Sovjetunionens invasion av Polen 1939 – annektering och deportationer

Detaljerad genomgång av Sovjetunionens invasion av Polen 1939: annektering, massdeportationer, politiska överenskommelser och konsekvenser för Polen och Östeuropa.

Den sovjetiska invasionen av Polen 1939 var en sovjetisk militär operation som inleddes utan en formell krigsförklaring den 17 september 1939. Den ägde rum under det tidiga skedet av andra världskriget. Sexton dagar efter att Nazityskland invaderat Polen från väster gjorde Sovjetunionen det från öster. Invasionen avslutades den 6 oktober 1939. Tyskland och Sovjetunionen delade upp hela den andra polska republiken.

Bakgrund och den hemliga överenskommelsen

I början av 1939 bad Sovjetunionen Storbritannien, Frankrike, Polen och Rumänien att ingå en allians mot Nazityskland. Sovjetunionen ville att Polen och Rumänien skulle låta sovjetiska trupper passera genom deras territorium. Polen och Rumänien sa båda nej. I stället ingick Sovjetunionen en hemlig överenskommelse med Nazityskland den 23 augusti 1939, den så kallade Molotov–Ribbentrop-pakten, som innehöll hemliga protokoll för att dela upp norra och östra Europa i tyska respektive sovjetiska intressesfärer. En vecka senare invaderade tyska styrkor Polen från norr, söder och väster.

Den sovjetiska invasionen och argumentet om "skydd"

Polska styrkor drog sig tillbaka mot sydost i hopp om franskt och brittiskt stöd, men hjälpen kom inte i tid. Den sovjetiska Röda armén trängde in i de östra polska provinserna — ofta kallade Kresy — den 17 september. Den sovjetiska regeringen hävdade att den agerade för att skydda ukrainare och vitryssar som bodde i den östra delen av Polen, och att den polska staten hade kollapsat efter den tyska framryckningen. I praktiken handlade det om att genomdriva den överenskomna maktdelningen med Tyskland och att snabbt ta kontroll över områdena.

Annektering, sovjetisering och medborgarskap

Den sovjetiska regeringen införlivade de beslagtagna områdena med Sovjetunionen. I november 1939 erbjuddes eller påtvingades ungefär 13,5 miljoner tidigare polska medborgare att bli medborgare i Sovjetunionen. På kort tid infördes sovjetiska administrativa strukturer, kollektiviseringstänkande, nationalisering av industri och jordbruk samt en omfattande sovjetisk propagandakampanj. Polsk lagstiftning avskaffades och utbildnings- och kulturliv började styras enligt sovjetisk modell.

Förtryck, arresteringar och deportationer

Den sovjetiska ockupationsmakten genomförde omfattande förtrycksåtgärder riktade mot personer som sågs som potentiella motståndare eller sociala "fientliga element": militärer, före detta statstjänstemän, godsägare, företagare, präster, lärare, intellektuella och andra samhällsledare. Massarresteringar följde och många sattes i fängelser eller interneringsläger.

• Deportationer: Sovjetiska myndigheter deporterade hundratusentals människor från de annekterade områdena till Sibirien, Kazakstan och andra avlägsna delar av Sovjetunionen. Exakta siffror är osäkra; historiker uppskattar att mellan några hundratusen och över en miljon människor fördrevs under perioden 1939–1941.
• Offentliga utrensningar och avrättningar: I vårvintern 1940 genomförde den sovjetiska säkerhetstjänsten NKVD massavrättningar av fångar ur den polska eliten – främst officerare och intellektuella. Katymmassakern och relaterade massakrer resulterade i omkring 22 000 avrättade polska krigsfångar och civila ledare.

De deporterade tvingades ofta lämna hem och egendom under kort varsel och transporterades under svåra förhållanden. Många svalt eller dog av sjukdom under deportationerna eller i fånglägren. Deportationerna splittrade samhällen och förändrade den demografiska strukturen i regionen.

Operation Barbarossa och andra världskrigets fortsättning

De sovjetiska styrkorna stannade kvar i östra Polen fram till sommaren 1941, då de överrumplades av Tysklands storskaliga överraskningsanfall den 22 juni 1941 under Operation Barbarossa. De tyska framryckningarna drev tillbaka Röda armén och området hamnade under nazistisk ockupation fram till sommaren 1944, då Röda armén återerövrade det.

Efterkrigstid och gränsförändringar

Ett avtal vid Jaltakonferensen i februari 1945 bekräftade i praktiken Sovjetunionens kontroll över de östra områdena av den tidigare polska republiken. Sovjetunionen lade därmed officiellt till nästan hela sin del av den andra polska republiken till sina sovjetrepubliker. Efter kriget flyttades Polens gränser västerut: Östpreussen delades och Folkrepubliken Polen fick den södra halvan, och stora områden öster om Oder–Neisse-linjen införlivades i det polska området som ersättning för de förlorade östra områdena. De annekterade områdena införlivades i Ukrainas socialistiska sovjetrepublik och Vitrysslands socialistiska sovjetrepublik.

Konsekvenser

Den sovjetiska invasionen och den efterföljande sovjetiseringen lämnade långvariga spår: massdeportationer, avrättningar och politiskt förtryck bidrog till stora mänskliga förluster och traumatiska erfarenheter för befolkningen i de tidigare östra provinserna. Gränsförskjutningarna efter kriget förändrade också etnisk sammansättning och ledde till vidare tvångsförflyttningar och befolkningsbyten. Händelserna från 1939–1941 är fortsatt centrala i minnet och historisk debatt i Polen, Ryssland, Ukraina och Vitryssland.

Frågor och svar

F: Vad var den sovjetiska invasionen av Polen 1939?

F: När invaderade Sovjetunionen Polen?

Fråga: Vad hände med den andra polska republiken?

Fråga: Vad bad Sovjet andra länder att göra i början av 1939?

F: Hur reagerade Nazityskland?

Fråga: Hur blev människor i östra Polen medborgare i Ryssland?

F: När var dessa områden under nazisternas ockupation fram till?

Fråga: Vilket avtal vid Jaltakonferensen gjorde det möjligt för Sovjetunionen att behålla nästan hela det ockuperade territoriet?

Sök med bokstav