Daniel Carleton Gajdusek
Daniel Carleton Gajdusek (9 september 1923 - 12 december 2008) var en amerikansk läkare och medicinsk forskare. Han och Baruch S. Blumberg fick Nobelpriset i fysiologi eller medicin 1976. De fick Nobelpriset för sitt arbete med kuru. Kuru är den första mänskliga prionsjukdomen som visat sig vara smittsam.
Tidiga år
Gajduseks far, Karol Gajdusek, var från Büdöskö i kungariket Ungern, numera Smrdáky i Slovakien. Han var en etnisk slovak som var slaktare. Hans mors föräldrar var från Debrecen i Ungern. Gajdusek föddes i Yonkers, New York. Han tog examen från University of Rochester 1943. Gajdusek studerade fysik, biologi, kemi och matematik. Han fick en medicine doktorsexamen från Harvard University 1946. Hans postdoktorala forskning utfördes vid Columbia University, California Institute of Technology och Harvard. I början av 1950-talet blev Gajdusek inkallad till militären som forskningsvirolog vid Walter Reed Army Medical Center. År 1954 började han arbeta vid Walter and Eliza Hall Institute of Medical Research i Melbourne, Australien. I Australien påbörjade han det arbete som ledde till att han fick Nobelpriset.
Kuru
Gajduseks mest kända arbete var om kuru. Denna sjukdom drabbade många människor bland South Fore-folket på Nya Guinea på 1950- och 1960-talen. Gajdusek ansåg att det fanns ett samband mellan sjukdomens spridning och South Fore-folkets begravningskannibalism. Han bodde bland Forefolket och studerade deras språk och kultur. Han utförde också obduktioner på människor som dog av kuru.
Gajdusek trodde att kuru spreds genom att rituellt äta döda familjemedlemmars hjärnor. Han bevisade denna idé genom att smitta primater med sjukdomen och visade att den hade en mycket lång inkubationstid på flera år. När kannibalismen upphörde slutade kuru att spridas på bara en generation. Detta var första gången det visades att en icke-inflammatorisk degenerativ sjukdom kunde spridas hos människor.
Gajdusek kunde inte identifiera exakt vad som sprider kuru. Annan forskning av Stanley Prusiner och andra ledde till att man hittade proteiner som kallas prioner och som orsakade dessa och andra liknande sjukdomar.
En del människor inom den medicinska världen tror inte att kannibalism fortfarande praktiserades när Gajdusek utförde sin forskning. Willam Arens, en antropolog, säger att Gajdusek aldrig såg kannibalism själv. Forskare som arbetade med Fore på 1950-talet säger att kannibalismen upphörde 1948. Detta var nästan ett decennium innan Gajdusek åkte till Nya Guinea. Många andra forskare, däribland Robert Klitzman, S. Lindenbaum, R. Glasse och forskare vid Papua New Guinea Institute of Medical Research har gjort rapporter som säger att kannibalismen fortfarande förekom.
Gajdusek blev chef för laboratorierna för virologisk och neurologisk forskning vid National Institutes of Health (NIH) 1958. Han blev medlem av National Academy of Sciences 1974.
Dom för sexuellt ofredande av barn
Under sina resor i södra Stilla havet hade Gajdusek tagit med sig 56 barn hem till USA. Han gav dem chansen att få gymnasie- och universitetsutbildning. Senare, som vuxen, sade ett av dessa barn att Gajdusek hade förgripit sig på honom som barn.
Gajdusek anklagades för barnmisshandel i april 1996. Detta baserades på saker i hans egen dagbok och vad offret berättade för polisen. Han sade att detta var sant 1997 och sattes i fängelse i 12 månader. När han kom ut ur fängelset 1998 reste han till Europa. Han återvände aldrig till USA utan bodde i Amsterdam, Paris och Tromsö. Gajdusek erkände öppet att han förgrep sig på pojkar och att han godkände incest.
