Bahá'í

Bahá'í-tro

Historia

De första dagarna

Bahá'í-tron började 1844 när en man som kallades Báb sa att han hade ett budskap från Gud. Han sa att det var hans uppgift att se till att människor var redo för det viktigaste budskapet från Gud som snart skulle sändas. Detta startade en religion, anhängare av denna religion kallades Bábís. Många människor blev Bábís i landet Iran, som på den tiden kallades Persien, och detta gjorde Persiens regering och de muslimska prästerna arga. De arresterade och dödade Báb och hans anhängare. Trots att detta hände följde människor fortfarande denna religion.

Innan Bahá'u'lláh sa att han hade ett budskap från Gud var han medlem av den religion som startades av Báb. Han blev mycket berömd bland bábisarna. När Báb dödades blev vissa Bábís mycket arga och försökte döda Persiens kung, trots att Bahá'u'lláh sa åt dem att inte döda honom. När Bábís fångades satte regeringen många Bábís i fängelse, inklusive Bahá'u'lláh. Medan han satt i fängelse i Teheran sade Bahá'u'lláh att han såg en ängel som han kallade "himlens jungfru". Ängeln berättade för honom att han var tvungen att lära ut ett budskap från Gud till världens folk. Ängeln sa att Gud skulle rädda och skydda honom så att han kunde lära ut detta budskap. Så småningom släpptes han ur fängelset och Persiens regering tvingade honom att flytta till Bagdad, som då kontrollerades av kungen av det ottomanska riket.

Bahá'u'lláhs tillkännagivande

När Baha'u'llah var i Bagdad hade han många problem, men han fick också många vänner. Persiens regering var missnöjd med att han verkade ha det bra i Bagdad och bad därför det ottomanska riket att flytta honom längre bort från Persien. När han var på väg att åka, 1863, höll han en festival i tolv dagar på en liten ö i Tigrisfloden, som han kallade Ridvan, vilket betyder paradis. Där berättade han för några av sina närmaste vänner och familjemedlemmar att han var den utlovade av alla de stora religionerna och att hela världen så småningom skulle få ta del av hans budskap.

Så småningom skickade det osmanska riket honom till många olika städer, bland annat Konstantinopel, Adrianopel, Alexandria och slutligen Akka. Han satt i olika fängelser hela tiden, och staden Akka hade en stor mur runt sig och var ett enda stort fängelse. Medan han var i Bagdad, och efteråt, skrev han många böcker och brev för att besvara frågor som hans vänner och anhängare ställde till honom. Vid ett tillfälle blev han förgiftad, så att han inte längre kunde skriva eftersom hans händer skakade så mycket. Efter det fick han någon att skriva ner vad han sa. När han blev ännu äldre ordnade hans äldsta son, `Abdu'l-Bahá, så att han flyttade in i ett hus nära berget Karmel, och han stannade där tills han slutligen dog 1892.

Efter Bahá'u'lláh

Efter hans död följde folk `Abdu'l-Bahá. Bahá'u'lláh hade skrivit att `Abdu'l-Bahá hade speciella krafter och att Gud skulle se till att om `Abdu'l-Bahá förklarade något som Bahá'u'lláh hade sagt, så skulle bahá'íerna tro på den förklaringen. `Abdu'l-Bahá skrev också många brev och höll föredrag och besökte så småningom Paris, London, Montreal, New York, San Francisco och andra städer i västvärlden. Detta hjälpte bahá'í-tron att spridas i Europa och Nordamerika. Han dog 1921. Han lämnade ett testamente, där han sa till bahá'íerna att följa sin sonson Shoghi Effendi.

Shoghi Effendi föddes år 1900 och var bara en ung man när hans farfar dog och han blev ledare för bahá'íerna. Han hjälpte till att skapa de olika byråer och råd som styr Bahá'í-tro idag och organiserade religionen på många sätt. Han skrev också många böcker och brev för att förklara sin farfars och gammelfarfars läror. Han levde fram till 1957 och dog i England.

Efter Shoghi Effendis död hade bahá'íerna inga ledare på sex år, eftersom Shoghi Effendi inte hade lämnat något testamente. Shoghi Effendi hade dock hjälpare, som inte tyckte att de fick leda bahá'íerna, så de hjälpte bahá'í-gemenskapen att följa den sista planen som Shoghi Effendi lämnade efter sig. I slutet av den planen, 1963, organiserade de ett val för att bilda det universella rättvisans hus, som Bahá'u'lláh skrev om. Det universella rättvisans hus har lett bahá'íerna sedan dess.

Heliga böcker

Bahá'u'lláh skrev många böcker och brev, och `Abdu'l-Bahá (vars namn betyder "Glansens tjänare") skrev också många böcker och brev som bahá'íerna ser som speciella. Slutligen skrev Bahá'u'lláhs barnbarn Shoghi Effendi många böcker och brev som bahá'íerna använder för att bättre förstå Bahá'u'lláhs och `Abdu'l-Bahás skrifter. Den viktigaste av dessa böcker är Aqdas.

Bahá'íerna anser också att Bibeln, Koranen, Gita och andra böcker från andra religioner är speciella.

Tror

Några viktiga bahá'í-trosuppfattningar är:

• Bahá'u'lláh kom för att få alla människor att bli en familj.
• Det finns bara en Gud, men han har många namn.
• Alla stora religioner har samma källa (Gud).
• Gud behandlar alla människor lika
• Gud behandlar män och kvinnor lika
• Fördomar (otrevliga uppfattningar om människor utan att känna dem först) bör åtgärdas.
• Nationerna bör lära sig att komma överens och samarbeta med varandra.
• Vetenskap och religion behöver inte vara oense, eftersom de betraktar samma värld från två olika håll.
• Människor bör försöka ta reda på sanningen själva.
• Alla ska få utbildning (gå i skolan eller lära sig på annat sätt).
• Världen borde ha ett extra språk som alla förstår.

Gemenskapen

Människor

Det finns åtta eller nio miljoner bahá'íer i världen, av alla folk och språk. Bahá'í-tron ser olika ut i olika länder, eftersom det finns få ritualer, så bahá'íerna kan inkludera sin egen kultur i det sätt på vilket de firar bahá'íhändelser, ber osv.

Bahá'íerna träffas var nittonde (19) dag i ett möte som kallas "fest". Det behöver inte finnas mat, men det gör det oftast. Dessa möten börjar med böner och vanligtvis läser någon högt några heliga skrifter. Ibland finns det musik och sång, ibland pjäser, ibland bara tystnad eller meditation. Efter denna tid, som bahá'íerna kallar den "andaktsfulla" tiden i en fest, har de en diskussion i gemenskapen. Här kan man diskutera alla möjliga ämnen som är viktiga för medlemmarna. Bahá'íerna säger att detta är en "rådgivande" tid, där bahá'íerna kan rådgöra med varandra. Efter detta har man en social tid, där man kan dela mat, dricka (inte alkohol), och ibland finns här också musik, eller pjäser, eller presentationer, eller annan underhållning. Den här tiden är bara till för att bahá'íerna i den staden ska kunna lära känna varandra och bli bättre vänner.

Tempel och bahá'í-center

Bahá'íerna har ofta inte ett enda ställe där de träffas, utom i stora städer. På mindre orter träffas de vanligtvis i varandras hus. Vissa större städer har "Bahá'í-center" som kan användas för möten i samhället, för undervisning eller för möten i kommittéer och andra råd. (se Institutioner nedan)

I ett fåtal städer i världen finns det bahá'í-tempel. Dessa tempel finns på varje kontinent.

Institutioner

Bahá'íerna är organiserade i en världsomspännande gemenskap. De har inga präster. Alla är ansvariga för sina egna böner. Bahá'íerna är också ansvariga för att själva läsa sina heliga böcker och för att lära sig om sin religion. Bahá'íerna väljer ledare för sin gemenskap, för att hjälpa till att organisera deras verksamhet och för att hantera problem mellan medlemmarna och för att besluta om saker som inte är uppenbara i skrifterna. Dessa kallas andliga församlingar, men kommer en dag att kallas rättvisans hus.

Det finns ett rättvisans hus, som bahá'íerna kallar det universella rättvisans hus, som leder hela det globala bahá'í-samhället. Bahá'íerna väljer detta justitiehus vart femte år, men endast en gång per år för nationella och lokala andliga församlingar.