Europeisk stadga om landsdels- eller minoritetsspråk
Europeiska stadgan om landsdels- och minoritetsspråk (ECRML) är ett europeiskt fördrag som antogs 1992.
Europarådet utformade det för att skydda och främja historiska regionala språk och minoritetsspråk i Europa. Den är endast tillämplig på språk som traditionellt används av medborgare i konventionsstaterna och som skiljer sig mycket från majoritetsspråket eller det officiella språket. Fördraget skyddar inte språk som används av nyinvandrade från andra länder. Fördraget skyddar inte heller lokala dialekter av det officiella språket eller majoritetsspråket.
För att skyddas måste ett språk talas antingen av befolkningen i en region eller ett område i landet eller av en minoritet i landet som helhet (språk som jiddisch och romani omfattas av fördraget även om det inte finns någon "romani-region").
Nationella officiella språk omfattas inte av fördraget, men vissa regionala officiella språk gör det. Katalanska är till exempel officiellt språk endast i en region i Spanien och kan därför omfattas av fördraget. Iriskan kan dock inte dra nytta av fördraget eftersom det är ett officiellt språk i Irland även om det är ett minoritetsspråk. Iriskan är dock skyddad i Nordirland eftersom det inte är ett officiellt eller nationellt språk i Förenade kungariket.
Frankrike har undertecknat fördraget, men enligt den franska konstitutionen får regeringen inte stödja ett annat språk än franska.
Det finns två skyddsnivåer. Varje land som undertecknat fördraget måste ge alla språk som uppfyller kraven den lägre skyddsnivån. Länderna kan besluta att ge vissa språk den högre skyddsnivån. Länderna måste då göra 35 saker.
Språk som skyddas av stadgan
Här är de länder som har ratificerat stadgan och de språk som ratificeringen gäller:
|
|
Del II tillämpas på:
Del III tillämpas på:
Ukraina anger inte språken vid namn, utan ratificerar på uppdrag av "språken hos följande etniska minoriteter i Ukraina": Rusyner (ruthener) räknas inte med, eftersom Ukraina (till skillnad från grannländerna) nekar dem separat etnisk och språklig status.
Förenade kungarikets regering förklarar [den 23 april 2003] att stadgan bör utvidgas till att omfatta Isle of Man, som är ett territorium för vars internationella förbindelser Förenade kungarikets regering är ansvarig.
|
Relaterade sidor
- Europeiska språk
- Ramkonvention om skydd av nationella minoriteter
- Språk i Europeiska unionen
- Språkpolitik i Frankrike
- Universell deklaration om språkliga rättigheter
- Vergonha
Frågor och svar
F: Vad är den europeiska stadgan om regionala språk och minoritetsspråk?
S: Europeiska stadgan om regionala språk och minoritetsspråk (ECRML) är ett europeiskt fördrag som antogs 1992. Den utformades av Europarådet för att skydda och främja historiska regionala språk och minoritetsspråk i Europa.
F: Skyddar fördraget de språk som används av nyanlända invandrare från andra länder?
S: Nej, fördraget skyddar inte språk som används av nyanlända invandrare från andra länder.
F: Skyddas lokala dialekter av det officiella språket eller majoritetsspråket av detta fördrag?
Svar: Nej, fördraget skyddar inte lokala dialekter av det officiella språket eller majoritetsspråket. För att skyddas måste ett språk talas antingen av de människor som bor i en region eller ett område i landet eller av en minoritet i landet som helhet.
F: Är iriska ett exempel på ett språk som omfattas av detta fördrag?
Svar: Ja, iriska kan omfattas av detta fördrag även om det inte finns någon "romsk region". Det kan det dock inte eftersom det är ett officiellt språk i Irland även om det är ett minoritetsspråk. Iriska är dock skyddat i Nordirland eftersom det inte är ett officiellt eller nationellt språk i Förenade kungariket.
F: Täcks franskan av detta fördrag?
Svar: Frankrike har undertecknat fördraget, men på grund av landets konstitution, som inte tillåter stöd för något annat språk än franska, kan franskan inte omfattas av detta skydd.
F: Hur många skyddsnivåer erbjuds enligt detta fördrag?
S: Det finns två skyddsnivåer som erbjuds enligt detta fördrag - varje land som undertecknat fördraget måste ge alla kvalificerade språk ett lägre skydd, medan de kan besluta att ge ett högre skydd med 35 saker som de måste göra för att se till att det genomförs på rätt sätt.
