Marxism | namnet på en uppsättning politiska och ekonomiska idéer

Viktiga idéer

Arbetarklassen mot kapitalistklassen

Marxismen menar att människor i världen är organiserade i olika grupper eller klasser utifrån vad de gör som arbete.

De flesta människor kallas "arbetare" eftersom de arbetar på fabriker, kontor eller gårdar för pengar. De tillhör "arbetarklassen" (eller "proletariatet"). Dessa människor äger inte de platser där de arbetar eller det material de behöver för sitt arbete.

En annan grupp, som inte är lika stor som arbetarklassen, är "kapitalisterna" (eller "bourgeoisin"). De äger de fabriker, den mark och de byggnader som arbetarna arbetar i. De äger också en del av de verktyg som arbetarna måste använda. Marx kallar kapitalisterna för "den härskande klassen" eftersom de lever på alla arbetares arbete. Han säger också att kapitalisterna äger regeringen, armén och domstolarna.

Enligt marxistisk uppfattning är kapitalet "produktionsmedel" och pengar som kapitalisten kan investera i olika affärsverksamheter så att de kan "tjäna" eller få mer kapital.

De flesta arbetare arbetar för företag som ägs av antingen kapitalister eller "småborgare" (små exploatörer). Kapitalisten betalar arbetstagaren i utbyte mot dennes tid. Kapitalisten har köpt en tidsperiod av arbetstagaren, som arbetstagaren sedan måste använda för att arbeta åt kapitalisten. Enligt marxistiskt tänkande är detta det enda sättet för en kapitalist att skapa extra pengar från en vara (en handelsvara). Kapitalisten utnyttjar arbetarens tid så mycket som möjligt. Kapitalisten får ett visst pris för den vara som arbetaren tillverkat. Kapitalisten bygger upp kapital genom att betala arbetaren mindre än detta pris. På detta sätt exploaterar kapitalisten arbetarens arbete genom att:

• Att inte betala arbetstagaren vad deras arbete var värt.
• Behåller de extra pengar som de inte betalade arbetstagaren.

Här är ett exempel på exploatering av arbetskraft. Jane är skomakare. Hon arbetar för Michael, som äger en skofabrik som kan tillverka 60 par skor på en dag. Jane tillverkar 60 par skor varje dag. Michael betalar Jane 20 dollar per dag. Michael säljer dock varje par skor för 2 dollar styck. Detta innebär att han tjänar 120 dollar på en dag. Efter att han har betalat Jane hennes lön på 20 dollar har Michael 100 dollar över. Han måste dock sedan betala för material som kostar 1 dollar för varje par, så det blir 60 dollar varje dag. Sedan kostar de löpande kostnaderna för fabriken honom 10 dollar per dag. Så han får bara 30 dollar i slutet av dagen för att sköta verksamheten. Denna återstående rikedom kallas "vinst" eller "mervärde [extra]". Med andra ord, även om Jane tillverkar 60 skor varje dag får hon bara betalt värdet av 10 par skor. Resten av dagen, medan hon tillverkar de andra 50 skorna, skapar hon pengar åt sin chef. Hennes arbete gör honom rikare och hjälper honom att tjäna pengar.

Det är detta mervärde, eller vinst, som marxismen betraktar som en exploatering av arbetet. Denna exploatering gör det möjligt för den mindre klassen (kapitalisterna) att leva utan att arbeta och samtidigt göra vinst, medan den större klassen (arbetarna) måste arbeta för kapitalisterna för att överleva under vanligtvis dåliga arbetsförhållanden.

Marxismen säger att fabriker, verktyg och arbetsplatser inte kan skapa nytt värde på egen hand. De är som en blåbärsbuske: den har inget eget värde. Människor måste skapa detta värde genom att arbeta. Någon tillbringar till exempel en dag med att plocka blåbär. Dessa blåbär kan nu handlas eller ätas på grund av det arbete som lagts ned på att plocka dem.

Klasskamp

Marxistiskt tänkande hävdar att kapitalister och arbetare ständigt kämpar. De kallar detta för "dialektisk materialism". Detta är idén att människans historia är historien om konflikter mellan klasser. Olika klasser med olika intressen argumenterar eller bekämpar varandra. Social förändring (eller i dess frånvaro social stagnation) är resultatet.

Marxismen säger att kapitalisterna vill exploatera arbetarna så mycket som möjligt och göra deras löner så låga som möjligt. Kapitalisterna gör detta för att skapa så mycket vinst som möjligt för sig själva, så snabbt som möjligt. Arbetarna å andra sidan måste kämpa för att hålla sina löner uppe och för att hålla "exploateringsgraden" låg, så att de kan leva ett lugnare liv. Detta är vad marxismen kallar "klasskamp": där arbetare och deras chefer kämpar mot varandra för att vinna för sig själva.

Marxister anser att hela den skrivna mänsklighetens historia har varit uppdelad av ekonomiska klasser. Ett exempel är feodalsamhället (ett medeltida samhälle som kontrolleras av feodalherrar och adelsmän). Den härskande klassen fick sin makt och sina rikedomar från böndernas (jordbrukarnas) arbete. Men i takt med att bönderna krävde mer och mer för sig själva började små butiksägare och handelsmän dyka upp. Många av dessa personer bildade gillen och började så småningom anställa arbetare. Dessa arbetare kunde skaffa sig rikedomar på dessa arbeten. Dessa historiska händelser skapade kapitalismen.

På detta sätt anser marxister att historien har drivits framåt av klasskampen. De tror att förändring kommer att födas ur denna kamp, precis som kapitalismen gjorde. Men de tror också att kapitalismen kommer att ge vika för kommunismen; när exploateringen av arbetarna blir värre kommer det att leda till att arbetarna gör uppror mot sina kapitalistiska härskare.

Materialism

Kärnan i det marxistiska tänkandet kallas materialism. Materialismen är en filosofisk åsikt som säger att samhällen utvecklas från grunden. Den menar att kulturens "högre" kvaliteter (som konst, seder, bruk och religioner) faktiskt bygger på livets "lägre" eller enklare kvaliteter. Till dessa kvaliteter hör att det finns tillräckligt med det som människor behöver för att överleva, som mat och husrum, vem som har pengar och vad de måste göra för att få dem, vem som tillåts arbeta och vem som tvingas arbeta.

Förändringar i kulturens högre kvaliteter (som ibland kallas "överbyggnaden") är ofta kopplade till förändringar i livets lägre kvaliteter (som ibland kallas "basen"). Ett exempel är att människor på medeltiden ansåg att "heder" eller plikt mot personer med mer makt än dem själva var mycket viktigt. I dag, i västerländska länder, anser många människor att ambition (att vara någon som arbetar hårt för sina egna mål) är viktigare. Detta beror på att människor på medeltiden arbetade hela sina liv under herrar som var beroende av dem inte bara för arbete utan även för krig. I dag arbetar människor mer för sig själva, och vårt samhälle låter vissa människor gå från fattigdom till rikedom. I det här fallet beror det som människor ser som bra och viktigt på hur härskarna får ut värde av sina arbetare.

Ett "klasslöst samhälle"

Marxismen erkänner att vi under tidigare tidsperioder först levde under härskare som ägde allt. Sedan levde vi under herrar som ägde mark med arbetare som bodde och arbetade på denna mark. På Marx' tid levde människor under regeringar som tillät många människor att äga egendom. Så småningom tror marxister att vi kommer att övergå till ett samhälle där alla äger allt gemensamt. Detta kommer att kallas för kommunism.

Med andra ord har det mänskliga samhället alltid varit baserat på de ekonomiska krafter som människan kan kontrollera. För marxismen innebär detta att varje samhälle tar sin form utifrån sitt "produktionssätt".

Marxister anser att människans förmåga att producera varor och tjänster i dag innebär att människor kan komma bort från konflikterna i ett klassindelat samhälle. Många marxister anser att det alltid kommer att finnas revolter och, med rätt förutsättningar, revolutioner. I dessa revolutioner kommer arbetarna att bekämpa kapitalisterna. Om de vinner kommer de att upprätta en socialistisk "arbetarstat" (en regeringsform där arbetarna är samhällets härskare). Denna arbetarstat kommer bara att vara tillfällig. Dess uppgift kommer att vara att ta makten från kapitalisterna tills alla kapitalistiska länder i världen är besegrade och sociala klasser inte längre existerar.

Marxister tror att om arbetarklassen gör sig själv till den härskande klassen och förstör grunden för klassamhället (privategendom, eller vad Marx kallade "borgerlig egendom"), kommer det att finnas ett "klasslöst samhälle". I ett marxistiskt samhälle finns inga sociala klasser i konflikt och det finns ingen regering längre. Staten kommer inte längre att behövas. Det skulle inte finnas några länder. Världen kommer inte att ha några gränser. Det kommer att finnas kommuner runt om i världen. Arbetarna kommer att organisera produktionen av varor och tjänster baserat på vad människor behöver, inte baserat på vinster.

Uppfattningar om den moderna kommunismen

Vissa marxister menar att den moderna "kommunismen" inte alls är någon kommunism. De menar att "kommunistiska" länder som Sovjetunionen, Folkrepubliken Kina, Kuba och Vietnam i själva verket använder olika former av kapitalism, ofta med kraftigt "nationaliserade" industrier. En tänkare vid namn Tony Cliff var en av de största anhängarna av dessa idéer. Han skrev att stater som Sovjetunionen och det kommunistiska Kina (före 1980) var "statskapitalistiska".

Alla kommunister, socialister och marxister är inte överens i denna fråga. Många starka anhängare av marxismen är dock överens om att:

• Med socialismen har arbetstagarna demokratisk kontroll över ekonomiska beslut och social rättvisa.
• En ekonomi producerar saker (varor och tjänster) utifrån vad människor behöver.
• Socialismen kommer att dö och övergå i kommunism när kapitalismen har besegrats.

Skillnaden mellan marxism, kommunism och socialism

Folk använder dessa termer synonymt, men det är inte korrekt. Begreppen har olika betydelser:

• Marxismen är en metod för socioekonomisk analys som använder en materialistisk tolkning av den historiska utvecklingen, mer känd som historisk materialism.
• Socialism är ett sätt att organisera ett samhälle där produktionsmedlen ägs och kontrolleras av arbetarklassen i stället för av kapitalisterna.
• Kommunismen är det teoretiska klasslösa, statslösa samhälle som Marx föreslog skulle uppstå efter kapitalismens undergång.

Relaterade sidor

• Karl Marx
• Friedrich Engels
• Det kommunistiska manifestet, av Marx och Engels
• Socialism
• Kommunism
• Marxistisk ekonomi
• Sekulär religion

Läsning

• Callinicos, Alex (2010) [1983]. Karl Marx' revolutionära idéer. Bloomsbury, London: Bookmarks. ISBN 978-1-905192-68-7.
• Lenin, Vladimir (1967) [1913]. Karl Marx: en kort biografisk skiss med en redogörelse för marxismen. Peking: Foreign Languages Press: Peking. Hämtad 2014-06-17.
• Marx, Karl (1849). Lönearbete och kapital. Tyskland: Neue Rheinische Zeitung. Hämtad 2014-06-17.
• Avineri, Shlomo (1968). Karl Marx' sociala och politiska tänkande. Cambridge University Press.
• Kołakowski, Leszek (1976). Marxismens huvudströmningar. Oxford University Press.
• Parkes, Henry Bamford (1939). Marxism: En obduktion. Boston: Houghton Mifflin.
• Prychitko, David L. (2008). "Marxism". I David R. Henderson (red.). Concise Encyclopedia of Economics (2nd ed.). Library of Economics and Liberty.
• McLellan, David (2007). Marxismen efter Marx. Basingstoke: Palgrave Macmillan.

Hänvisningar