrkobyggnad.

 

Relaterade sidor

• Katedralen
• Kapell
• Kör (musik)