Gabriel Fauré

Hans liv

Fauré kom från södra Frankrike. Han föddes in i en stor familj och fick bo hos en fosterbarnmorska i fyra år. När han var ganska liten spelade han ofta harmonium i det lilla kapellet som var knutet till den skola där hans far var rektor. En blind kvinna hörde honom och sa till hans far att han borde skicka honom till en bra musikskola. Hans far ville först inte göra det, men när pojken var nio år skickades han till École Niedermeyer i Paris för att studera. Detta var en skola som utbildade unga människor till kyrkoorganister och körledare. Han tillbringade elva år där och fick en bra musikalisk utbildning. En av hans lärare var den store kompositören Camille Saint-Saëns.

Till en början hade han flera jobb i kyrkor, där han spelade och ackompanjerade körer. Under det fransk-preussiska kriget tjänstgjorde Faure i armén och undervisade en del. När han återvände till Paris i oktober 1871 fick han jobbet som körackompanjatör i en stor kyrka i Paris som hette Saint-Sulpice. Han träffade ofta Saint-Saëns och hans vänner, bland annat kompositörerna Lalo, Duparc, d'Indy och Chabrier. Flera av dessa musiker, däribland Fauré själv, bildade 1871 ett musiksällskap kallat Société Nationale de Musique.

År 1874 drog sig Saint-Saëns tillbaka från kyrkan Madeleine och Fauré blev körledare. Samma år förlovade han sig med Marianne Viardot, dotter till sångerskan Pauline, men sedan bröt Marianne förlovningen. Han reste till Weimar för att höra Richard Wagners Der Ring des Nibelungen. Fauré gillade Wagners musik men den påverkade honom inte.

År 1883 gifte sig Fauré med Marie Fremiet. De fick två söner. Han var tvungen att lägga ner mycket tid på att tjäna pengar genom att undervisa för att försörja sin familj och därför hade han inte mycket tid att komponera, utom under sommaren. Hans förläggare betalade honom inte mycket pengar för sina kompositioner.

År 1892 blev han inspektör för musikkonservatorierna i de franska provinserna, vilket innebar att han inte längre behövde undervisa amatörelever. År 1896 blev han slutligen chefsorganist vid Église de la Madeleine. Han blev också professor i komposition vid konservatoriet i Paris. Här undervisade han flera elever som blev viktiga franska kompositörer, bland annat Maurice Ravel, Nadia Boulanger och Charles Koechlin. År 1905 blev han direktör för konservatoriet.

När han blev äldre blev han döv. Höga och låga toner lät förvirrade för honom. Han drog sig tillbaka från konservatoriet 1920 vid 75 års ålder. Samma år fick han ta emot storkorset av honnörslegionen. Det var ovanligt för en musiker att få en så hög utmärkelse. Hans hälsa blev dålig, delvis på grund av att han rökte mycket. Han dog i Paris av lunginflammation 1924 och fick en statsbegravning. .

Porträtt i olja av Gabriel Fauré av John Singer Sargent, omkring 1889 (Musikmuseet i Paris)

Hans musik

Gabriel Fauré är den störste kompositören av fransk konstsång, eller mélodie. Han lärde sig mycket på École Niedermeyer om hur man skriver vackra, flytande harmonier. Han studerade också de kyrkliga modusen. Detta kan höras i mycket av hans musik. Han skrev flera sångcykler (grupper av sånger), bland annat en som heter La Bonne Chanson. Faurés pianoverk är mestadels korta verk som barcaroller, nocturnes och impromptus. De är ofta fulla av arpeggierade figurer där melodin går från den ena handen till den andra. Bland hans kammarverk finns pianokvartetter och kvintetter, en stråkkvartett, en pianotrio, två sonater för violin och piano och två för cello och piano. Särskilt känd är hans Élégie för cello och piano. Han visade aldrig något stort intresse för att skriva för orkester. Hans orkesterverk består mestadels av scenmusik. Hans Requiem är populärt både bland amatörkörer och professionella körer.