Alkoholabstinens (alkoholavvänjning) – symtom, risker och behandling

Alkohol är en depressiv medicin för det centrala nervsystemet. Det innebär att alkoholen bromsar aktiviteten i vissa delar av hjärnan. Detta kan skapa goda känslor, som att känna sig avslappnad och glad.

Om en person dricker mycket alkohol kommer kroppen så småningom att vänja sig vid alkoholen. Efter ett tag behöver personen dricka mer och mer alkohol för att känna sig berusad och för att bromsa delar av hjärnan. Detta kallas tolerans.

När kroppen har vant sig vid alkohol (och att delar av hjärnan är långsammare) kommer plötsligt borttagandet av alkoholen att orsaka abstinenssymtom. Det centrala nervsystemet är vant vid att bli långsammare av alkohol. Så utan alkohol blir det centrala nervsystemet mycket upphetsat och överaktivt.

En person som blir tolerant mot alkohol och får abstinensbesvär när han eller hon slutar dricka är fysiskt beroende av alkohol. Detta kallas också fysiskt beroende.

Det är inte alla som dricker mycket alkohol som får abstinensbesvär när de slutar. Ingen vet varför vissa människor får abstinensbesvär och andra inte.

Ungefär hälften av alla alkoholister får abstinensbesvär om de dricker mindre än vanligt. Ungefär 5-20 % av de patienter som avstår från alkohol får den farligaste formen av alkoholavvänjning: delirium tremens. Ungefär 1/3 (en av tre) personer som får abstinensanfall kommer att få delirium tremens.

Symtom på alkoholavvänjning orsakas oftast av ett överspänt och för hårt arbetande centralt nervsystem.

Alla har olika abstinenssymtom. Vissa människor har bara milda symtom, som att de inte kan sova eller känner sig oroliga. Andra har mycket svåra, livshotande symtom, som delirium, hallucinationer, mycket högt blodtryck och mycket hög feber.

Abstinensen börjar vanligtvis 6-24 timmar efter att en person har tagit sin sista drink. Akut abstinens kan pågå i upp till en vecka.

Diagnos

För att få diagnosen alkoholavvänjningssyndrom måste patienten ha minst två av följande symtom:.

• Skakningar i händerna
• Insomni (sömnproblem)
• Illamående eller kräkningar
• Hallucinationer (se, höra eller känna saker som inte finns där).
• Ångest
• Är upprörd (kan inte sitta still)
• Tonisk-kloniska anfall (anfall där personen inte är vaken och rycker runt)
• Autonom instabilitet (snabbt förändrade symtom relaterade till det autonoma nervsystemet, som högt blodtryck och hög feber).

Hur svåra är symptomen?

Det finns många saker som påverkar hur svåra abstinensbesvären kan vara. De viktigaste är:

• Hur mycket alkohol en person har druckit;
• Hur länge personen har druckit, och
• Om personen har haft symtom på alkoholavvänjning tidigare.

Symtomen grupperas också och delas in i kategorier beroende på hur allvarliga de är:

• Alkoholhallucination: Patienten kan se, höra eller känna saker som inte finns där, men har inga andra symptom. Dessa hallucinationer upphör när alkoholavvänjningen är över.
• Abstinensanfall: Anfall inträffar inom 48 timmar efter att personen slutar dricka alkohol. Personen kan få ett enda generaliserat tonisk-kloniskt anfall eller en kort episod med flera anfall.
• Delirium tremens: Detta är den värsta formen av alkoholavvänjning och kan leda till döden. Det inträffar vanligtvis 24 till 72 timmar efter att personen slutat dricka alkohol. Mer information finns på sidan om delirium tremens.

Ordning av symtom

Varje person genomgår alkoholavvänjning på olika sätt. Även de värsta symtomen på alkoholavvänjning kan inträffa så snart som två timmar efter att en person slutat dricka. På grund av detta är det bäst att prata med en läkare, gå till sjukhuset eller få behandling innan en person slutar dricka alkohol. Hos många människor brukar dock symptomen inträffa i denna ordning:

Sex till tolv timmar efter den sista drinken:

• Skakning (tremor)
• Huvudvärk
• Svettning
• Ångest
• Illamående eller kräkningar
• Sömnlöshet

Tolv till 24 timmar efter den sista drycken:

• Förvirring
• Hallucinationer
• Skalv
• Agitation (oförmåga att slappna av)

24-48 timmar efter den sista drycken:

• Vissa alkoholister får kramper och kan till och med få epileptiskt tillstånd. Detta kan leda till att en person dör.
• Personen kommer fortfarande att ha alla andra symtom som han eller hon hade tidigare.

48 timmar efter den sista drycken:
 Vanligtvis börjar man känna sig bättre efter 48 timmar. Men ibland kan alkoholavvänjningen fortfarande förvärras efter 48 timmar och övergå i delirium tremens. Delirium tremens kan pågå i allt från 4 till 12 dagar.

Postakut abstinenssyndrom (PAWS)

Akut alkoholavvänjning varar vanligtvis bara en vecka. Men många alkoholister drabbas av det som kallas postakut abstinenssyndrom (PAWS) (även kallat "långvarigt alkoholabstinenssyndrom"). Detta innebär att vissa abstinenssymptom fortsätter efter det akuta abstinensstadiet. Vissa abstinenssymtom kan pågå i minst ett år efter att en person slutat dricka.

Symtom

Symtom på postakut abstinenssyndrom (PAWS) kan vara:

• Alkoholbegär (vill väldigt, väldigt gärna ha alkohol).
• Anhedoni (att inte kunna njuta av saker som en person normalt tycker om).
• Att du inte ser, hör, smakar, hör eller luktar saker lika bra som vanligt.
• Känner sig desorienterad (vilket innebär att personen inte vet vem han/hon är, var han/hon är eller vad som händer).
• Illamående och kräkningar
• Huvudvärk

Sömnlöshet är också ett vanligt symptom på PAWS. Det fortsätter ofta att inträffa efter akut (omedelbar) alkoholavvänjning. Forskning har visat att personer med sömnlöshet är mer benägna att återfalla (börja använda alkohol igen). Studier har visat att magnesium eller trazodon kan hjälpa till att behandla sömnlöshet hos alkoholister som håller på att återhämta sig.

För vissa personer kan den akuta fasen av alkoholavvänjning vara längre än vanligt. Långvarig (längre än vanligt) delirium tremens har rapporterats i medicinsk forskning, men är inte vanligt.

Personer med svåra alkoholavvänjningssymptom måste ofta uppsöka sjukhus för att vara säkra under avvänjningen från alkohol.

Många olika läkemedel kan hjälpa till med symtomen vid alkoholavvänjning:

Bensodiazepiner

Bensodiazepiner är den vanligaste medicinen för behandling av alkoholavvänjning. De kan hjälpa till att minska alkoholavvänjningssymptomen och förebygga kramper.

De vanligaste bensodiazepinerna är långtidsverkande (mediciner vars effekt varar länge), som klordiazepoxid och diazepam (Valium). Dessa verkar vara de bästa läkemedlen för behandling av delirium och behöver inte ges lika ofta.

Även om bensodiazepiner fungerar mycket bra vid alkoholavvänjning bör de användas med försiktighet. Bensodiazepiner bör endast användas under korta perioder hos alkoholister. Detta beror på att alkoholister är mer benägna att bli beroende av bensodiazepiner. Det finns en risk att ersätta ett alkoholberoende med bensodiazepinberoende eller att lägga till ett annat beroende. Dessutom är både alkohol och bensodiazepiner depressiva medel. Om en person tar båda samtidigt är det mer sannolikt att han eller hon får en depression eller blir självmordsbenägen.

Vitaminer

Alkoholister har ofta för lite av vissa vitaminer i kroppen. En av dessa viktiga vitaminer är tiamin. Om en person inte har tillräckligt med tiamin i kroppen kan han eller hon få allvarliga hälsoproblem och till och med hjärnskador.

När en person genomgår alkoholavvänjning är de viktigaste vitaminerna tiamin och folsyra. Om en alkoholist som slutar dricka inte har tillräckligt med dessa vitaminer kan han eller hon få Wernickes syndrom, ett mycket allvarligt problem i hjärnan. För att förhindra att detta händer får personer som slutat dricka alkohol ofta tiamin och folsyra intravenöst (genom en nål som placeras i en ven). De kan också få andra vitaminer. Detta kan hjälpa till att förebygga Wernickes syndrom.

Antikonvulsiva medel

Ibland ges antikonvulsiva läkemedel för att försöka förhindra anfall.

Vissa bevis tyder på att topiramat (Topamax), karbamazepin (Tegretol) och andra kramplösande medel kan hjälpa till att behandla alkoholavvänjning, men forskningen är begränsad.

Andra studier har visat att bensodiazepiner fungerar lika bra som kramplösande medel.

Andra läkemedel

Klonidin kan användas tillsammans med bensodiazepiner för att lindra vissa av symtomen vid alkoholavvänjning.

Antipsykotiska läkemedel, t.ex. haloperidol, används ibland tillsammans med bensodiazepiner för att kontrollera agitation eller psykos. Antipsykotika måste dock användas med försiktighet. De kan göra alkoholavvänjningen värre, eftersom de gör det mer sannolikt att en person får ett anfall.

Om alkoholavvänjningen inte behandlas korrekt kan människor dö eller få permanenta hjärnskador.

Alkoholister kan ofta inte sluta dricka alkohol efter att abstinenssymtomen är över. Ofta behöver de stöd i flera månader eller år efter det att abstinensen är över.

• Alkoholism
• Delirium tremens