Freikorps

Första freikorpset

De första freikorpsen startades av Fredrik II av Preussen på 1700-talet under sjuårskriget. Andra freikorps startades under Napoleonkrigen och leddes av personer som Ferdinand von Schill och senare Ludwig Adolf Wilhelm von Lützow. Freikorpsen ansågs inte vara tillförlitliga av reguljära arméer och användes mest som vakter och för mindre uppgifter.

 

Efter första världskriget

Ordets betydelse förändrades med tiden. Efter 1918 användes ordet för de paramilitära organisationer som startades i Tyskland av soldater som kom hem efter att ha förlorat första världskriget. Många av dessa återvändande soldater kunde inte återgå till ett normalt liv och anslöt sig till ett Freikorps för att återigen vara en del av en militär struktur. Andra var arga över att ha förlorat kriget och gick med för att slåss mot kommunister eller hämnas. De gillades och stöddes av försvarsminister Gustav Noske, medlem av Tysklands socialdemokratiska parti, som använde dem för att stoppa den tyska revolutionen och det marxistiska Spartakistförbundet och även för att mörda Karl Liebknecht och Rosa Luxemburg den 15 januari 1919. De användes också för att besegra den bayerska sovjetrepubliken 1919.

Adolf Hitler började sitt politiska arbete 1920 som ledare för det mycket lilla och okända tyska arbetarpartiet (som snart kallades Nationalsocialistiska tyska arbetarpartiet, NSDAP (eller nazistpartiet)) i München. Många personer som skulle ansluta sig till detta parti hade varit med i Freikorps, däribland Ernst Röhm, framtida ledare för Sturmabteilung, eller SA, och Rudolf Höß, framtida chef för koncentrationslägret Auschwitz.

Hermann Ehrhardt, som startade Marinbrigaden Ehrhardt, och hans ställföreträdande befälhavare Eberhard Kautter ville inte hjälpa Hitler och Erich von Ludendorff i ölhallsputschen.

 
Rekryteringsaffisch för Freikorps Hülsen  

Hitler Légalité

Freikorpsledarna gav sina gamla stridsflaggor till Hitlers SA och SS den 9 november 1933 vid en mycket stor ceremoni. Historikern Robert Waite sade att Hitler hade många problem med Freikorps. Många av freikorpsmedlemmarna hade anslutit sig till SA, så när de långa knivarnas natt inträffade var de måltavlor som skulle mördas eller arresteras, och detta skedde också med Ehrhardt och Röhm. Waite säger också att Hitler i sitt tal om "Rohm-utrensningen" inför riksdagen den 13 juli 1934 sade att Friekorpsen var Tysklands fiender.

Under den polska septemberkampanjen 1939 började Freikorps Ebbinghaus arbeta bakom frontlinjerna. Den var inte särskilt bra på detta arbete och skickades ut för att slåss som en arméenhet, men var inte heller bra på detta och upphörde efter mindre än ett år.

 

Berömda Freikorps-medlemmar

 

Berömda Freikorps-enheter

• Volontärdivisionen för hästvakter (Garde-Kavallerie-Schützendivision)

- mördade Rosa Luxemburg och Karl Liebknecht, 19 januari 1919

- under befäl av kapten Pabst

- upplöst på order av försvarsminister Gustav Noske den 7 juli 1919, efter att Pabst hotat att döda honom.

• Freikorps Maercker (Macker's Volunteer Rifles, eller Freiwillingen Landesjagerkorps)

- hade Reinhard Heydrich som medlem

- påbörjad av Ludwig Maercker

• Freikorps Roßbach (Rossbach)

- påbörjad av Gerhard Roßbach

- räddade Järndivisionen efter en marsch på 12 000 mil.

• Marinebrigade Ehrhardt (andra marinbrigaden)

- deltog i Kapp-kuppen 1920

- upplösta medlemmar startade organisationen Consul, som utförde hundratals politiska mord

• Järndivisionen (Eiserne-divisionen, relaterad till Eiserne-brigaden)

- Stred i Östersjön.

- blev fångad i Thorensberg av den lettiska armén. Räddades av Rossbach Freikorps.

• Freikorps Ebbinghaus
• Freikorps Oberland
• Eiserne Brigade (järnbrigad, senare järndivision)
• Freikorps Epp
• Hamburgs fria kår
• Lowenfeldbrigaden (första marinbrigaden)
• Potsdam Free Corps
• Freikorps Lützow

 

Relaterade sidor

• Freikorps i Östersjön