Philidor

Tidiga år

Hans släktnamn hade en gång varit Duncan, tills de kom från Skottland till Bretagne. Danican var då deras släktnamn. Sedan de utnämndes till kung Ludvig XIII:s hov på 1600-talet antog de namnet Philidor som en hyllning till en italiensk hovmusiker som hette Filidori. Den unge Philidor tränades i musik från tidig ålder och lärde sig schack av musiker i pauserna mellan musikaliska nummer. Han visade sig vara lika bra på båda aktiviteterna, även om musiken till en början kom först.

Philidor tog lektioner i schack av den tidens främste franske mästare, du Kermeur, Sire de Légall (känd som Légall). Efter tre år var han på lika villkor. År 1746 befann han sig i Rotterdam utan pengar, efter att en turné hade slutat med att en ung cembalospelerska dog. Han började spela schack för pengar och kom till London 1747 för att spela en match mot den starkaste engelska spelaren, som han slog. Så började hans nya liv. Han spelade schack i London och skrev lätta operapartitur för Comédie-Française i Paris.

Hans liv i schack

Philidor började spela regelbundet omkring 1740 på Café de la Régence i Paris. Där spelade han tillsammans med en vän från New England, Benjamin Franklin.

Vid 21 års ålder träffade Philidor syriern Philip Stamma från Aleppo, som var översättare och schackspelare av rang. Philidor vann med 8½-1⅓. Vid 29 års ålder besegrade han sin handledare Légall i en match. Tyvärr har inga av dessa partier överlevt, även om vi har ett antal partier från hans senare karriär. År 1744, som tonåring, kunde han spela två partier schack samtidigt med ögonbindel, och i Berlin spelade han tre partier utan att se brädet. Han gav dessa uppvisningar många gånger. Detta ansågs vara ett underverk, även om det hade gjorts tidigare, av en italiensk präst, Saccheri. ^p45

Boken

År 1749 publicerade han en bok om schack som skulle göra honom känd. Den första upplagan, på franska, innehöll en prenumerationslista med välbärgade sponsorer, som Earl of Sandwich och hertigen av Cumberland. En upplaga på engelska, Chess analysed, kom ut 1750. Han reviderade och utökade boken två gånger, 1777 och 1790.

Boken blev en stadig framgång under åren. År 1871 hade den genomgått omkring 70 upplagor och översatts till engelska, tyska, ryska och italienska. Så småningom fick den över hundra upplagor på tio språk. ^p17

Hans schackidéer

Som en kommentator sade:

"Philidors analys revolutionerade schacktänkandet. För första gången fastställdes schackets principer på ett begripligt sätt... I synnerhet fastställde han reglerna för korrekt hantering av bönder... [Det finns] partier... för att illustrera hans principer... Han ger några anmärkningsvärda [slutspels]analyser". Hartston ^p17

Philidors motto "Les pions sont de l'âme du jeu" (Bönderna är schackets själ) är ett talesätt som fortfarande lärs ut till unga spelare idag. Det sammanfattar idén att böndernas "skelett" ger spelet dess långsiktiga struktur och påverkar hur ett parti fortskrider.

Philidors bok var den första som gav (1) detaljerade kommentarer om hur man spelar mittspelet, (2) som presenterade schackstrategi som helhet och (3) som presenterade begreppen blockad, profylax, positionsoffer och rörlighet i bondeformationen (dock utan att helt identifiera dessa idéer).

Philidor studerade också schackslutspel, och boken ger i allmänhet korrekt information om dem. En viktig slutspelsställning som han skrev om kallas Philidors ställning.

Han gav sitt namn åt en av de grundläggande schacköppningarna, Philidors försvar.

Philidor blev nu en del av det fashionabla sällskapet i Frankrike och England. Han tog sin älskarinna med sig till Preussen och sedan tillbaka till England. Senare, 1760, gifte han sig med en sångerska och fick sju barn.^p304 Philidor spelade schack på Café de la Régence i Paris och på Salopian Coffee-house och Parsloe's chess club i London.

Hans musik

Philidors samtida hade svårt att tro att han kunde vara så bra på två så olika konstarter, men det var han. Hans arbete med komisk opera (opéra bouffe) var utmärkt. Han skrev 25 sådana verk, varav fyra med medarbetare (bland annat Rousseau). "Hans Tom Jones (1765) betraktades som teaterns finaste verk ... Hans Ernelinda, prinsessa av Norge (1766) gladde Ludvig XV så mycket att han gav Philidor en pension på 25 louis d'or (franska guldmynt) från sin egen penningkassa".^p304 Engelsmännen ignorerade dock hans musik, och efter 1792 återvände han aldrig hem. Den franska revolutionen gjorde hans koppling till kungligheterna till en fara.

Philidor dog 1795 och Comédie-Française anordnade en välgörenhetskonsert för hans änka.