År 4 (IV) var ett skottår som började på en tisdag enligt den julianska kalendern. Enligt den gregorianska kalendern började det på en torsdag. På den tiden var det känt som året för Catus och Saturninus konsulsår. Det kallades det fjärde året sedan den tidiga medeltiden, då kalendereran Anno Domini blev den vanliga metoden i Europa för att namnge år. Det var det fjärde året på första århundradet.

Kalender och veckodag

Att året anges som skottår här syftar på julianska kalenderns regel: i den julianska modellen infogas en skottdag var fjärde år (varje år delbart med 4). Den senare gregorianska reformen (1582) justerade regeln för århundraden för att förbättra årstidernas överensstämmelse med kalendern — i den gregorianska kalendern är inte alla sekelår skottår, endast de som är delbara med 400. När man räknar bakåt med den gregorianska kalendern (proleptisk användning) kan därför veckodagen för ett visst datum skilja sig från vad som gällde enligt den samtida julianska räkningen, vilket förklarar att år 4 börjar på tisdag i juliansk och på torsdag i proleptisk gregoriansk kalender.

Konsulsåret och dess betydelse

I Romarriket angavs år ofta efter de två ämbetsmän som tjänstgjorde som konsuler (latin: consules). Uttrycket året för Catus och Saturninus betecknar därför att dessa två personer innehade konsulskontoren under år 4. Konsulämbetet var under republiken och även i kejsartiden ett av de främsta ämbetena, och konsulernas namn användes i officiella handlingar och kronologiska sammanhang.

Viktiga politiska händelser

  • En av de mest betydelsefulla händelserna detta år var döden av Gaius Caesar, adopterad son till kejsar Augustus och en av hans ursprungligen utsedda arvingar. Gaius död fick konsekvenser för den kejserliga successionsordningen.
  • I kölvattnet av arvslotterna omorganiserades den romerska successionspolitiken; Augustus gjorde förändringar som i praktiken ledde till att Tiberius trädde fram som en central figur i arvföljden (utpekande och formella adoptioner skedde i samband med detta).

Kronologisk och historisk notering

Benämningen Anno Domini (efter Kristi födelse) infördes formellt på 500‑talet av munken Dionysius Exiguus och blev under medeltiden den dominerande metoden i Europa för att numrera år. När historiker i efterhand räknar årtal i vår västerländska kronologi kallas år 4 därför vanligen 4 e.Kr. eller 4 AD. År 4 ligger i början av det första århundradet av vår tideräkning, en period som präglades av den tidiga kejsartidens politiska omstruktureringar.