Blisteragent
Ett blåsämne eller vesikant är en kemisk förening som orsakar svår smärta på huden, i ögonen och i slemhinnorna. De kan orsaka svåra kemiska brännskador som sedan orsakar smärtsamma vattenblåsor, både på utsidan och insidan av kroppen. (Det är därför dessa kemikalier kallas "blåsämnen".) Genom historien har blåsämnen använts för kemisk krigföring.
Vissa blåsmedel används för att behandla medicinska problem - till exempel för att ta bort vårtor. De måste dock användas mycket försiktigt. Om en person råkar få ens en liten bit av kemikalien i munnen kan han eller hon dö.
Blåsor är namngivna för sin förmåga att orsaka stora, smärtsamma vattenblåsor på kroppen.
Olika typer av blåsor
Det finns tre huvudtyper av blåsor.
Senapsmedel
Senapsämnen kallas också för "svavelmustarder" eller "senapsgas". De är en grupp blåsämnen som innehåller svavel. När de blandas med andra kemikalier för att användas i kemisk krigföring får senapsämnen en gulbrun färg och luktar som senapsplantor. Det är därför de fått namnet "senapsmedel".
Under historiens gång har många olika typer och blandningar av svavelmust använts. Senapsämnen användes för första gången som kemiskt vapen av den tyska armén under första världskriget. På senare tid, i september 2015, uppgav Förenta staterna att terroristgruppen Islamiska staten i Irak och Syrien (ISIS) tillverkade och använde svavelmustarksvapen i Syrien och Irak.
Kvävesenap
Kvävesenap liknar svavelsenap, men innehåller kväve i stället för svavel. Även om vissa länder lagrade (samlade in mycket) kvävepreparat under andra världskriget har kvävepreparat aldrig använts som kemiska vapen. I dag används de faktiskt främst för att behandla medicinska problem. Några få kvävepreparat är för giftiga för att användas till något annat än kemiska vapen. Men många andra används som kemoterapimedicin för att behandla cancer.
Lewisit
Lewisit skapades för första gången 1904. USA experimenterade med att använda Lewisit som kemiskt vapen på 1920-talet och under andra världskriget. Lewisit fungerade dock inte så bra eftersom det luktade som pelargoner (en typ av blomma) och fick folk att få vatten i ögonen. Fiende soldater luktade på kemikalien och insåg att deras ögon vattnades, och satte på sig gasmasker för att skydda sig.
På 1940-talet tog brittiska forskare fram ett motgift mot lewisit, kallat dimercaprol (eller "British anti-Lewisite"). Efter detta var lewisit inte längre lika användbart som andra blåsmedel, och länderna slutade använda det.
Affisch för identifiering av gas från andra världskriget i USA:s armé
Affisch för identifiering av Lewisit från andra världskriget.
Effekter av blåsämnen
Blåsor kan ge många olika symptom. Dessa symtom är mycket smärtsamma och kan döda en person. Symtomen omfattar bland annat följande:
- Svår smärta, rodnad och irritation i hud, ögon och slemhinnor.
- Svåra brännskador och stora vätskeblåsor både utanför kroppen (t.ex. på huden) och inuti kroppen (t.ex. i lungorna). Dessa brännskador och blåsor läker långsamt och kan bli infekterade.
- Ögonproblem, som konjunktivit och skador på hornhinnan.
- Andningssvårigheter
- Allvarliga skador på luftvägarna, vilket gör det svårt eller omöjligt att andas in luft i lungorna.
Alla blåsorämnen kommer lätt in i kroppen genom ögonen, lungorna och huden.
Lewisit ger symtom direkt. Det gör däremot inte senapsämnen. När de andas in uppträder symtomen vanligtvis inte förrän efter 4-6 timmar. När senapsämnen kommer på huden kan det ta 2-48 timmar innan symtomen uppträder.
Frågor och svar
F: Vad är ett blistermedel?
S: Ett blistermedel är en kemisk förening som orsakar svår smärta på huden, i ögonen och i slemhinnorna.
F: Kan blisteragens orsaka kemiska brännskador på insidan av kroppen?
S: Ja, blistermedel kan orsaka smärtsamma vattenblåsor på både utsidan och insidan av kroppen.
F: Varför kallas de blistermedel?
S: De kallas blistermedel eftersom de orsakar smärtsamma vattenblåsor på huden och i kroppen.
F: Vilka är några av de effekter som blåsämnen har på människokroppen?
S: Blistermedel kan orsaka allvarliga kemiska brännskador, smärta i ögonen och blåsor på huden och slemhinnorna.
F: Har blistermedel någonsin använts för kemisk krigföring?
S: Ja, genom historien har blistermedel använts för kemisk krigföring.
F: Finns det några medicinska användningsområden för blisterämnen?
S: Vissa blistermedel används t.ex. för att ta bort vårtor. De måste dock användas mycket försiktigt.
F: Är det farligt att av misstag få i sig en liten bit blistermedel?
S: Ja, om en person av misstag får i sig även en liten mängd blistermedel kan det vara dödligt.
