Ett regionalt språk är ett språk som talas i ett område som är en del av en större nationalstat.
Internationellt sett innebär den europeiska stadgan om regionala språk eller minoritetsspråk att "regionala språk eller minoritetsspråk" är språk som är:
- traditionellt används inom en viss stats territorium av medborgare i den staten som utgör en grupp som är numeriskt mindre än resten av statens befolkning, och
- som skiljer sig från det officiella språket eller språken i den staten.
Ett regionalt språk har en annan politisk status än det officiella språket i det land där det talas. De regionala språken erkänns och skyddas ibland av den regionala regeringen eller staten: många stater i världen erkänner regionala språk och ger dem en status, vilket till exempel är fallet i Vallonien, Spanien, Italien och Schweiz. I andra fall beviljar staten inte officiell status som ett officiellt språk i landet; det är fallet med de regionala språken i Frankrike, som kan studeras men inte användas i regeringen eller någon offentlig tjänst, där endast franska är officiellt.
Vad som räknas som regionalt språk – kriterier
Ett språk klassificeras vanligtvis som regionalt eller minoritetsspråk om följande kriterier är uppfyllda:
- Historisk närvaro: språket har använts traditionellt i området under lång tid.
- Numerisk minoritet: talarna utgör en mindre del av statens befolkning.
- Skillnad från det nationella språket: språket skiljer sig lingvistiskt från statens officiella språk.
- Geografisk koncentration: språket talas i ett specifikt område eller region.
Observera att invandrarspråk ofta inte räknas som regionala språk enligt internationella dokument, eftersom de inte nödvändigtvis har en lång historisk förankring i området.
Skillnad mellan regionalt språk och officiellt eller nationellt språk
Ett officiellt språk har laglig status för användning i statens institutioner, i skriftliga dokument, domstolar och ofta i utbildning. Ett regionalt språk kan ha delvis eller ingen sådan status beroende på landets lagstiftning. Vissa regionala språk är med i praktiken "co-officiella" i sin region (till exempel katalanska i vissa delar av Spanien), medan andra endast har symboliskt eller kulturellt skydd.
Skydd och rättigheter enligt internationell rätt
Europeiska stadgan om regionala språk eller minoritetsspråk (ECRML) är det mest centrala dokumentet i Europa. Stadgan uppmanar stater att vidta åtgärder för att skydda och främja dessa språk, exempelvis genom:
- utbildning på språket eller tvåspråkig undervisning,
- användning i offentlig förvaltning och rättsväsendet där det är praktiskt möjligt,
- stöd till media och kulturell produktion på språket,
- skyltsystem och topografiska namn på minoritetsspråk i områden där språket används.
Staterna kan ratificera stadgan med olika nivåer av förpliktelser; inte alla länder har ratificerat den, och även där den gäller kan genomförandet variera.
Exempel i Europa
- Spanien: flera regionala språk (katalanska, baskiska, galiciska m.fl.) är co-officiella i respektive autonoma region och används i skola, media och administration.
- Frankrike: regionala språk som bretonska, occitanska och baskiska har kulturellt erkännande, men franska är det enda nationellt officiella språket i statlig administration.
- Storbritannien: walesiska har officiell status i Wales och används i skolor och vissa offentliga tjänster; skotsk gaeliska har viss erkännande i Skottland.
- Irland: iriska är officiellt språk i Irland, samtidigt som engelska är dominerande i vardagligt bruk.
- Schweiz och Italien: erkänner språk som romansh, ladin och friuliska i olika grad och ger dem regionalt skydd.
- Skandinavien och norra Tyskland: samiska och frisiskan är exempel på regionala språk som har särskilt skydd i vissa områden.
Praktiska effekter för talare
När ett regionalt språk har skydd och stöd kan det innebära:
- möjlighet att få undervisning på språket,
- tillgång till media (radio, TV, tidningar) på språket,
- möjlighet att använda språket i vissa offentliga förfaranden och i kontakt med myndigheter,
- stöd till kultur- och utbildningsprojekt samt revitaliseringsprogram.
Utmaningar och revitalisering
Många regionala språk hotas av språkbyte till ett dominerande språk på grund av urbanisering, migration, social stigmatisering och brist på utbildningsresurser. Åtgärder som hjälper till att bevara och återuppliva språk inkluderar:
- tvåspråkig eller immersiv undervisning,
- ekonomiskt stöd till kultur- och medieprojekt,
- lagstiftning som möjliggör användning i offentlig förvaltning,
- digital närvaro (appar, webbsidor, sociala medier) och språkteknologi.
Vad kan du göra för att stödja ett regionalt språk?
- lära dig språket eller uppmuntra tvåspråkig utbildning,
- använda språket i vardagliga sammanhang när det är möjligt,
- stötta lokala medier och kulturella initiativ,
- informera dig om och delta i politiska insatser för språkskydd.
Sammanfattningsvis är ett regionalt språk ett språk med lokal historisk förankring som skiljer sig från statens officiella språk och som ofta behöver särskilt skydd eller stöd för att överleva och blomstra. I Europa regleras skyddet i hög grad av nationell lagstiftning och internationella instrument som den europeiska stadgan, men tillämpningen och effekten varierar mycket mellan länder.