Jakob den rättfärdige

Jakob kallades "den rättfärdige" på grund av sin asketiska verksamhet, som innebar att han avlade nasiriska löften. Namnet bidrar också till att skilja honom från andra viktiga personer i den tidiga kristendomen, som Jakob, Sebedaios son.

Han kallas ibland "Jakob Adelphotheos" (bokstavligen "Jakob Guds bror" - grekiska : Iάκωβος ο Αδελφόθεος ), baserat på beskrivningar i Nya testamentet. Jakobs namn var viktigt i Jesu släktforskning eftersom han alltid förekommer först när någon räknar upp Jesu bröder och systrar, detta innebär att Jakob var Jesu äldsta bror.

De kanoniska skrifterna i Nya testamentet, liksom andra skriftliga källor från den tidiga kyrkan, ger en viss inblick i Jakobs liv och hans roll i den tidiga kyrkan. Synoptikerna nämner hans namn, men inget annat om honom, medan Johannesevangeliet och de första kapitlen i Apostlagärningarna inte ens nämner Jakob.

Apostlagärningarna visar i senare kapitel att Jakob var en viktig person i den kristna gemenskapen i Jerusalem. När Petrus, som på ett mirakulöst sätt har lyckats fly från fängelset, måste fly från Jerusalem, ber han att Jakob ska informeras (12:17). När de kristna i Antiokia är bekymrade över huruvida kristna hedningar måste vara omskurna för att bli frälsta, och de skickar Paulus och Barnabas för att rådgöra med församlingen i Jerusalem där, spelade Jakob en framträdande roll i formuleringen av rådets beslut (15:13ff). Efter att Petrus och Paulus har lagt fram sina argument är det Jakob som slutligen avger det han kallar sin "dom" - den ursprungliga betydelsen ligger nära "min dom" - och efteråt accepterar alla den. Jakob visas med andra ord som ansvarig för gruppen i Jerusalem, vilket står i strid med senare påståenden om Petrus' företräde där. Och när Paulus anländer till Jerusalem för att överlämna de pengar som han samlat in till de troende där, är det till Jakob som han talar, och som insisterar på att Paulus rituellt ska rena sig i Herodes' tempel för att bevisa sin tro och förneka ryktena om att han lärde ut uppror mot Toran (21:18ff) (en anklagelse om antinomianism).

Paulus beskriver vidare Jakob som en av de personer som den uppståndne Kristus visade sig för (1 Kor 15:3-8) och senare i 1 Kor 15:3-8 nämner han Jakob på ett sätt som tyder på att Jakob har varit gift (9:I Galaterbrevet nämner Paulus Jakob tillsammans med Kefas (mer känd som Petrus) och Johannes som kyrkans tre "pelare" och som kommer att tjäna de "omskurna" (i allmänhet judar och judiska proselyter) i Jerusalem, medan Paulus och hans medarbetare kommer att tjäna de "oomskurna" (i allmänhet hedningar). (2:9, 2:12). Dessa termer (omskurna/omskurna) tolkas vanligen som att de betyder judar och greker, som var dominerande, men det är en alltför stor förenkling eftersom det i Iudaea-provinsen på första århundradet också fanns en del judar som inte längre var omskurna och en del greker (kallade proselyter eller judaister) och andra som egyptier, etiopier och araber som var omskurna.