Skallopad hammarhuvud (Sphyrna lewini)

Kortfattad översikt av skallopad hammarhuvud: utseende, utbredning, beteende och bevarande. Inkluderar kännetecken, ekologisk roll och hot mot arten.

Författare: Leandro Alegsa Skapandedatum: 17 september 2022 Senast uppdaterad: 19 april 2026

Översikt

Skallopad hammarhuvud, Sphyrna lewini, är en av de mest kända arterna av hammarhajar. Namnet syftar på det breda, "hammarlika" huvudets framkant med en karaktäristisk inskärning eller "scallop" som ger arten dess svenska namn. Arten förekommer i varma tempererade och tropiska kustnära hav över stora delar av världen och är en av de vanligaste hammarhajarna i många regioner. För mer artdata se artbeskrivning.

Egenskaper och kännetecken

Skallopad hammarhuvud kännetecknas av sitt utbredda cephalofoil (hammarhuvud) med en tydlig, rundad mittdel och flera små inbuktningar längst fram. Kroppen är strömlinjeformad med en gråbrun till olivfärgad översida och ljusare undersida. Vuxna individer når ofta flera meter i längd och har relativt smala fenor jämfört med vissa andra hammarhajar. Huvudets form förbättrar både styrrörelser och förmågan att lokalisera byten genom elektro- och luktsinne. För en anatomisk översikt se anatomisk guide.

Typiska egenskaper

Cephalofoil med "scalloped" framkant som synligt kännetecken.
Socialt beteende: kan bilda stora stim, särskilt i områden med ungfiskar eller vid aggregationsplatser.
Kustnära och pelagisk: använder både grunda vikar och öppnare havsområden.
Kost: fisk, bläckfisk och ibland mindre skaldjur; jakt sker ofta nära botten.

Ordet Sphyrna kommer från grekiska och betyder "hammare"; detta förklarar arten och släktnamnets ursprung och funktion i beteende och ekologi. Se även språklig bakgrund: etymologi.

Utbredning och livsmiljö

Skallopad hammarhuvud finns i tropiska och varma tempererade vatten, i områden som sträcker sig över flera latituder både norra och södra halvklotet. Arter av denna typ återfinns ofta nära kuster, över kontinentalsocklar och i närheten av öar och undervattensstrukturer där de kan samlas i stora antal. Habitatpreferenser och regionala populationer varierar; för regionala utbredningsdata se utbredningskarta och habitatinformation.

Betydelse, hot och bevarande

Skallopad hammarhuvud spelar en viktig roll som toppredator i sina ekosystem och bidrar till att reglera fiskpopulationer. Arten är dock sårbar för överfiske, bifångst i trål- och garnfiske samt efterfrågan på fenor. Många populationer har minskat, vilket lett till internationella bevarandeinsatser såsom fångstbegränsningar, skyddade områden och krav på säkrare fiskepraktiker. Lokala och globala åtgärder syftar till att bevara lek- och uppväxtområden samt att minska oavsiktlig dödlighet. För praktiska råd och skyddsåtgärder, se relevanta referenser och riktlinjer via ovanstående länkar.

Beskrivning

Liksom alla andra hammarhajar har den skallopade hammarhajen en "hammare" på huvudet, som kallas "cephalofoil". Hajens ögon och näsborrar är placerade på ändarna av huvudlocket. Kallopade hammarhajar blir vanligtvis 1,5 till 2,7 meter långa, men den längsta som hittats var 4,3 meter lång. Den tyngsta som någonsin hittats vägde 150 kilo. De är vanligtvis olivfärgade, bronsfärgade, ljusbruna, gråbruna eller till och med silvergråa i färgen med vit buk. Fenornas kanter är vanligtvis mörkare på de unga, men när de blir äldre blir de ljusare.

Taxonomi

Den skällda hammarhuvudet kallades först Zygaena lewini. Den döptes om till Sphyrna lewini 1834. Den har också varit känd som Cestracion leeuwenii 1865, Zygaena erythraea 1871, Cestracion oceanica 1913 och Sphyrna diplana 1941. Ordet Sphyrna är ett grekiskt ord som betyder "hammare". Det syftar på formen på hajens huvud.

Var de bor

Den kammade hammarhajen är en pelagisk art som lever i kustnära områden. Den finns på kontinentala och öar och i närliggande djupare vatten. Den finns i varma tempererade och tropiska kustvatten runt om i världen, mellan latituderna 46° nord och 36° syd. Den kan hittas ner till ett djup av över 500 meter, men förekommer oftast på över 25 meters djup.

Beteende

Under dagtid befinner de sig vanligtvis nära stranden. På natten jagar de längre bort från stranden. Vuxna individer finns vanligtvis ensamma, i par eller i små grupper. Ungarna finns i större grupper med upp till hundra eller till och med fler medlemmar. Även om kammhajen sägs vara ofarlig för människor har det förekommit rapporter om attacker från denna haj. Dessa attacker kan orsakas av den stora hammarhajen.

Utfodring

Den skaldade hammarhajen äter fisk som sardiner, makrill och sill. Ibland äter de bläckfiskar som bläckfiskar och bläckfiskar. De är också kända för att äta andra mindre hajarter som svartspetshaj, Carcharhinus melanopterus, och atlantisk spetsnoshaj (Rhizoprionodon terraenovae).

Reproduktion

Hammarhuvuden är viviparösa. Honorna är dräktiga i 9-10 månader innan de föder 15-30 ungar. Ungarna växer långsamt jämfört med andra hajar. De har också mörkare fenor än vuxna.

Status som utrotningshotad

År 2008 placerades den kammade hammarhajen på listan över globalt hotade arter. Forskning har visat att populationerna i vissa delar av Atlanten har minskat med 95 procent under de senaste 30 åren. Anledningen till detta är överfiske för hajfenor. Deras fenor görs till hajfinsoppa. Forskare efterlyser ett förbud mot hajfenaffärgning, vilket innebär att hajfenorna skärs av och resten av djuret kastas tillbaka i vattnet för att dö. Hammarhajen är den haj som oftast fångas för att få fenor.