Alexander Skrjabin (Skryabin) – rysk kompositör och pianist
Alexander Skrjabin — rysk kompositör och pianist. Upptäck hans senromantiska och nyskapande verk, impressionistiska influenser och banbrytande idéer om att förena konstarter.
Alexander Skrjabin (även stavat Skryabin) (född i Moskva den 6 januari 1872; död Moskva den 27 april 1915) var en berömd rysk kompositör och pianist. Han skrev musik för orkester och piano. Hans musik tillhör den senromantiska perioden, men hans senare verk låter ganska modernt och han var påverkad av impressionismen. Han hade några mycket ovanliga idéer om att kombinera alla konstarter i ett verk.
Biografi
Alexander Skrjabin föddes och verkade huvudsakligen i Moskva. Han utbildade sig i pianospel och komposition vid Moskvas musikinstitutioner och gjorde tidigt karriär som konsertpianist. Under sitt liv utvecklades han från en ung, romantiskt influerad tonal kompositör till en originell och experimentell konstnär med starka intressen för mystik, filosofi och synestesi (sambandet mellan ljud och färg).
Musik och stil
- Tidiga verk: I början influerades Skrjabin av Chopin och den sena ryska romantiken; hans tidiga pianoverk är lyriska och virtuosa.
- Harmonisk utveckling: Med tiden sökte han nya harmoniska språk — användning av hela tonsteg, kvartbaserade ackord och dissonanser som går bortom traditionell dur-moll-tonalitet. Detta gör att hans senare musik ibland känns förutspå modernismen och atonalitet.
- Synestesi och färger: Skrjabin trodde att toner hade färg och sökte koppla musik till ljus och visuella effekter. I vissa orkesterverk försökte han integrera färgprojektioner eller en ljusklaviatur för att förstärka den musikaliska upplevelsen.
- Esoterism: Hans intresse för mystik och esoteriska idéer genomsyrade många senare verk och projekt, där han föreställde sig musiken som ett medel för andlig omvandling.
Viktiga verk
Skrjabin skrev en betydande mängd pianomusik och flera större orkesterverk. Bland hans mest kända alster finns:
- En samling pianostycken: preludier, etyder och framför allt hans pianasonater — han komponerade tio pianasonater som visar en tydlig stilutveckling från romantik till ett mycket personligt, harmoniskt vokabulär.
- Större orkesterverk som kombinerar dramatik, färgrik klang och nyskapande harmoni.
- Senare soloverk för piano som ofta är mycket intensiva och tekniskt krävande.
- Ett berömt exempel på hans idé om färg och ljus i musik är det större orkesterverket som i sin tid väckte uppmärksamhet för sina experiment med färgprojektioner och klangfärg.
Mysterium och ouppfyllda projekt
Skrjabin planerade ambitiösa, gränsöverskridande projekt där musik, poesi, färg, doft och sceniskt händelseförlopp skulle förenas. Hans mest berömda idé var ett stort, kosmiskt verk som aldrig färdigställdes och som ofta refereras till som ett ofullbordat projekt med starkt religiöst/mystiskt innehåll. Denna vision visar på hans vilja att expandera musiken bortom konventionella ramar.
Inflytande och arv
Skrjabins nyskapande harmonik och hans koppling mellan musik och andra konstformer har haft ett bestående inflytande på senare musiker och kompositörer, särskilt inom den tidiga 1900-talets avantgarde. Hans verk fortsätter att vara populära bland pianister och orkestrar och studeras för sin originella klangvärld och intensiva uttryckskraft.
Spelning och tolkning
Som pianist var Skrjabin känd för sin intensitet och känslomässiga spelstil. Många nutida tolkar uppskattas för att ge uttryck åt både den poetiska och den experimentella sidan av hans musik. Hans pianoverk ställer stora tekniska och färdighetsmässiga krav på utövaren men belönar med rik musikalisk och dramatisk innehåll.
Avslutande kommentarer
Alexander Skrjabin är en av de mest originella ryska kompositörerna från slutet av 1800-talet och början av 1900-talet. Hans väg från senromantisk lyrik till ett personligt, ofta mystiskt tonespråk gör honom till en fascinerande gestaltningsfigur i musikhistorien — både som kreatör av vacker pianomusik och som banbrytare för nya idéer om musikens möjligheter.
Livet
Skrjabin var enda barnet i en familj med aristokratisk bakgrund. Han var alltid stolt över att ha blivit född på juldagen (den 6 januari är juldagen i den rysk-ortodoxa kyrkan). Hans mor dog när han var ett år gammal och hans far tillbringade större delen av sin tid utomlands som diplomat. Han togs om hand av sin moster, mormor och gammelmoster, som alla tog hand om honom så att han var ett mycket bortskämt barn. När han växte upp var han mycket kort och hans händer kunde bara sträcka sig en oktav (åtta toner) på pianot.
Skrjabin fick sin utbildning i Moskvas kadettkår. Han lärde sig att spela piano och blev vän med den bara ett år yngre kompositören Sergej Rachmaninov. Han vann den andra guldmedaljen som någonsin delades ut vid Moskvakonservatoriet (Rachmaninov hade vunnit den första). Han övade ett stycke som heter Islamey av Balakirev men skadade sin högra hand när han spelade det. Han lyckades ändå fortsätta sin karriär som pianist, men han skrev några pianostycken enbart för vänster hand. På 1895 turnerade han genom många länder i Europa och gav konserter och komponerade mycket pianomusik. Han gifte sig i 1897. Han reste med sin fru till Odessa där han spelade sin pianokonsert och tillbringade sedan flera månader i Paris. Han undervisade vid Moskvas konservatorium och skrev en del viktig orkestermusik. Senare lämnade han sin fru och sina barn och reste till Europa i flera år med en annan kvinna. Hon inspirerade honom till mycket av hans musik. Skrjabin fortsatte att resa och spela piano till slutet av sitt liv. När han var i London i 1914 fick han en böld på läppen som blev stadigt värre tills han dog ett år senare.
Hans musik
Skrjabin gillade Chopins musik och han skrev många korta stycken, så kallade Preludier, som visar Chopins inflytande. När han blev äldre blev hans musik mer och mer personlig. Han var mycket egocentrisk (tänkte bara på sig själv och inte på andra människor) och hade en del märkliga idéer. Han ville skriva ett verk som kombinerade alla konstarter och alla sinnen: musik, dans, poesi, färger och till och med lukter. Han ville att verket skulle framföras vid en sjö i Indien. Detta verk blev aldrig färdigt eller framfört, och vi vet inte om han på allvar trodde att det skulle hända, men han köpte sig en solhjälm.
Skrjabin försökte använda olika harmonier i sin musik. Han hade ett favoritackord som han kallade sitt "mystiska ackord" (från botten och uppåt: C, Fis, B, E, A, D). Han använde det på många olika sätt. Bland hans orkesterverk finns en pianokonsert, tre symfonier, Le poème de l'extase (Extasy-dikten) och Prométhée, le poème du feu (Prometheus, dikten om elden). Hans musik är mystisk och drömliknande och har vissa likheter med franska impressionistiska kompositörer som Debussy.
Relaterade sidor
Frågor och svar
F: Vem var Alexander Skrjabin?
S: Alexander Skrjabin var en berömd rysk kompositör och pianist som föddes i Moskva den 6 januari 1872 och dog den 27 april 1915.
F: Vilka typer av musik skrev Alexander Skrjabin?
S: Alexander Skrjabin skrev musik för orkester och för piano.
F: Vad är stilperioden för Alexander Skrjabins musik?
S: Alexander Skrjabins musik tillhör den senromantiska perioden.
F: Var Alexander Skrjabin influerad av impressionism i sin musik?
S: Ja, Alexander Skrjabin influerades av impressionismen i sin musik.
F: Hade Alexander Skrjabin några ovanliga idéer om konst?
S: Ja, Alexander Skrjabin hade några mycket ovanliga idéer om att kombinera alla konstarter i ett verk.
F: När föddes Alexander Skrjabin?
S: Alexander Skrjabin föddes den 6 januari 1872.
F: När dog Alexander Skrjabin?
S: Alexander Skrjabin dog den 27 april 1915.
Sök