Synapsider ("smält båge") är en taxonomisk klass av tetrapoder. Till denna grupp hör alla nu levande däggdjur samt en mängd utdöda släkten och grupper som är mer eller mindre nära besläktade med däggdjuren. Synapsiderna är en av de två stora huvudgrenarna bland amnioter; deras systergrupp, som gav upphov till dagens reptiler och fåglar, kallas Sauropsida. Båda linjerna utvecklades från tidiga amnioter för ungefär 345 miljoner år sedan, under karbonperioden.

Kännetecken

Namnet synapsid syftar på en karakteristisk öppning i skallen, en enda tinningöppning (temporal fenestra) bakom ögat. Denna öppning gav mer plats för kraftiga käkmuskler och är ett av de viktigaste kännetecknen som skiljer synapsider från andra amnioter. Andra typiska drag som utvecklades gradvis i synapsidernas släktlinje är:

  • Differentierade tänder (heterodonti) med specialiserade framtänder, hörntänder och kindtänder.
  • En större dentarben (käkben) och en successiv omvandling av bakre käkben hos icke-mammala synapsider till hörselben i det inre örat hos däggdjur.
  • Utveckling av sekundär gommen som möjliggjorde andning samtidigt som man tuggar.
  • Förändrad kroppsbyggnad och uppriktigare benställning som gav effektivare rörelse.
  • Tecken på ökad ämnesomsättning, isolerande päls och möjligen mjölkkörtlar — egenskaper som i olika grad förekom innan de fulla däggdjursformerna uppstod.

Huvudgrupper och tidslinje

Synapsider omfattar äldre, ofta benämnda grupper som Pelycosauria (vanliga från pennsylvanien till perm) och den mer avancerade kladen Therapsida (från nedre perm och vidare). Pelycosaurierna inkluderar välkända former som Dimetrodon och Edaphosaurus — ofta stora, växt- eller köttätande djur, vissa med segelliknande utskott på ryggen. Pelycosaurierna dominerade landekosystemen under perm men försvann i stort sett vid utdöendet mellan perm och trias.

Therapsiderna var en mångfaldig grupp som gav upphov till flera undergrupper — bland dessa gorgonopsier, therocephalia och cynodontier — och de var framträdande bland landdjuren under nedre trias. Under övre trias kom dock dinosaurierna att ta över rollen som dominerande stora terrestra ryggradsdjur, medan synapsiderna i huvudsak krympte i storlek och anpassade sig till nya ekologiska nischer.

Från synapsider till däggdjur

Det var framför allt cynodontierna, en grupp therapsider, som utvecklade många av de egenskaper som kännetecknar däggdjuren. I cynodontiernas utveckling ser man tydliga steg mot modern däggdjursanatomi: förbättrad tuggfunktion med komplicerade tuggytor på tänderna, vidareutvecklad sekundär gom, minskade käkben och förändringar i innerörats ben. De första riktigt däggdjurslika formerna (mammaliaformes och därefter tidiga däggdjur) uppträdde under den sena trias/jura; därefter fortsatte däggdjuren att förfina sina särdrag och diversifieras.

Betydelse och dagens fauna

Synapsidernas viktigaste arv i dagens fauna är däggdjuren, den enda överlevande linjen av synapsider. Efter massutdöendet vid slutet av krita för ungefär 66 miljoner år sedan, då många grupper av reptiler (inklusive icke-flygande dinosaurier) gick under, expanderade däggdjuren kraftigt och fyllde många lediga ekologiska nischer. Utvecklingen från tidiga pelycosaurier till dagens däggdjur är ett av de mest studerade exemplen på långsam, gradvis evolution av komplicerade anatomiska och fysiologiska system.

Taxonomiska anmärkningar

Historiskt har termen Pelycosauria använts som en praktisk benämning men utgör troligen en parfyletisk grupp (ett utvecklingsstadium snarare än en enhetlig gren). Modern forskning på synapsiders fylogeni bygger i hög grad på detaljerad jämförande anatomi och kladistiska analyser, vilket ger en mer nyanserad bild av hur olika linjer av synapsider förhåller sig till varandra och till de tidiga däggdjuren.

Sammanfattningsvis är synapsiderna en central grupp i ryggradsdjurens evolution — från de tidiga, reptilliknande formerna i karbon och perm till de moderna däggdjuren som dominerar många ekosystem idag.