Noas ark nämns i Första Moseboken (kapitel 6–9) i Bibeln. Där berättas att Gud bad Noa bygga ett stort skepp för att rädda sig själv, sin familj och ett urval av djur från en katastrofal översvämning som skulle dränka världen. Texten säger att arken vilade på "Ararats berg" och att detta identifieras med berget Ararat i nuvarande Turkiet (egentligen ett område som i äldre källor kallas Urartu).

Familjens sammansättning och senare traditioner

Bibeltexten nämner att Noas familj bestod av hans hustru och hans tre söner: Sem, Ham och Jafet. Kanaan (Canaan) är enligt berättelsen inte Noas son utan Ham:s son och därmed Noas barnbarn. Namn på Noas hustru nämns inte i den bibliska texten, men i vissa judiska och kristna traditioner och senare legender kallas hon ibland Naamah eller Naama. Dessa tillägg är senare tolkningar och återfinns inte explicit i den bibliska huvudtexten.

Dimensionerna enligt texten

I 1 Mosebok 6:14 anges arken vara "300 gånger 50 gånger 30 alnar". Hur detta översätts till meter beror på vilken alns (cubit) längd man använder. Två vanliga uppskattningar är:

  • Med en kortare aln på cirka 45,7 cm (ca 18 tum): cirka 137 × 22,9 × 13,7 meter.
  • Med en längre "kunglig" aln på cirka 52,4 cm (ca 20,6 tum): cirka 155,45 × 25,91 × 15,54 meter — den siffra som ofta förekommer i populära jämförelser.

Det innebär att arken, beroende på vilken aln man väljer, skulle ha varit i samma storleksordning som stora moderna passagerarfartyg. Volym- och viktuppskattningar varierar kraftigt med antaganden om konstruktion och inredning; vissa jämförelser säger att den teoretiska volymen skulle vara i samma storleksordning som stora tidiga 1900‑talsfartyg, men sådana siffror är mycket osäkra och spekulativa.

Sökandet efter arken och påståenden om fynd

Under de senaste två århundradena har många expeditioner och privatpersoner letat efter Noas ark på och runt berget Ararat. Ett antal formationer och föremål har presenterats som möjliga rester av arken — mest kända är bland annat Durupınar‑formationen vid foten av Ararat och olika fotografier och tolkningar som ibland har cirkulerat i media och på internet.

Flera personer har framfört dramatiska påståenden om att ha funnit arken, men dessa har inte kunnat verifieras av oberoende vetenskapliga undersökningar enligt vedertagna arkeologiska och geologiska metoder. Många av de påstådda fynden har förklarats som naturliga geologiska formationer, mänskliga strukturer av senare datum eller som resultat av feltolkningar av fotografiskt material.

Vetenskaplig och historisk syn

Majoriteten av historiker, arkeologer och geovetenskapsmän ser Noas översvämningsberättelse som en religiös och mytisk tradition med paralleller i äldre mesopotamiska myter, exempelvis eposet om Gilgamesh som innehåller en flodberättelse med liknande drag. Geologiska och klimatologiska studier ger inga stöd för en global översvämning som täckte hela jordens yta under mänsklig tid. Lokala och regionala översvämningar i forntiden är däremot väl dokumenterade och kan ha inspirerat eller förstärkt sådana berättelser.

Kulturell påverkan

Noas ark har haft stort inflytande i konst, litteratur, religion och populärkultur. Berättelsen används ofta i teologi och moralundervisning, men också i politiska och ideologiska sammanhang. Sökandet efter arken engagerar både troende och nyhetsintresserade och fortsätter att vara ett ämne där vetenskapliga och religiösa perspektiv möts och ibland kolliderar.

Sammanfattningsvis: berättelsen om Noas ark är en central och välkänd del av den bibliska traditionen. Texten ger exakta mått i alnar som relativt enkelt kan omräknas till moderna mått (med viss osäkerhet), men det finns i dag inga oberoende, vetenskapligt accepterade bevis för att någon fysisk ark från den bibliska berättelsen finns bevarad på Ararats berg.