David Popper

Livet

Popper föddes i den gamla judiska delen av Prag. Hans far var kantor i två synagogor. När han var tre år gammal imiterade han sin fars sång. Han lärde sig violin när han var sex år och vid tolv års ålder fick han en plats för att studera musik vid Prags konservatorium, men han var tvungen att lära sig cello. Hans cellolärare var Julius Goltermann. Hans första jobb var som cellist hos prinsen av Hohenzollern som snart gav honom titeln "Kammervirtuoso". Han var bara 21 år när han spelade en svår konsert av Robert Volkmann. Dirigenten Hans von Bülow var mycket imponerad och det var kritikerna också. Han gav många konserter i Wien och blev mycket berömd. Han började resa runt i Europa och besökte bland annat England och Ryssland. Han hade mycket energi och kunde komponera mycket när han reste. Han komponerade många korta cellostycken. Hans Elfentanz (älvdans) och Spinning Song var särskilt populära hos publiken.

Budapest

År 1886 gifte sig Popper för andra gången. Samma år började han arbeta vid Kungliga ungerska musikakademin i Budapest. Han var en berömd lärare och tog ut ett högt arvode för lektioner. Han bildade en stråkkvartett med tre andra musiker, däribland violinisten Jenő Hubay. Hubay och Popper spelade ofta pianotrios med Johannes Brahms.

Popper besökte länge England och Skottland, där han av många beskrevs som världens bästa cellist, bland annat av George Bernard Shaw. När han återvände till Prag spelade han med Béla Bartók som bara var 19 år gammal och ännu inte känd. Han blev också imponerad när han hörde den unge Pablo Casals, även om han inte höll med om hans teknik.

Popper hade en son som dog av tuberkulos 1911. Två år senare halkade Popper på en isig trottoar. Han kunde aldrig använda sin högra arm igen. Han dog nästa sommar av en hjärtattack.

Hans musik

Popper har komponerat ett mycket stort antal cellostycken, varav många är korta stycken som lämpar sig som extranummer vid en konsert. En av de mest populära (och inte alltför svår) är Gavotten i D-dur. Han komponerade ett Requiem för tre cellos och orkester, och han skrev fyra cellokonserter. Hans viktigaste verk för cellister är dock en samling studier som heter Hochschule des Violoncellspiels (Högskola för cellospel). Denna bok innehåller 40 etudier, eller musikaliska övningar för att utveckla tekniken, och används i dag flitigt av cellostudenter för att förbättra sitt spel.