Pärlbåtar

Skalet

Nautilus är de enda bläckfiskarna som har ett yttre skal. Detta är ett ursprungligt eller basalt kännetecken. Djuret kan dra sig tillbaka helt och hållet in i sitt skal. Det kan stänga öppningen med en läderartad huva som bildas av två speciellt vikta tentakler. Skalet är hoprullat och kalkhaltigt, med pärlemor som foder. Det är tryckbeständigt, men imploderar på ett djup av ca 800 m. Nautilusskalet består av två lager: det yttre lagret är mattvitt, medan det inre lagret är slående vitt med iriserande skimmer. Den innersta delen av skalet är pärlemorskimrande, blågrått. En osmenapärla är inte en pärla, utan en smyckesprodukt som erhålls från denna del av skalet.

Skalet är invändigt uppdelat i kamrar. Alla väggar mellan kamrarna ("septa") är genomborrade i mitten av en kanal, sifunkel. Genom denna kan djuret ändra lufttrycket i kamrarna. När nautilusen mognar rör sig kroppen framåt och sluter varje kammare i tur och ordning med en ny septum (vägg). Den sista helt öppna kammaren, den största, används som livskammare. Antalet kamrar ökar från cirka fyra vid kläckningstillfället till trettio eller fler hos vuxna individer.

Färgen på skalet gör att djuret inte syns i vattnet. Sett uppifrån är skalet mörkare i färgen och markerat med oregelbundna ränder, vilket gör att det smälter in i det mörka vattnet under ytan. Undersidan är nästan helt vit, vilket gör att djuret inte går att skilja från ljusare vatten nära havsytan. Detta sätt att kamouflera sig kallas motskuggning.

Nautilusskalet är ett av de finaste naturliga exemplen på en logaritmisk spiral.

Nautilusskal: N. macromphalus (vänster), A. scrobiculatus (mitten), N. pompilius (höger)

Naturhistoria

Flytförmåga och rörelse

För att kunna simma drar nautilus vatten in och ut ur livskammaren och använder sig av jetmotorer. När vattnet finns i kammaren tar sifunkeln ut salt ur det och sprider det i blodet. När vattnet pumpas ut anpassar djuret sin flytkraft med den gas som finns i kammaren. Flytförmågan kan kontrolleras genom att gas och vätska pumpas in i eller ut ur kamrarna med hjälp av sifunkeln. Kontrollen av flytkraften på detta sätt begränsar nautiluserna; de kan inte arbeta under extrema tryck.

I det vilda lever nautilus vanligtvis på 300 meters djup och stiger upp till cirka 100 meters djup på natten för att äta, para sig och lägga ägg. Nautilus' skal klarar inte av djup på mer än cirka 800 meter.

Kost och sinnessystem

Nautilus är rovdjur och livnär sig främst på räkor, småfiskar och kräftdjur som fångas av tentaklerna. På grund av den mycket lilla energi som de ägnar åt att simma behöver de dock bara äta en gång i månaden. Till skillnad från andra bläckfiskar har de ingen bra syn; deras ögonstruktur är högt utvecklad men saknar en fast lins. De har en enkel lins med ett "nålhål" genom vilken vatten kan passera. Istället för synen tros djuret använda lukt som det primära sinnesmedlet under födosök, lokalisering eller identifiering av potentiella partner.

Utveckling

Fossilregistren visar att nautiloiderna inte har förändrats mycket (åtminstone inte i sin kroppsform) under de senaste 500 miljoner åren. Nautiloider var mycket vanligare och mer varierade för 200 miljoner år sedan. Många av de tidiga var rakskaliga, som i det utdöda släktet Lituites. De utvecklades under kambriska perioden och blev ett betydande rovdjur i havet under ordovicium. Vissa arter blev över 2,5 meter stora. Den andra underklassen av bläckfiskar, Coleoidea, skilde sig från Nautilidae för länge sedan och nautilus har förblivit relativt oförändrad sedan dess. Utdöda släktingar till Nautilus är bland annat ammoniter, som var mycket viktiga under många miljoner år. Andra grupper var baculiterna och goniatiterna.

Reproduktion och livslängd

Nautilusar är könsdimorfa och förökar sig genom att lägga ägg. Äggen, som sitter fast på stenar i grunt vatten, tar tolv månader att utvecklas innan de kläcks ut och blir cirka 30 mm långa. Honorna leker en gång om året och regenererar sina könskörtlar, vilket gör nautilusar till de enda bläckfiskarna som upprepar sin fortplantning. Livslängden för nautilusar är cirka 20 år, vilket är exceptionellt lång för en bläckfisk.

Distribution

Nautilus finns endast i de tropiska områdena i Indiska oceanen och Stilla havet, från 30° N till 30° S latitud och 90° till 185° V longitud. De lever på de djupa sluttningarna av korallrev.

Nautilusskalet har en framträdande plats i Nya Kaledoniens officiella emblem.


Nautilus tentakler

Relaterade sidor

• Ammonit