Artikel VI i USA:s konstitution: högsta lag, skulder och trohetsed

Alla skulder och förpliktelser som ingåtts före antagandet av denna författning ska vara lika giltiga mot Förenta staterna under denna författning som under förbundet.

Denna konstitution, och de lagar i Förenta staterna som ska stiftas i enlighet med den, och alla fördrag som ingås eller ska ingås under Förenta staternas auktoritet, ska vara landets högsta lag, och domarna i varje stat ska vara bundna av den, oavsett vad som sägs i konstitutionen eller lagarna i någon stat om det motsatta.

De senatorer och representanter som nämnts ovan, och ledamöterna i de olika delstaternas lagstiftande församlingar, och alla verkställande och dömande tjänstemän, både i Förenta staterna och i de olika delstaterna, ska vara bundna av en ed eller en försäkran att stödja denna konstitution; men inget religiöst prov ska någonsin krävas som ett kvalifikationskrav för att få något ämbete eller offentligt förtroende i Förenta staterna.

Innan USA:s konstitution skrevs hade USA en annan konstitution som kallades för "Articles of Confederation". Artiklarna gjorde delstaterna till en konfederation.

I den första delen av artikel sex står det att Förenta staterna fortfarande kommer att betala alla sina skulder från tiden innan konstitutionen skrevs. Artikeln säger att "dessa skulder är lika giltiga mot Förenta staterna under denna konstitution som de var under konfederationen [som styrdes av konfederationsartiklarna]".

Den andra klausulen i artikel sex kallas ofta för "överhöghetsklausulen". Den säger att dessa saker är de "högsta" lagarna i Förenta staterna - de mest kraftfulla och viktigaste lagarna i landet:

• Konstitutionen
• Lagar som stiftas av Förenta staternas regering
• Fördrag som ingås av Förenta staternas regering

Eftersom dessa lagar är högsta prioritet:

• De statliga domstolarna måste följa dem.
• Staternas konstitutioner är inte lika kraftfulla som Förenta staternas konstitution.
• Om det råder oenighet mellan en federal lag och en delstatlig lag är den federala lagen viktigare. Den federala lagen måste användas.
• Även Förenta staternas president måste följa konstitutionen.

En del av konstitutionen som kallas Bill of Rights ger till exempel människor rätt till religionsfrihet. Eftersom konstitutionen är landets högsta lag:

• Ingen statlig domstol kan besluta att en person inte får utöva sin religion.
• Ingen statsförfattning kan säga att vissa religioner är olagliga i den staten.
• Ingen stat kan stifta en lag som säger att människor bara får utöva vissa religioner.
• Till och med presidenten kan inte vägra att anställa personer för sin regering för att de inte praktiserar hans religion.

Senare i historien

Några av Högsta domstolens beslut har bidragit till att klargöra Supremacy Clause.

Det första viktiga fallet var Marbury mot Madison (1803). I detta fall beslutade Högsta domstolen att den hade befogenhet att granska delstatliga domstolars beslut om besluten inte verkade följa den högsta lagen. Denna befogenhet kallas rättslig prövning.

I Martin v. Hunter's Lessee (1816) beslutade USA:s högsta domstol att den var mer kraftfull än delstaternas högsta domstolar. I fallet sade Virginias högsta domstol att ett beslut av USA:s högsta domstol var författningsstridigt och sa till alla delstatsdomstolar i Virginia att de inte skulle lyda det. USA:s högsta domstol beslutade att den hade sista ordet i juridiska frågor som hade att göra med federala lagar - inte delstatens domstolar. Om en delstatsdomstol och Förenta staternas högsta domstol inte är överens är det högsta domstolen som är landets högsta lag.

Tre år senare, i McCulloch v. Maryland (1819), slog USA:s högsta domstol fast att delstaterna inte kan kontrollera federala institutioner. Delstaten Maryland hade försökt beskatta en federal bank. Högsta domstolen slog fast att delstaterna inte kan beskatta statlig egendom. Detta var ytterligare ett exempel på ett fall där USA:s högsta domstol beslutade att "landets högsta lagar" var mer kraftfulla än delstaternas lagar eller domstolsbeslut.

År 1824 avgjorde Högsta domstolen Gibbons mot Ogden (1824). Staten New York hade gett Aaron Ogden monopol på ångbåtsverksamheten i Hudsonfloden. Thomas Gibbons fick dock samma makt genom ett tillstånd från den federala regeringen. Högsta domstolen beslutade att det federala tillståndet var mer kraftfullt än det statliga monopolet. Högsta domstolens domare John Marshall skrev:

[Konstitutionen är den högsta lagen. Den lämpliga tillämpningen av den del av klausulen som [ger] samma överhöghet [till] lagar och fördrag är att [se till] att delstaternas lagstiftande församlingar ... inte [överskrider] sina befogenheter, [eller] stör eller strider mot kongressens lagar, ... eller något fördrag som ingåtts under Förenta staternas auktoritet. I varje sådant fall är kongressens lag eller fördraget överordnat, och delstatens lag ... måste ge efter för den.

I Reid v. Covert (1957) slog USA:s högsta domstol fast att ingen gren av USA:s regering kan få extra befogenheter genom ett fördrag, om dessa befogenheter inte har getts i konstitutionen. Detta fall visade att konstitutionen till och med kan begränsa fördragens makt och att den verkligen är landets högsta lag.

Den sista delen av artikel sex kallas ibland "klausulen om förbud mot religiösa prov".

Denna klausul säger att människor måste svära att de stöder konstitutionen om de är det:

• Ledamöter i Förenta staternas kongress
• Ledamöter i delstaternas lagstiftande församlingar
• Presidenten, vicepresidenten och de personer som arbetar för dem
• Domare

Kongressen får bestämma de exakta orden i denna ed om att stödja konstitutionen. I denna ed kan de dock inte kräva ett "religiöst test". Det innebär att de inte kan få en person att svära att han eller hon följer en viss religion.

Enligt denna klausul kan kongressen inkludera orden "så hjälpe mig Gud" i eden. Man kan dock inte kräva att en person ska säga dessa ord. Man kan inte kräva att en person svär eller säger något om religion för att arbeta för Förenta staternas regering.

Senare i historien

Under 1960 års presidentvalskampanj kandiderade John F. Kennedy till presidentposten. Om han blev vald skulle han bli den första katolska presidenten någonsin. Många var osäkra på om amerikanerna skulle välja en katolik till president. Detta väckte frågan om amerikanerna - inte deras regering - krävde ett "religiöst test" för sin president. Skulle de kräva att en president skulle vara protestant för att bli vald?

Den 12 september 1960 tog Kennedy upp denna fråga direkt i sitt tal till Greater Houston Ministerial Association:

Jag [ser] inte positivt på dem som vill arbeta för att [bryta mot] artikel VI i konstitutionen genom att kräva ett religiöst test, ens [indirekt].

[I motsats till vad tidningarna brukar säga är jag inte den katolska presidentkandidaten. Jag är det demokratiska partiets presidentkandidat som råkar vara katolik. Jag talar inte för min kyrka i offentliga frågor, och kyrkan talar inte för mig. Vilka frågor som än kommer att läggas fram för mig som president, om jag skulle bli vald ... kommer jag att fatta mitt beslut [baserat på] vad mitt samvete säger mig vara i det nationella [bästa] intresset, och utan hänsyn till yttre religiösa påtryckningar eller [order]. Och ingen makt eller hot om straff skulle kunna få mig att fatta ett annat beslut.

... Jag har inte för avsikt att be om ursäkt för dessa åsikter till mina kritiker av vare sig katolsk eller protestantisk tro, och jag tänker inte heller [planera] att [förkasta] vare sig mina åsikter eller min kyrka för att vinna detta val.

[I]om detta val avgörs på grundval av att 40 miljoner amerikaner förlorade sin chans att bli president den dag de döptes, då är det hela nationen som kommer att vara förlorare, i katolikers och icke-katolikers ögon runt om i världen, i historiens ögon och i vårt eget folks ögon.

Kennedy vann valet.

• Separation av kyrka och stat
• Domstolsprövning