Det femte tillägget till Förenta staternas konstitution, som antogs den 15 december 1791, är en del av Förenta staternas Bill of Rights. I detta tillägg fastställs ett antal juridiska rättigheter som gäller både i civilrättsliga och straffrättsliga förfaranden. Det innehåller flera klausuler: Det garanterar rätten till en åtalsjury. Det förbjuder dubbelbestraffning (att bli åtalad igen för samma brott efter en frikännande dom). Den skyddar en person mot självinkriminering (att vittna mot sig själv). Detta kallas ofta för att "åberopa den femte rösten". Enligt det femte tillägget krävs en rättvis rättegång i alla fall där en medborgare kan berövas "liv, frihet eller egendom". Varje gång staten tar privat egendom för offentligt bruk måste ägaren kompenseras.

Huvudsakliga bestämmelser och vad de betyder i praktiken

  • Grand jury-klausulen: Femte tillägget skyddar rätten till en åtalsjury (grand jury) inför federala åtal för allvarliga brott. Det innebär att åklagaren, i federala fall, normalt behöver få en åtalsjury att formellt väcka åtal. Denna klausul tillämpas i regel endast på federal nivå; delstaterna kan använda andra processer för att väcka åtal (till exempel informationsförfarande). Historiskt har Högsta domstolen (t.ex. Hurtado v. California, 1884) fastställt att grand jury-kravet inte automatiskt gäller för delstaterna.
  • Double jeopardy – förbud mot dubbelbestraffning: Denna klausul förbjuder att en person åtalas eller straffas två gånger för samma brott. Grundläggande punkter:
    • När "jeopardy" inträder: i juryprocesser inträder den oftast när juryn svärs in; i rättsprocesser utan jury när domaren börjar höra bevis.
    • Undantag och begränsningar: om en rättegång avbryts genom korrekt förfarande (till exempel vid ett giltigt återkallande) kan ny rättegång oftast ske. Ett viktigt undantag är också den så kallade "separate sovereigns"-doktrinen: samma gärning kan i vissa fall leda till både delstatligt och federalt åtal eftersom delstaten och federala regeringen är separata suveräner (Gamble v. United States, 2019 bekräftade detta). På 1960-talet blev dock skyddet mot dubbelbestraffning inkorporerat till delstaterna genom Benton v. Maryland (1969).
  • Skydd mot självinkriminering (the privilege against self-incrimination): En person behöver inte vittna mot sig själv i ett brottmål. Praktiska konsekvenser:
    • Du kan vägra svara på frågor som sannolikt skulle leda till självinkriminering.
    • Rätten skyddar mot tvång att avge testimoniell bevisning (uttalanden), men inte nödvändigtvis mot tvång att avge fysiska bevis (t.ex. fingeravtryck, blodprov eller DNA) — dessa brukar inte omfattas av privilegiet.
    • Miranda-varningar (Miranda v. Arizona, 1966) är domstolens sätt att säkerställa att personer i polisiärt förvar känner till sin rätt att tiga och få en advokat innan förhör; utan sådana varningar kan uttalanden i vissa situationer uteslutas som bevis.
    • Privilegiet har inkorporerats till delstaterna via Malloy v. Hogan (1964).
  • Due process – rätten till rättssäkert förfarande: Femte tilläggets klausul om due process garanterar att den federala regeringen inte får beröva någon liv, frihet eller egendom utan lagenlig process. Detta innefattar både:
    • Procedurell due process — formella rättigheter som rätten till underrättelse, möjlighet att höras, opartlig prövning och rättvisa processer.
    • Substantiv due process — domstolar har ibland tolkat klausulen som skydd för vissa grundläggande rättigheter mot regeringens intrång, även om dessa rättigheter inte uttryckligen står i konstitutionen.
  • Takings-klausulen (eminent domain): Femte tillägget innehåller också en regel som säger att nobody shall be deprived of property without just compensation när staten tar privat egendom för offentligt bruk. Viktigt att veta:
    • Staten kan utöva eminent domain men måste betala skälig ersättning (just compensation).
    • Vad som räknas som "offentligt bruk" eller "offentlig nytta" har prövats av Högsta domstolen; Kelo v. City of New London (2005) är ett uppmärksammat fall där domstolen tillät att privat mark överfördes till privat utveckling i syfte att främja ekonomisk utveckling — domen väckte stor politisk debatt och ledde till förändringar i många delstaters lagstiftning.
    • Även regleringar som kraftigt inskränker en fastighets ägande kan utgöra "regulatory takings" som kräver kompensation (se t.ex. Penn Central-avgörandet).

Praktiska råd och vanliga missuppfattningar

Att åberopa femte tillägget betyder inte automatiskt att du är skyldig. I ett brottmål får åklagaren inte dra rättsliga slutsatser om skuld enbart på grund av att den tilltalade tiger. I civilmål däremot kan domstolar i vissa fall tillåta att motparten drar en negativ slutsats (adverse inference) när någon vägrar vittna.

Privilegiet gäller i allmänhet endast mot tvång: om en person frivilligt vittnar om en handling kan uttalandet användas. Om du är osäker i en rättslig situation är det oftast klokt att begära en advokat innan du svarar, särskilt vid polisförhör.

Sammanfattning

Femte tillägget skyddar flera grundläggande rättigheter: rätten till åtalsjury i federala fall, förbud mot dubbelbestraffning, skydd mot självinkriminering, krav på laglig process (due process) och att statliga förvärv av privat egendom kräver skälig ersättning. Genom rättspraxis har dessa skydd tolkats och förfinats — bland annat genom avgöranden som rör Miranda-varningar, inkorporering till delstaterna, och tolkningar av vad som är "offentligt bruk" vid expropriation.