Immunitet (biologi)
Immunitet är kroppens förmåga att försvara sig mot "främmande kroppar". Detta innebär att avvisa infektioner, rensa upp damm som kommer in i lungorna och döda cancerceller. Vaccination bygger på det naturliga immunsystemet för att göra en person motståndskraftig mot vissa sjukdomar.
Det finns två typer av immunitet. Medfödd immunitet skyddar värden mot infektioner, men har inget "minne" och ger därför ingen långsiktig immunitet.
Den andra typen är den adaptiva immuniteten, som har ett slags "minne". Den ger ett långsiktigt skydd mot specifika patogener.
Alla djur, växter och svampar har en viss medfödd immunitet. ryggradsdjur har också en adaptiv immunitet.
Man kan bli immuniserad mot vissa sjukdomar genom att vaccinera sig (injektion av ett dött eller försvagat virus eller en bakterie som orsakar sjukdomen). På så sätt lär sig kroppen hur viruset/bakterien skadar kroppen och reagerar snabbare för att bekämpa viruset/bakterien när den kommer i kontakt med viruset/bakterien igen. När kroppen har försvarat sig mot viruset/bakterien kommer den att fånga upp de vissa virusen/bakterierna i ett "nät" så att när viruset/bakterien kommer tillbaka blir det lättare att fånga upp även dessa virus/bakterier.
Immunologins historia
Immunologi är en vetenskap som undersöker immunsystemets struktur och funktion. Den har sitt ursprung i medicin och tidiga studier av orsakerna till immunitet mot sjukdomar.
Det tidigaste kända omnämnandet av immunitet var under pesten i Aten 430 f.Kr. Thukydides noterade att människor som hade återhämtat sig från en tidigare sjukdomsattack kunde vårda de sjuka utan att smittas av sjukdomen en andra gång.
På 1700-talet gjorde Pierre-Louis de Maupertuis experiment med skorpiongift och observerade att vissa hundar och möss var immuna mot giftet.
Denna och andra observationer av förvärvad immunitet utnyttjades senare av Louis Pasteur i hans utveckling av vaccinering och hans föreslagna bakterieteori omsjukdomar. Pasteurs teori stod i direkt motsättning till samtida sjukdomsteorier, som t.ex. miasmateorin.
Det dröjde till Robert Kochs bevis från 1891, för vilka han fick Nobelpriset 1905, innan mikroorganismerna bekräftades som orsak till infektionssjukdomar. Virusen bekräftades som patogener för människor 1901, då Walter Reed upptäckte gula febern-viruset.
Immunologin gjorde stora framsteg mot slutet av 1800-talet genom en snabb utveckling av studiet av humoral immunitet (antikroppar) och cellulär immunitet (T-celler och dendritiska celler).
Särskilt viktigt var Paul Ehrlichs arbete, som föreslog teorin om sidokedjor för att förklara specificiteten hos antigen-antikroppsreaktionen. Hans bidrag till förståelsen av humoral immunitet erkändes genom att han tilldelades Nobelpriset 1908, som även tilldelades grundaren av cellulär immunologi, Elie Mechnikov.
Frågor och svar
F: Vad är immunitet?
S: Immunitet är kroppens förmåga att skydda sig mot främmande kroppar, t.ex. infektioner, damm och cancerceller.
F: Vilka är de två typerna av immunitet?
S: De två typerna av immunitet är medfödd immunitet och adaptiv immunitet.
F: Vad gör medfödd immunitet?
S: Medfödd immunitet skyddar värden mot infektioner men har inget minne, så den ger inte långvarig immunitet.
F: Vad gör adaptiv immunitet?
S: Adaptiv immunitet har ett slags minne, så den ger ett långsiktigt skydd mot specifika patogener.
F: Kan alla djur, växter och svampar ha medfödd immunitet?
S: Ja, alla djur, växter och svampar har en viss medfödd immunitet.
F: Vad gör en vaccination?
S: Vid en vaccination injiceras ett dött eller försvagat virus eller en bakterie som orsakar sjukdomen, vilket gör att kroppen lär sig hur viruset/bakterien skadar kroppen och reagerar snabbare för att bekämpa det när den kommer i kontakt med viruset/bakterien igen.
F: Hur fångar kroppen upp vissa virus/bakterier?
S: När kroppen har försvarat sig mot ett virus/bakterie kommer den att fånga vissa virus/bakterier i ett "nät" så att det blir lättare att fånga även dessa virus/bakterier när viruset/bakterien kommer tillbaka.
