Moses (Mōše; forntida grekiska: Mωϋσῆς i både Septuaginta och Nya testamentet; arabiska: موسىٰ, Mūsa) är en central gestalt i de abrahamitiska religionerna. Han framställs i traditionen som religiös ledare, lagstiftare och profet enligt den hebreiska Bibeln, och ses i många trosriktningar som upphovsman eller huvudförfattare till Toran. På hebreiska kallas han ofta Moshe Rabbenu (hebreiska: מֹשֶׁה רַבֵּנוּ, lit. "Moses vår lärare/rabbi") och han betraktas som den viktigaste profeten inom judendomen. Kristendomen, islam, Bahá'í-tron och Rastafari ser honom också som en betydelsefull profet. Moses har vidare blivit en stark symbol i många kulturella och politiska sammanhang, bland annat i den amerikanska historien, från kolonialtid till modern tid.

Tidig liv och uppväxt

Enligt Andra Moseboken föddes Moses under en period då det israelitiska folket, enligt texten, ökat i antal och väckt faraos oro för säkerheten i Egypten. När farao beordrade att alla nyfödda hebreiska pojkar skulle dödas gömde Moses mor, Jochebed, honom och placerade honom i en korg i Nilen. Han hittades och adopterades av en medlem av den egyptiska kungafamiljen, vilket enligt traditionen gav honom en egyptisk uppfostran samtidigt som hans hebreiska bakgrund bevarades hemma.

Flykt till Midjan och kallelse

Efter att Moses enligt berättelsen dödat en egyptisk slavmästare som misshandlade en hebreisk man tvingades han fly. Han lämnade Egypten och drog till Midjan, där han fick anställning hos prästen Jethro och vaktade hans hjordar. På Horeb (ibland identifierat med Sinai) ska Moses ha fått sin kallelse genom en uppenbarelse i en brinnande buske och sedermera fått i uppdrag att återvända till Egypten och befria sitt folk.

Återvändandet, plågorna och uttåget

Moses återkomst till Egypten utlöste enligt berättelsen en serie konfrontationer med farao. Genom en serie tecken och under—kända som de tio plågorna hade—pressades farao att slutligen låta israeliterna lämna landet. Uttåget ur Egypten, ofta kallat Exodus, kulminerade i dramatiska scener som passagen över Röda havet, där vattnen enligt texten delades så att folket kunde gå över och därefter omslöt sig över faraos armé.

Sinai, lagen och vandringen

Efter uttåget slog sig folket enligt texten ner vid Horeb/Sinai. Där mottog Moses de lagar som traditionellt förknippas med honom, bland annat de så kallade tio budorden. Torans lagstiftning innehåller både etiska påbud och detaljregler för gudstjänst, samhälle och rättskipning. Under vandringen i öknen ledde Moses folket vidare mot det utlovade landet, men trakasserier, otro och interna konflikter präglade resan. Trots att Moses enligt berättelsen levde till hög ålder nådde han själv aldrig det slutgiltiga målet: Israels land.

Senare liv och död

Bibeln berättar att Moses dog vid 120 års ålder och att han begav sig upp på ett berg (ofta identifierat som Nebo) där han fick se landet på avstånd innan han avled. Hans gravplats anges inte, och döden markerar övergången till Josuas ledarskap och folkets inträde i Kanaan.

Religiös och kulturell betydelse

Moses är i religiösa traditioner inte bara en historisk person utan även en arktyp för profet och laggivare. Inom judendomen har han en särskild plats som den som tog emot Guds uppenbarelse och organiserade den religiösa gemenskapen. I kristendomen figurera han både som lagenstolkare och som förebild, och i islam (Mūsa) nämns han ofta i Koranen som en av de främsta profeterna. Andra religiösa och kulturella rörelser har också använt Mosesfigurens bild i sina tolkningar och symbolik.

Historisk och vetenskaplig forskning

Modern bibelforskning skiljer mellan den religiösa traditionens framställning och vad som kan rekonstrueras historiskt och arkeologiskt. Det finns ingen entydig arkeologisk bekräftelse på händelserna i uttåget i den form de skildras i Toran, och många forskare menar att texten är sammansatt av flera källor och redaktioner över tid. Samtidigt studeras berättelsen som en viktig källa till förståelse av forntida religion, identitetsbildning och lagstiftning i forntida Israel.

Arv i konst, lag och politik

Moses har inspirerat konst, musik, litteratur och rättstänkande genom århundraden. Hans gestalt återfinns i målningar, skulpturer och opera, och hans roll som laggivare används ibland i politisk retorik för att framhålla idéer om rätt, frihet och moral. I USA och andra länder har Mosesfigurens symbolik använts i både religiösa och politiska sammanhang.

Sammanfattning: Moses framstår i religiös tradition som profeten som förde sitt folk ut ur träldom, mottog och förmedlade gudomliga lagar och lade grunden för central religion och rättstradition. Hans exakta historiska biografi diskuteras fortfarande av forskare, men hans betydelse som religiös, kulturell och symbolisk figur är obestridlig.