USA:s femte tillägg: rättigheter, dubbelbestraffning och självinkriminering
Upptäck USA:s femte tillägg: rätt till åtalsjury, förbud mot dubbelbestraffning, skydd mot självinkriminering och krav på rättvis rättegång samt ersättning vid expropriering.
Det femte tillägget till Förenta staternas konstitution, som antogs den 15 december 1791, är en del av Förenta staternas Bill of Rights. I detta tillägg fastställs ett antal juridiska rättigheter som gäller både i civilrättsliga och straffrättsliga förfaranden. Det innehåller flera klausuler: Det garanterar rätten till en åtalsjury. Det förbjuder dubbelbestraffning (att bli åtalad igen för samma brott efter en frikännande dom). Den skyddar en person mot självinkriminering (att vittna mot sig själv). Detta kallas ofta för att "åberopa den femte rösten". Enligt det femte tillägget krävs en rättvis rättegång i alla fall där en medborgare kan berövas "liv, frihet eller egendom". Varje gång staten tar privat egendom för offentligt bruk måste ägaren kompenseras.
Huvudsakliga bestämmelser och vad de betyder i praktiken
- Grand jury-klausulen: Femte tillägget skyddar rätten till en åtalsjury (grand jury) inför federala åtal för allvarliga brott. Det innebär att åklagaren, i federala fall, normalt behöver få en åtalsjury att formellt väcka åtal. Denna klausul tillämpas i regel endast på federal nivå; delstaterna kan använda andra processer för att väcka åtal (till exempel informationsförfarande). Historiskt har Högsta domstolen (t.ex. Hurtado v. California, 1884) fastställt att grand jury-kravet inte automatiskt gäller för delstaterna.
- Double jeopardy – förbud mot dubbelbestraffning: Denna klausul förbjuder att en person åtalas eller straffas två gånger för samma brott. Grundläggande punkter:
- När "jeopardy" inträder: i juryprocesser inträder den oftast när juryn svärs in; i rättsprocesser utan jury när domaren börjar höra bevis.
- Undantag och begränsningar: om en rättegång avbryts genom korrekt förfarande (till exempel vid ett giltigt återkallande) kan ny rättegång oftast ske. Ett viktigt undantag är också den så kallade "separate sovereigns"-doktrinen: samma gärning kan i vissa fall leda till både delstatligt och federalt åtal eftersom delstaten och federala regeringen är separata suveräner (Gamble v. United States, 2019 bekräftade detta). På 1960-talet blev dock skyddet mot dubbelbestraffning inkorporerat till delstaterna genom Benton v. Maryland (1969).
- Skydd mot självinkriminering (the privilege against self-incrimination): En person behöver inte vittna mot sig själv i ett brottmål. Praktiska konsekvenser:
- Du kan vägra svara på frågor som sannolikt skulle leda till självinkriminering.
- Rätten skyddar mot tvång att avge testimoniell bevisning (uttalanden), men inte nödvändigtvis mot tvång att avge fysiska bevis (t.ex. fingeravtryck, blodprov eller DNA) — dessa brukar inte omfattas av privilegiet.
- Miranda-varningar (Miranda v. Arizona, 1966) är domstolens sätt att säkerställa att personer i polisiärt förvar känner till sin rätt att tiga och få en advokat innan förhör; utan sådana varningar kan uttalanden i vissa situationer uteslutas som bevis.
- Privilegiet har inkorporerats till delstaterna via Malloy v. Hogan (1964).
- Due process – rätten till rättssäkert förfarande: Femte tilläggets klausul om due process garanterar att den federala regeringen inte får beröva någon liv, frihet eller egendom utan lagenlig process. Detta innefattar både:
- Procedurell due process — formella rättigheter som rätten till underrättelse, möjlighet att höras, opartlig prövning och rättvisa processer.
- Substantiv due process — domstolar har ibland tolkat klausulen som skydd för vissa grundläggande rättigheter mot regeringens intrång, även om dessa rättigheter inte uttryckligen står i konstitutionen.
- Takings-klausulen (eminent domain): Femte tillägget innehåller också en regel som säger att nobody shall be deprived of property without just compensation när staten tar privat egendom för offentligt bruk. Viktigt att veta:
- Staten kan utöva eminent domain men måste betala skälig ersättning (just compensation).
- Vad som räknas som "offentligt bruk" eller "offentlig nytta" har prövats av Högsta domstolen; Kelo v. City of New London (2005) är ett uppmärksammat fall där domstolen tillät att privat mark överfördes till privat utveckling i syfte att främja ekonomisk utveckling — domen väckte stor politisk debatt och ledde till förändringar i många delstaters lagstiftning.
- Även regleringar som kraftigt inskränker en fastighets ägande kan utgöra "regulatory takings" som kräver kompensation (se t.ex. Penn Central-avgörandet).
Praktiska råd och vanliga missuppfattningar
Att åberopa femte tillägget betyder inte automatiskt att du är skyldig. I ett brottmål får åklagaren inte dra rättsliga slutsatser om skuld enbart på grund av att den tilltalade tiger. I civilmål däremot kan domstolar i vissa fall tillåta att motparten drar en negativ slutsats (adverse inference) när någon vägrar vittna.
Privilegiet gäller i allmänhet endast mot tvång: om en person frivilligt vittnar om en handling kan uttalandet användas. Om du är osäker i en rättslig situation är det oftast klokt att begära en advokat innan du svarar, särskilt vid polisförhör.
Sammanfattning
Femte tillägget skyddar flera grundläggande rättigheter: rätten till åtalsjury i federala fall, förbud mot dubbelbestraffning, skydd mot självinkriminering, krav på laglig process (due process) och att statliga förvärv av privat egendom kräver skälig ersättning. Genom rättspraxis har dessa skydd tolkats och förfinats — bland annat genom avgöranden som rör Miranda-varningar, inkorporering till delstaterna, och tolkningar av vad som är "offentligt bruk" vid expropriation.
Text
Det femte tillägget har följande lydelse:
| “ | Ingen person får ställas till svars för ett dödligt eller på annat sätt ökänt brott, såvida inte en stor jury har lagt fram en stämningsansökan, utom i fall som uppstår inom land- eller sjöstridskrafterna, eller inom milisen, när den är i faktisk tjänst i krigstid eller vid allmän fara; Ingen får heller för samma brott utsättas för fara för liv eller lem två gånger; ingen får i något brottmål tvingas att vittna mot sig själv, och ingen får berövas liv, frihet eller egendom utan rättvis rättegång; ingen privat egendom får tas i anspråk för allmänt bruk utan skälig ersättning. | ” |
Klausuler
Stora juryer
Enligt det femte tillägget måste det federala rättssystemet använda sig av storjuryer för alla dödsbrott och "ökända brott" (fall som inbegriper förräderi, vissa brott eller grov moralisk fördärv). Stora juryer har sina rötter i Assize of Clarendon, ett beslut av Henrik II av England år 1166. Förenta staterna är ett av de få länder som fortfarande använder sig av storjuryn.
Dubbel Jeopardy
Bestämmelsen om dubbelbestraffning i det femte tillägget förbjuder en anklagad från att ställas inför rätta igen för samma (eller liknande) anklagelser i samma fall efter en legitim frikännande eller fällande dom. I common law-länder kan en svarande göra en ovillkorlig åberopande av autrefois acquit eller autrefois convict (autrefois betyder "i det förflutna" på franska). Det innebär att om den tilltalade har blivit frikänd eller dömd för samma brott och inte kan åtalas på nytt enligt principen om dubbelbestraffning. Den ursprungliga avsikten med klausulen är att förhindra att en person ska gå igenom ett antal åtal för samma handling tills åklagaren får en fällande dom.
Självinkriminering
I ett brottmål har en person enligt det femte tillägget rätt att vägra att vittna mot sig själv (eller sig själv). Ingen person är skyldig att ge information som kan användas mot honom eller henne. Detta kallas också "ta den femte" eller mer allmänt "åberopa den femte". Avsikten med denna klausul är att förhindra att regeringen tvingar en person att erkänna under ed. En person får inte vägra att svara på någon relevant fråga under ed om inte svaret skulle inkriminera honom eller henne. Om svaret på en fråga i vittnesbåset skulle kunna användas för att fälla personen i fråga för ett brott kan han hävda sin rätt till femte tillägget.
Författarna till det femte tillägget avsåg att bestämmelserna i tillägget endast skulle gälla för den federala regeringen. Sedan 1925 gäller de flesta bestämmelserna i Bill of Rights enligt inkorporeringsdoktrinen även för delstater och lokala myndigheter. Sedan det avgörande beslutet Miranda v. Arizona, 384 U.S. 436 (1966), måste polisen när de griper någon inkludera "rätten att tiga" som en del av den lagliga Miranda-varningen (ordalydelsen kan variera).
Rättssäkerhet
Klausulen om rättvis rättegång garanterar varje person en rättvis, rättvis och ordnad rättsprocess. Det femte tillägget gäller för den federala regeringen. Det fjortonde tillägget till Förenta staternas författning förbjuder bland annat delstaterna att förneka någon liv, frihet eller egendom utan en rättssäker process Så det fjortonde tillägget utvidgar klausulen om rättssäker process i det femte tillägget till att gälla delstaterna. Rättssäkerhet innebär att regeringen måste följa lagen och inte bryta mot någon del av den. Ett exempel på brott mot rättssäkerheten är när en domare visar partiskhet mot den tilltalade i en rättegång. Ett annat exempel är när åklagaren underlåter att lämna ut information till försvaret som visar att den tilltalade inte är skyldig till brottet.
Övertaganden
Enligt klausulen i det femte tillägget om "privat egendom [får] inte tas i anspråk för allmän användning utan skälig kompensation". Det femte tillägget begränsar endast den federala regeringen. Genom det fjortonde tillägget utvidgades denna klausul till att omfatta åtgärder som vidtas av delstatliga och lokala myndigheter. När regeringen vill köpa egendom för offentligt bruk gör den ett erbjudande till ägaren. Om ägaren inte vill sälja fastigheten kan regeringen ta dem till domstol och utöva en makt som kallas eminent domain. Namnet kommer från den latinska termen dominium eminens (som betyder högsta herravälde). Domstolen dömer sedan fastigheten (vilket innebär att den inte längre kan bebos av människor). Detta gör det möjligt för staten att ta över egendomen, men måste betala "skälig ersättning" till ägaren. Med andra ord måste det statliga organet betala vad egendomen är värd.
Ett fall som behandlades i USA:s högsta domstol, Kelo v. City of New London, 545 U.S. 469 (2005), avgjordes till förmån för att tillåta användning av eminent domän för att överföra mark från en privat ägare till en annan privat ägare. Domstolen bekräftade att staden New Londons, Connecticuts föreslagna användning av petitionärens privata egendom kvalificerar sig som en "offentlig användning" föll inom ramen för Takings Clause. Staden ansåg att fastigheten var i dåligt skick och att den nya ägaren skulle förbättra den. Denna utvidgning av Takings Clause har varit mycket kontroversiell.
Frågor och svar
F: Vad är det femte tillägget till Förenta staternas konstitution?
S: Det femte tillägget är en del av Förenta staternas Bill of Rights som fastställer juridiska rättigheter för både civilrättsliga och straffrättsliga förfaranden.
F: Vad garanterar det femte tillägget?
Svar: Det femte tillägget garanterar rätten till en åtalsjury, förbjuder dubbelbestraffning och skyddar en person mot självinkriminering.
F: Vad är "att åberopa den femte rätten"?
Svar: "Att åberopa det femte tillägget" är när en person utnyttjar sin rätt enligt det femte tillägget för att vägra att svara på frågor som kan belasta honom eller henne själv.
F: När krävs det enligt det femte tillägget en rättvis rättegång?
Svar: Enligt det femte tillägget krävs en rättvis rättegång i alla fall där en medborgare kan berövas "liv, frihet eller egendom".
Fråga: Vad händer när staten tar privat egendom för offentlig användning?
S: När staten tar privat egendom för offentligt bruk måste ägaren kompenseras.
F: När skapades det femte tillägget?
Svar: Det femte tillägget skapades den 15 december 1791.
F: Vad är syftet med det femte tillägget?
S: Syftet med det femte tillägget är att skydda individers rättigheter under rättsliga förfaranden och att se till att regeringen följer en rättssäker process när den berövar medborgare liv, frihet eller egendom.
Sök