Aleksandr Pusjkin — rysk poet och förnyare av det litterära språket

Pushkins far kom från en gammal aristokratisk familj. På moderns sida hade Pushkin afrikanska förfäder. Hans farfars far Abram Gannibal var en abessinier som bodde i den turkiske sultanens palats i Istanbul. Den ryske ambassadören köpte honom som en present till Peter den store, Rysslands tsar. Gannibal blev Peter den stores favorit och han skickades till Paris för att studera. Han blev mycket rik. Pushkin var stolt över sin farfars farfar och skrev om honom i en roman som heter Peter den stores neger.

I 1800-talets Ryssland lärde sig alla aristokratiska familjer att tala franska, så Pusjkin och hans bror och syster talade och skrev mer på franska än på ryska. Barnen togs om hand av en sjuksköterska, Arina Rodionovna Yakovleva. Det var sjuksköterskan som lärde dem att älska det ryska språket. Hon berättade ryska folksagor för barnen. Pushkin talade också ryska med bönderna och han läste många böcker i sin fars bibliotek.

När han var 12 år gick han i en ny skola som hette Imperial Lyceum i Tsarskoye Selo. Flera år senare döptes denna skola om till Pushkin efter sin berömda elev. Han började snart skriva romantiska dikter på ryska med hjälp av ryska berättelser om hjältar och äventyr. Ruslan och Ludmila var en dikt som senare skulle göras till opera av Mikhael Glinka.

År 1817 fick Pusjkin jobb på utrikesministeriet i S:t Petersburg. Han blev snart intresserad av politik och stödde den decembristliga revolten 1825 då en grupp adelsmän och arméofficerare försökte sätta en annan tsar vid makten och göra honom mindre mäktig. Pushkin skrev några politiska dikter. Resultatet blev att han fick veta att han var tvungen att lämna S:t Petersburg. Han fick tillbringa sex år i exil i södra delen av landet: i Kaukasus och på Krim. Han skrev om sina upplevelser i söder i flera romantiska berättande dikter (långa dikter som berättar en historia). Han påbörjade arbetet med en roman på vers med namnet Jevgenij Onegin (eller Eugen Onegin). Han slutförde den inte förrän 1833. Detta skulle bli hans mest kända verk. Det användes av många musiker, däribland Pjotr Iljitj Tjajkovskij som gjorde det till en opera. Dikten visar typiska ryska människor i hans tids samhälle.

Pusjkin var arg över att han fortfarande befann sig i exil och skrev många brev till sina vänner. Många av dessa brev publicerades senare. Han tillbringade mycket tid med att dricka, spela och slåss med svärd. Han blev förälskad i dottern till en greve som han arbetade för. Greven lyckades få Pusjkin förvisad till sin mors gods nära Pskov i andra änden av Ryssland. Pushkin tillbringade två år här. Han var ensam, men han studerade rysk historia och pratade med bönderna. De dikter han skrev var fulla av idéer från den ryska kulturen. Han skrev ett av sina främsta verk: Boris Godunov, ett drama som handlar om en historia från den ryska historien. Kompositören Modest Mussorgskij gjorde senare en opera av den. Boris Godunov var en grym tsar på 1600-talet. Pushkins pjäs visar att vanliga människor hade mycket makt. Detta gjorde det svårt för Pushkin att få den publicerad.

Efter revolten 1825 insåg den nye tsaren Nikolaus I att Pusjkin nu var mycket berömd. Han insåg också att han inte hade deltagit i revolten, så han lät honom återvända. Tsaren sade att han själv skulle censurera Pusjkins verk innan de fick publiceras. Han sade att han skulle vara en god tsar och hjälpa de fattiga människorna (livegna) att bli fria. Pushkin befann sig i en svår situation eftersom han inte kunde skriva något som tsaren inte skulle gilla.

Han var tvungen att vara mycket försiktig så att han inte sa några dåliga saker om landets styrande. Polisen bevakade honom mycket noga. Ändå skrev Pusjkin vid den här tiden ett stort antal stora verk, nästan vart och ett av dem var det första i sitt slag i den ryska litteraturen. Ett exempel är novellen Spader dam, som Tjajkovskij gjorde en opera av och som kom att ha ett stort inflytande på Fjodor Dostojevskijs romaner.

Under sina sista år var Pusjkin återigen i statlig tjänst i S:t Petersburg. Han gifte sig 1831 och var tvungen att tillbringa mycket tid i sällskapslivet vid hovet. Han skrev mer och mer prosa. Han skrev en historia om Peter den store och en historisk roman Kaptenens dotter. Han bad hela tiden tsaren att låta honom säga upp sig från sitt arbete och åka till landet för att tillbringa sin tid med att skriva. Tsaren ville inte tillåta det. År 1837 dödades Pusjkin i en duell. Han hade tvingats utkämpa duellen för att försvara sin hustrus heder.

Det ryska språket i dag skulle se mycket annorlunda ut om det inte hade varit för Pusjkin. Genom att använda språket så som det talades av folket gjorde han det till ett språk som var enkelt men som också kunde uttrycka djupa känslor. Hans verk hade ett stort inflytande på senare författare som Ivan Turgenjev, Ivan Gontjarov och Leo Tolstoj. Jevgenij Onegin var den första ryska romanen som berättade en historia om tidens samhälle. Hans verk har översatts till alla större språk.