Bläckfiskar (Cephalopoda — från grekiska "huvudfot") är en viktig klass av blötdjur. De visar ofta bilateral symmetri, har ett tydligt huvud, ett muskulöst mantelhölje och flera rörliga armar och i många grupper även specialiserade tentakler för att fånga byten. Studiet av bläckfiskar kallas ofta teuthologi; det är en specialgren inom malakologin, vetenskapen om blötdjur.
Klassen Cephalopoda delas in i flera grupper och har två levande underklasser som är viktiga att känna till. I Coleoidea har många arter fått ett reducerat eller helt förlorat yttre skal — hos dessa hittar man bland annat de som vardagligt kallas bläckfiskar, bläckfiskar och bläckfiskar (squid, octopus och cuttlefish i engelska termer). Den andra underklassen, Nautiloidea, har ett tydligt yttre, spiralformat skal; Nautilus är dess enda levande släkte.
Det finns åtminstone 800 kända levande arter av bläckfiskar, och flera betydande utdöda taxa — framför allt Ammoniterna och de utdöda Belemniterna (ordningen Belemnoidea i klassen Coleoidea) — visar hur framgångsrik gruppen varit genom geologisk tid. Bläckfiskar finns i alla världshav och på alla pelagiska nivåer, från kustnära grunda vatten till de djupaste oceanerna. Ingen nu levande art är helt anpassad till sötvatten, men ett fåtal lever i bräckt vatten i flodmynningar och estuarier.
Anatomi och fysiologi: Bläckfiskar har ett kraftigt mantelhölje som omsluter de inre organen och ett rörformat utskjut, sifonen (eller traktus), som används för jetdrift. De flesta har sugkoppar på armarna; hos bläckfiskar i Coleoidea finns ofta en hård, kalkhaltig struktur internt (t.ex. cuttlebone hos bläckfiskar av familjen Sepiidae eller "pen" hos vissa squids). De andas med gälar och har ett relativt avancerat cirkulationssystem med flera hjärtan. Blodet innehåller hemocyanin, vilket ger en blåaktig färg och effektiv syretransport i kalla, syrefattiga vatten. Många arter kan snabbt ändra färg och mönster tack vare chromatoforer, iridoforer och leucoforer, vilket används vid kamouflage, kommunikation och jakt. De har välutvecklade sinnesorgan, särskilt ögon med kamerastruktur som liknar ryggradsdjurens (konvergent evolution).
Beteende och reproduktion: Bläckfiskar är övervägande aktiva rovdjur som fångar fisk, kräftdjur och andra blötdjur. Olika grupper använder antingen alla armar eller kombinationen av armar och långa fångsttentakler för att gripa byten. Många arter visar komplexa beteenden — bland annat kamouflage, lurning, social interaktion och hos vissa arter även verktygsanvändning (särskilt hos vissa arter av Octopoda). Fortplantningen involverar hos hanarna ofta överföring av spermatoforer till honan; hos vissa grupper används en modifierad arm (hektokotylus). Många bläckfiskar är semelpara (de parar sig en gång och dör efter att ha lagt eller ruvar äggen), vilket ger relativt korta livslängder för många arter (från under ett år till ett par år), även om några arter lever längre.
Storlek, ekologisk roll och relation till människan: Bläckfisksorter varierar kraftigt i storlek — från små arter som bara är några centimeter långa till jättesquids (till exempel släktet Architeuthis) som kan nå flera meter i kroppslängd och en total längd inklusive armar på över tio meter. De är viktiga både som predatorer och som föda för många fiskar, marina däggdjur och fåglar. För människor är bläckfiskar viktiga som mat (t.ex. calamari), som biologiska modeller i forskning (neurologi, beteende) och som kulturhistoriska symboler. Vissa bestånd påverkas av fiske och habitatförändringar, varför kunskap om livscykler och ekologi är viktig för hållbar förvaltning.
Sammanfattningsvis är bläckfiskarna en mångsidig och ekologiskt viktig grupp med fascinerande anpassningar — från avancerad kamouflageförmåga och intelligens till specialiserad anatomi för snabb rörelse och effektiv predation — och de fortsätter att vara föremål för intensiv forskning runt om i världen.
