Italiensk renässanskonst är en stil av måleri och skulptur som började i slutet av 1200-talet med målaren Giotto och skulptören Nicola Pisano. Renässansens sätt att måla och skulptera blev inte den vanliga stilen förrän cirka 100 år senare. Från 1400 till omkring 1600 använde och utvecklade många konstnärer i Italien stilen. Leonardo da Vinci är ett mycket känt exempel på en konstnär i denna stil.

Staden Florens är födelseplatsen för renässansen och i synnerhet för renässanskonsten.

Det italienska renässansmåleriet kan delas in i fyra perioder:

  • Protorenaissance, 1300-1400.
  • Tidig renässans, 1400-1475.
  • Högrenässans, 1475-1525.
  • Manérism, 1525-1600.

Protorenaissance börjar med målaren Giottos verk och omfattar även Taddeo Gaddi, Orcagna och Altichiero samt skulptören Nicola Pisano. Den tidiga renässansen var tiden för målarna Masaccio, Fra Angelico, Uccello, Piero della Francesca och Verrocchio samt skulptörerna Ghiberti och Donatello. Högrenässansen var tiden för Leonardo da Vinci, Rafael och Tizian samt Michelangelo som var berömd som skulptör och målare. Manérismen var Andrea del Sartos, Pontormos och Tintorettos tid och skulptörerna Giambologna och Cellini.