Den stora hammarhajen (Sphyrna mokarran) är den största arten i gruppen hammarhajar. Den kan identifieras genom formen på sin "hammare" (kallad "cephalofoil"), som är bred och har en nästan rak kant framtill, och genom sin första ryggfena som är lång och siklformad.

 

Kännetecken

  • Cephalofoil: Mycket bred, med nästan rak framkant vilket skiljer den från flera andra hammarhajar.
  • Första ryggfenan: Högt upprest och segel- eller siklformad, ett tydligt kännetecken när man ser hajen från sidan.
  • Kroppsform och färg: Strömlinjeformad kropp, vanligtvis gråbrun eller mörkgrå på ovansidan och ljusare på undersidan.
  • Nötning på tänder: Tänderna hos vuxna honor kan vara högre än hos hanar och används för att fånga fisk och ryggradslösa byten.

Storlek

Den stora hammarhajen kan bli mycket stor. Individer är vanligen 3–4 meter långa, men stora exemplar kan nå upp till cirka 6 meter. Vikten varierar beroende på ålder och kondition, men arten räknas bland de större hajarna.

Utbredning och habitat

Sphyrna mokarran finns i varma tempererade och tropiska hav över stora delar av världen, både i Atlanten, Indiska oceanen och Stilla havet. Den håller sig ofta nära kuster, på kontinentalsocklar, vid rev och runt öar, och kan förekomma i både grunda och något djupare vatten beroende på tillgång till föda.

Föda och beteende

  • Föda: Huvudsakligen fiskar, men också rockor, blötdjur och krabbliknande djur. Cephalofoilen används för att lokalisera, stänga in eller pinna fast byten, särskilt platta bottenlevande byten som rockor.
  • Beteende: Vanligtvis ensamlevande eller i små grupper; kan ibland ses i större koncentrationer vid rika födområden. Relativt rörlig och kan genomföra längre förflyttningar för att följa föda eller lämpade lek- och uppväxtområden.

Fortplantning

Stor hammarhaj är vivipar (levande födsel). Efter en dräktighetsperiod på ungefär ett år föder honan flera ungar åt gången. Antalet födda ungar varierar men ligger ofta i spannet cirka 6–40 kullar per födsel beroende på källa. Nyfödda hajungar är flera decimeter långa och börjar snabbt klara sig själva.

Hot och bevarande

  • Status: Artnivåer av hammarhajar, inklusive Sphyrna mokarran, har minskat kraftigt globalt. IUCN Rödlistan listar arten som akut hotad (Critically Endangered).
  • Hot: Huvudorsaker är överfiske (målade för kött och särskilt fenor till hajfenssoppa), oavsiktligt bifångst i fiskenät, habitatförlust och fragmentering av uppväxtområden. Långsam reproduktion gör att bestånd återhämtar sig långsamt.
  • Internationella skyddsåtgärder: Den stora hammarhajen finns listad i CITES bilaga II, vilket innebär reglerad handel, och vissa länder har nationella begränsningar eller förbud mot fiske av arten. Skydd i marina reservat och bättre bycatch-hantering är viktiga åtgärder.

Hur man känner igen arten i fält

  • Titta på formen av "hammaren": mycket bred med nästan rak framkant.
  • Observera den höga, segel-liknande första ryggfenan.
  • Storleken: större än de flesta andra hammarhajar man kan stöta på i samma område.

Att känna igen och förstå biologin hos stora hammarhajar är viktigt för att kunna skydda dem effektivt. På grund av artens kritiska situation behöver beståndsskydd, hantering av bifångst och internationellt samarbete prioriteras för att minska risken för fortsatt nedgång.