Lepidosauromorfer – definition och fakta om ödlor, ormar och tuatara

Upptäck Lepidosauromorfer: definition, evolution och fascinerande fakta om ödlor, ormar, tuatara och deras fossila släktingar. Lär dig skillnader och nyckel-egenskaper snabbt.

Lepidosauromorferna är en stor grupp reptiler. Gruppen omfattar de diapsida reptiler som står närmare ödlor än archosaurier (krokodiler, fåglar och deras släktingar).

Den enda nu levande undergruppen är Lepidosauria, som i sin tur omfattar dagens ormar, ödlor (inklusive masködlor och ödleliknande former) och tuatara. Inom Lepidosauria delas de levande arterna huvudsakligen mellan Squamata (ödlor, ormar och amphisbaenider) och Rhynchocephalia, där tuataran är den enda kvarlevande representanten.

En av de mest kända fossila grupperna inom lepidosauromorferna är Sauropterygia, som bland annat inkluderar plesiosaurierna — marina reptiler som var vanliga i haven under större delen av mesozoikum.

Kännetecken

• Som diapsida har lepidosauromorferna ursprungligen två tinningöppningar i skallen, ett drag som delas med andra stora reptilgrupper.
• Många lepidosaurier (särskilt inom Squamata) har tätt liggande hornfjäll och kan ömsa huden. Svansautotomi — att kunna kasta av sig svansen för att undkomma rovdjur — förekommer hos många ödlor.
• Squamata skiljer sig genom hanliga reproduktionsorgan kallade hemipenes (tvådelade könsorgan), vilket är karakteristiskt för gruppen.
• Alla lepidosauromorfer är växelvarma (ektoterma) och visar stor variation i kroppsform, storlek och levnadssätt — från marklevande små ödlor till helt marina former bland de utdöda grupperna.

Evolution och fossil

Lepidosauromorfernas ursprung ligger långt tillbaka i jordens medelålder, med fossila förekomster som visar att gruppen hade börjat diversifiera under perm/tidigt trias och fick sin största utbredning under mesozoikum. Förutom de levande lepidosaurerna finns flera viktiga utdöda linjer, såsom olika marina former (t.ex. plesiosaurier) och stora marklevande rovdjur (t.ex. mosasaurier inom Squamata).

Ekologi och beteende

• Levnadssätten varierar: marklevande, klättrande, grävande och specialiserade marina former har förekommit.
• Föda varierar från insekter och små ryggradsdjur till stora byten för vissa marina rovdjur.
• Reproduktionsstrategier inkluderar både äggläggning (ovipari) och levandefödsel (vivipari) beroende på art och livsmiljö. Tuataran lägger ägg och har långsam reproduktion med lång inkubationstid.

Bevarande

Många levande lepidosaurier hotas av habitatförlust, klimatförändringar, predation och konkurrens från invasiva arter samt illegal handel med exotiska djur. Ett exempel är tuataran, som är hotad och kräver aktivt bevarandearbete, bland annat i form av predatorbekämpning och skyddade populationer i Nya Zeeland.

Sammanfattning

Lepidosauromorferna utgör en mångfacetterad och länge existerande grupp reptiler som inkluderar dagens ödlor, ormar och tuatara samt flera betydande utdöda grupper, inte minst marina plesiosaurier. Gruppen kännetecknas av diapsid skalletyp, anpassningar som fjäll och svansautotomi hos många arter och en rik evolutionär historia som format både landlevande och marina ekosystem.

Sök med bokstav