Honung är ett livsmedel som tillverkas av honungsbin av nektar. De lägger honungen i en honungskaka, som för dem är en förvaringsenhet. Honung är söt och kan användas i stället för socker. Det är en övermättad vätska. När temperaturen sjunker kommer glukos ut ur lösningen. Då är det en halvfast substans snarare än en vätska.

Utöver nektar innehåller honung främst enkla sockerarter (sackaros, fruktos och glukos), cirka 15–20 procent vatten, spår av mineraler och organiska syror samt enzymer som bina tillsätter (t.ex. invertas och glukosoxidas). Enzymerna bidrar bland annat till honungens karakteristiska smak och till dess antimikrobiella egenskaper genom bildning av väteperoxid. Honung har ett naturligt lågt pH och relativt låg vattenhalt, vilket tillsammans med sockerhalten ger lång hållbarhet.

Hur honung tillverkas

  • Bina samlar nektar från blommor och lagrar den i honungsblåsan. Där späds nektarn delvis ut och bearbetas med enzymer.
  • Tillbaka i kupan lämnar bina nektarn till celler i honungskakan och avdunstar vatten genom att fläkta med vingarna tills den blir tjockare.
  • När honungen är mogen täcker bina cellerna med vax. Denna omvandling gör att honungen kan sparas som förråd för kallare perioder.

Historia, kultur och namn

Honung nämns för första gången i Andra Moseboken och kopplas ofta samman med trevliga och bekväma saker: "Landet med mjölk och honung". Den nämns också i Koranen, med liknande associationer till gott och ont. Namnet honung kommer från det gamla engelska ordet "hunig".

Sorter och smakvariationer

Precis som vin finns det flera sorters honung med olika smak, färg och struktur. Olika blommor ger olika aromer och färgtoner. Några faktorer som påverkar honungens karaktär är blomslag, jordmån, klimat och hur länge den lagrats.

  • Monofloral honung: bin som huvudsakligen samlat från en blomtyp, till exempel klöver eller akacia, ger en tydlig och igenkännbar smak.
  • Multifloral (blomsterhonung): blandning av nektar från flera olika växter, balanserad smak.
  • Färger: allt från nästan klart (ljus) till mörkbrun. Mörkare honung brukar ha kraftigare smak och fler antioxidanter.

Några vanliga typer fås från bin som använder klöverblommans pollen. Den är tjock och har en medelfärg. Den tenderar att bilda kristaller eller korn snabbare när den utsätts för luft. Akaciablommor ger en annan vanlig sort, ofta ljusare och långsammare att kristallisera.

Giftig honung – när honung kan vara farlig

Vissa växter innehåller ämnen som kan hamna i honungen och göra den giftig för människor. Honung från bin som använder blommor från oleander, rhododendron, vissa lagerblad och azaleor kan orsaka honungsförgiftning. Symtomen omfattar yrsel, svaghet, svettning, illamående och kräkningar, men kan även ge hjärt- och blodtryckspåverkan och i sällsynta fall kräva vård. Detta fenomen kallas ibland 'mad honey' (galen honung) när det inträffar.

Åtgärder inom biodling: Experter på biodling löser problemet genom att flytta sina bikupor till områden där det finns rätt blommor. Bina brukar inte gå mer än cirka två mil från kupan för att samla nektar, så kupornas placering är viktig.

Kryristallisation, uppvärmning och förvaring

Kristallisering är naturligt och påverkas av honungens innehåll av glukos och fruktos. En högre andel glukos leder till snabbare kristallisering. Kristalliserad honung är säker att äta och kan göras flytande igen genom försiktig uppvärmning i vattenbad (undvik hög värme; överdriven upphettning förstör aromer och enzymer).

Förvaringstips: Förvara honung i en tät burk i rumstemperatur, skyddad från fukt. Honung är hygroskopisk — den tar upp fukt om den lämnas öppen, vilket kan leda till jäsning.

Hälsa och användning

  • Honung används som sötningsmedel i matlagning och bakning, i te och på bröd.
  • Naturmedicinskt används honung ofta för lindring vid halsont och som sårbehandling tack vare sina antibakteriella egenskaper (vissa former, t.ex. vissa medicinska manukahonungstyper, används kliniskt på sår).
  • Näringsmässigt är honung kaloririkt och består främst av socker. Den ger snabb energi men bör användas med måtta.

Varning för spädbarn: Ge aldrig honung till barn under 1 år. Sporer av Clostridium botulinum kan finnas i honung och kan orsaka infantilt botulism hos små barn.

Risker och begränsningar

Trots vissa positiva egenskaper är honung inte ett ofarligt "hälsopiller". Den innehåller mycket socker och kan bidra till karies, överkonsumtion av kalorier och påverka blodsockret. Personer med diabetes bör räkna in honung i sitt totala kolhydratintag. Allergiska reaktioner är ovanliga men möjliga, särskilt hos personer med pollenallergier.

Tips vid köp

  • Välj gärna lokal honung för att stödja lokala biodlare och få en produkt som speglar lokalt växtliv.
  • Rå (orenad) honung kan ha mer smak och bevarade enzymer, medan pastöriserad honung ofta är klarare och mer homogen.
  • Kontrollera etikett för ursprung och eventuella tillsatser. Ren honung ska inte innehålla tillsatt socker eller vatten.

Sammanfattningsvis är honung en komplex naturprodukt med stor variationsrikedom i smak och användning. Den har både traditionella nyttor och vissa risker som bör beaktas — framför allt spädbarns säkerhet och risken för förgiftning från vissa växter. Med rätt hantering och måttlig konsumtion är honung ett gott tillskott i kosten och en viktig produkt från biodlingen.