Vad är omöjliga objekt? Förklaring, exempel och optiska illusioner

Upptäck vad omöjliga objekt är — förklaring, tydliga exempel och fascinerande optiska illusioner som lurar hjärnan. Perfekt för konst, psykologi och matematik.

Författare: Leandro Alegsa

Ett omöjligt föremål är en slags optisk illusion. Omöjliga objekt är också kända som obestridliga figurer. I denna typ av illusion tittar en person på en tvådimensionell bild. Hjärnans syncentrum gör mycket av sitt arbete omedvetet och automatiskt. Det tolkar figuren som ett tredimensionellt objekt, även när den visuella informationen i bilden inte kan representera något möjligt i verklig rumslighet.

Betraktaren vet vanligtvis att ett sådant objekt är omöjligt strax efter att ha sett figuren. Intrycket av en 3D-figur kan dock kvarstå även om betraktaren vet att den är omöjlig i verkligheten. Vissa av dessa figurer är mer subtila. I dessa fall är det inte uppenbart att de är omöjliga direkt. Betraktaren måste noggrant titta på objektets geometri för att upptäcka att det verkligen är omöjligt.

Omöjliga objekt är intressanta för psykologer, matematiker och konstnärer. De används både för att studera hur syn och perception fungerar och som estetiska grepp i konst och design.

Exempel på vanliga omöjliga objekt

  • Penrose-triangeln (Penrose triangle) – en triangel som vid första anblick verkar vara en fast, sammanhängande 3D-kropp men som i verkligheten inte kan existera eftersom dess hörn förutsätter oförenliga rumsrelationer.
  • Penrose-trappan – en trappa som vid en cirkulär promenad verkar gå upp eller ner i en evig loop (också kallad Penrose-staircase).
  • Blivet (även kallad devil's tuning fork) – ett objekt med tre skenbart cylindriska pinnar som övergår i två platta skaft, vilket skapar en paradoxal övergång mellan dimensioner.
  • Subtila varianter där enda tecknet på omöjlighet är en liten avvikelse i vinklar eller överlappningar som bryter den geometriska konsistensen.

Hur uppstår illusionen?

Illusionen bygger på att hjärnan tolkar 2D-information utifrån antaganden om hur tredimensionella objekt brukar se ut. Några viktiga mekanismer är:

  • Gestaltprinciper: hjärnan söker efter helheter, kontinuitet och enkla former och fyller i saknad information utifrån tidigare erfarenheter.
  • Djup- och perspektivledtrådar: skuggning, linjer och vinklar tolkas som signaler om djup och avstånd; när dessa signaler är inkonsekventa uppstår en paradox.
  • Automatisk tolkning: synsystemet prioriterar snabba tolkningar som oftast är korrekta i verkligheten, vilket gör att inkonsekvenser först märks senare eller kräver detaljgranskning.

Historia och konstnärliga användningar

Begreppet moderna omöjliga figurer populariserades på 1950-talet av Lionel och Roger Penrose, och konstnären M.C. Escher använde liknande motiv i många av sina litografier och etsningar, där han lekte med oändliga trappor och paradoxala rum. Konstnärer fortsätter att använda omöjliga objekt för att skapa fascinerande och tankeväckande bilder som utmanar betraktarens uppfattning.

Varför intresserar de forskare?

För psykologer och neuroforskare är omöjliga objekt ett verktyg för att studera visuell perception, uppmärksamhet och hur hjärnan löser konkordanser mellan lokala detaljer och global form. För matematiker och teoretiker kan strukturer och representationer av omöjliga figurer ge insikter i topologi och grafteori. För konstnärer är de ett visuellt språk för att skapa överraskning, mystik eller humor.

Hur man upptäcker att en figur är omöjlig

  • Titta efter ologiska övergångar där linjer möts: om samma kant antyds ha olika djup i olika delar av bilden är det ett tecken på omöjlighet.
  • Följ runda banor: om en stig eller trappa leder "upp" men ändå återvänder till utgångspunkten kan det vara en Penrose-liknande konstruktion.
  • Zooma ut och in: ibland syns kontradiktioner bättre i detalj (när du zoomar in) och ibland i kontext (när du zoomar ut).

Tillämpningar och modern användning

Utöver konst och perceptionsexperiment dyker omöjliga objekt upp i grafik, reklam och arkitektur (som visuella trick eller illusioner i installationer). Inom datorseende och robotik används kunskap om perceptuella fel för att göra algoritmer mer robusta mot vilseledande visuella signaler.

Sammanfattningsvis är omöjliga objekt både ett underhållande konstnärligt grepp och ett kraftfullt verktyg för att förstå hur mänsklig perception organiserar och tolkar visuell information. Genom att studera dessa figurer får vi insikt i de grundläggande principer som styr hur vi ser och förstår världen omkring oss.

Två berömda obestämbara figurer, Penrose-triangeln och djävulens stämgaffelZoom
Två berömda obestämbara figurer, Penrose-triangeln och djävulens stämgaffel

Sett från en viss vinkel tycks kuben trotsa geometrins lagar.Zoom
Sett från en viss vinkel tycks kuben trotsa geometrins lagar.

Historia

Den svenske konstnären Oscar Reutersvärd var den första som ritade många omöjliga föremål. Han har kallats "de omöjliga figurernas fader". År 1934 ritade han Penrose-triangeln, några år före Penroses. På det sätt som Reutersvärd ritade den är triangelns sidor uppdelade i kuber.

1956 skickade den brittiske psykiatern Lionel Penrose och hans son, matematikern Roger Penrose, en kort artikel till British Journal of Psychology med titeln Impossible objects: a special type of visual illusion. Den illustrerades med Penrose triangel och Penrose trappor. Artikeln refererade till Escher, vars arbete hade väckt deras intresse för ämnet, men inte till Reutersvärd, som de inte kände till. Artikeln publicerades först 1958.

Från 1930-talet och framåt producerade den nederländska konstnären M.C. Escher många teckningar med paradoxala perspektiv. År 1957 gjorde han sin första teckning med ett verkligt omöjligt objekt: Cube with Magic Ribbons. Han gjorde många andra teckningar med omöjliga objekt, ibland med hela teckningen som en obestämbar figur. Hans verk gjorde mycket för att uppmärksamma allmänheten på omöjliga objekt. Några av tidens konstnärer experimenterade också med omöjliga figurer, till exempel Jos de Mey, Shigeo Fukuda, Sandro del Prete, István Orosz (Utisz), Guido Moretti, Tamás F. Farkas och Mathieu Hamaekers.

I skönlitteratur

  • I Star Trek: The Next Generation-avsnittet "I, Borg" gjordes en plan för att förstöra hela rasen av Borg - illvilliga cybernetiska utomjordingar vars sinnen var sammankopplade - genom att visa en av Borgarna en bild av ett mycket komplext omöjligt objekt. Denna bild skulle sändas tillbaka till Borgkullen och överbelasta dess medvetande i allt större försök att förstå bilden. Denna plan avfärdades som ett folkmord, så dess potentiella resultat blev aldrig sedda.
  • I datorspelet Diablo II var regionen "Arcane Sanctuary" baserad på omöjliga teckningar.
  • Alan Moores miniserie 1963 handlar om en karaktär som kallas Hypernaut och som bor i en rymdstation formad som ett omöjligt föremål.
  • I videospelet Eternal Darkness: Sanity's Requiem är Xel'lotaths Essence, Xel'lotaths Sigil, en omöjlig artefakt som liknar en förvrängd ängel.
  • I The Simpsons avsnitt "Treehouse of Horror VIII" kan man se en blivet (eller djävulens stämgaffel) på professor Frinks loppmarknad. I The Simpsons Movie faller Homer ner flera kilometer av det omöjligt oändliga House of Stairs när han får en uppenbarelse.
  • Videospelet Echochrome för PSP och PS3 innehåller en skyltdocka som måste ta sig igenom en rad omöjliga objekt.
  • Scenografin för kulmen i trollkungens slott i fantasifilmen Labyrint från 1986, regisserad av Jim Henson, är baserad på M.C. Eschers "Relativitet" och innehåller omöjliga trappor och perspektiv.
  • I Pokemon Platinum finns det ett område fullt av sådana omöjligheter.

Relaterade sidor

Frågor och svar

F: Vad är ett omöjligt objekt?


S: Ett omöjligt objekt är en typ av optisk illusion där en person tittar på en tvådimensionell bild och tolkar den som ett tredimensionellt objekt, trots att det är omöjligt i verkligheten.

F: Vad finns det för andra namn på omöjliga objekt?


S: Omöjliga objekt är också kända som obestämbara figurer.

F: Hur tolkar hjärnan omöjliga objekt?


S: Hjärnans syncentrum gör mycket av sitt arbete undermedvetet och automatiskt genom att tolka figuren som ett tredimensionellt objekt.

F: Vad händer när en betraktare tittar på ett omöjligt objekt?


S: Betraktaren vet vanligtvis att ett sådant objekt är omöjligt strax efter att ha tittat på figuren. Intrycket av en 3D-figur kan dock kvarstå även om betraktaren vet att det är omöjligt i verkligheten.

F: Är alla omöjliga objekt omedelbart uppenbara?


S: Nej, vissa omöjliga föremål är mer subtila och det är inte uppenbart att de är omöjliga direkt. Betraktaren måste titta noga på objektets geometri för att upptäcka att det verkligen är omöjligt.

F: Vem är intresserad av omöjliga objekt?


S: Omöjliga objekt är av intresse för psykologer, matematiker och konstnärer.

F: Vad är betydelsen av omöjliga objekt?


S: Studiet av omöjliga objekt kan hjälpa oss att förstå hur vår hjärna bearbetar visuell information, och det kan inspirera till konstnärliga skapelser och matematiska upptäckter.


Sök
AlegsaOnline.com - 2020 / 2025 - License CC3