Den genetiska teorin om naturligt urval

Editions

En andra, något reviderad upplaga publicerades 1958. År 1999 publicerades en tredje variorumutgåva med den ursprungliga texten från 1930, kommenterad med 1958 års ändringar, noter och ändringar som av misstag utelämnats i den andra upplagan.

Dess betydelse

När Fisher inledde sin karriär var genetik inte en välförståelig vetenskap. Det fanns biologer som inte kunde se hur evolution genom naturligt urval kunde ske med den arvsmassa som de förstod den. Den viktigaste effekten av boken var att visa att små förändringar i generna verkligen kunde leda till de stora förändringar som ses i fossilregistret. Fishers andra kapitel, Fundamental theory of natural selection, övertygade de flesta biologer om att Darwins idé och den moderna genetiken var kompatibla (kunde fungera tillsammans). Fishers uppfattning stärktes av Julian Huxley, J.B.S. Haldane, Sewell Wright, Theodosius Dobzhansky och G. Ledyard Stebbins. Alla dessa män hade kontakt med genetiken. Med tillägg av två fältbiologer, Ernst Mayr och Bernhard Rensch, och en paleontolog, George Simpson, sammanställde gruppen den moderna syntesen.

Fisher utvecklade också idéer om sexuellt urval, mimik och dominansens utveckling. Han visade att mutationer med stora effekter vanligtvis minskar individens lämplighet. Han bevisade också att större populationer bär på mer variation och har större chans att överleva. Han lade grunden för populationsgenetiken.

Ungefär en tredjedel av boken handlar om genetikens tillämpning på människor. Med hjälp av uppgifter från den brittiska folkräkningen 1911 visade han att det fanns ett omvänt förhållande mellan fertilitet och social klass. Detta berodde delvis, trodde han, på att familjer som inte kunde föda många barn, men som höjde sig på grund av den ekonomiska fördelen med att ha ett litet antal barn, höjde sin sociala status. Därför föreslog han subventioner (han kallade dem bidrag) till familjer med fler barn, där bidragen skulle stå i proportion till faderns inkomster. Själv hade han två söner och sex döttrar.

Recensioner

Boken recenserades bland annat av fysikern Charles Galton Darwin, en sonson till Charles Darwin. Efter sin recension skickade C.G. Darwin Fisher sitt exemplar av boken, med anteckningar i marginalen. Marginalanteckningarna blev näring till en korrespondens som pågick i minst tre år.

Även om Fishers bok omedelbart förstods av de få som förstod sig på genetik, dröjde det länge innan den uppskattades av den allmänna biologen. Man är nu överens om att den är en av grunderna för den moderna populationsgenetiken och evolutionen.

Fishers bok hade också ett stort inflytande på W.D. Hamilton och utvecklingen av hans teorier om den genetiska grunden för släktval. Hamilton, en ledande teoretiker under senare delen av 1900-talet, sade:

"Det här är en bok som jag som student ansåg vara lika viktig som resten av min grundkurs i Cambridge BA... genom den tid jag ägnade åt den tror jag att den har bidragit till att höja min examen. De flesta kapitlen tog mig veckor, vissa månader.

"För en bok som jag anser vara näst viktigast i evolutionsteorin efter Darwins Origin [och] dess tillägg The Descent of Man, [är den] utan tvekan en av 1900-talets största böcker...

"På vissa sätt har några av oss kommit förbi Fisher, men på många sätt ligger denne briljanta och djärva man fortfarande långt framme."